Zelda av Lina Neidestam XXXX
Efter att ha läst Berättelser från Engelsfors blev jag nyfiken på min favorit bland tecknarna av den, Lina Neidestam, och lånade därför hem Zelda från biblioteket. Blev inte besviken!

Jag gillar Neidestams sätt att teckna. Lite sådär runda och mjuka figurer, och detaljerade bilder utan att bli för plottriga så att man inte ser skogen för alla träd. Förstår ni? Ganska granna bilder också, och framför allt inte så svarta och kluddiga att man knappt skiljer den ena bilden från den andra. Nu är jag ju ändå en textknarkare också – framför allt borde man väl säga? – men också där håller Zelda. Huvudpersonen Zelda (nu blev ni allt förvånade va..?) är feminist, idealist och åttiotalist. Hon kämpar mot patriarkatet men har lite svårt att hålla koll på den där dubbelmoralen. Varje sida är en i princip helt självständigt fyrarutors stripp, men oftast hänger de ihop i långa sjok. Humorn påminner lite om Nemi tycker jag, så de som gillar henne kan fortsätta hitåt.

Zelda 2 – Kampen fortsätter av Lina Neidestam XXX½
Här fortsätter det i samma stil som ovan. Lite mer ensidigt kanske, eller så var det bara för att jag läste det andra albumet så snart efter det första. Här läser Zelda på en konstskola och flänger ytterligare lite mer runt jorden. Men så mycket mer än det blir det inte. Fortfarande skojigt och underhållande, men inte riktigt lika vasst som i ettan.

Fint förresten, att jag hittade Neidestam för att jag älskar Cirkeln och Eld. Undrar om och hoppas att det kan fungera tvärtom också, att serienördar tar sig an Engelsfors-trilogin.