Saeculum av Ursula Poznanski XXX½
Ursula Poznanski är kvinnan bakom Erebos som också den handlar om en ”lek” (ett dataspel) som blir obehagligt uppslukande. Den här gången är miljön Tyskland och huvudpersonen en lite äldre pojke, Bastian som studerar till läkare. Han blir kär i Sandra som tycker att han ska ta en paus från sina hårda studier och följa med henne på gruppen Saeculums (= sekel) 1300-tals lajv över pingst. För att det ska vara så trovärdigt som möjligt är det förutom medeltida kläder också noll kommunikation med omvärlden och inga moderna hjälpmedel (glasögon, plåster m.m.) som gäller. Gruppen reser till en riktigt avlägsen idyllisk plats där de slår läger, gräver latriner och peppar inför rollspelsuppdragen som snart ska ta sin början. Men när åskan mullrar över den lilla dalen och natten är beckmörk försvinner en av deltagarna plötsligt. Den gamla legenden som vilar över platsen känns plötsligt inte alls lika främmande…

Poznanski har skapat en tät thriller som trots att lajvarna befinner sig ute under öppen himmel, jobbar med det låsta rummet-greppet. Civilisationen är långt borta, likaså moderna hjälpmedel som medicin, ficklampor och telefoner att larma efter hjälp. Intrigen svävar också i gränslandet till det övernaturliga. Är det någon som lurar i skogen? Har förbannelsen slagit till? Poznanski skildrar också skickligt hur människor reagerar i krissituationer. Hur snabbt överlevnadsinstinkten slår till på bekostnad av allt medmänskligt, hur ettrig man blir när man är hungrig och rädd, hur gruppen kan vara både din största trygghet och din största fiende. Intressant!
Men det finns en hel del jag ogillar också. Vissa vändningar sker oproportionerligt snabbt (Bastian – Sandra – Iris-konstellationen t.ex.) och en del av deltagarna är orimligt unga. Får nästan lite Enid Blyton-vibbar, ni vet när fyra elvaåringar övernattar en vecka än i en enslig stuga i bergen, än på en obebodd ö. Och så är boken lite för lång, även om stämningen/spänningen såklart ska byggas upp ordentligt tar det för lång tid tills vi når klimax. Vissa karaktärer blir också onödigt platta, nästan som typer: den Aggressive, den Fete, den Besatta. Hade hundra sidor strukits och vissa karaktärer bearbetats mer hade det här kunnat vara riktigt riktigt bra!
Rec.ex. från Opal.