Krypande obehag med lukt av rutten tång

Kallelsen av Helena Dahlgren XXXX
En kvinna väntar på sin man. Han är fiskare, Arvid, och har varit längre borta än vanligt, och hon oroar sig, trycker sin lilla dotter närmare bröstet medan hon väntar. Om nätterna drömmer hon mardrömmar som luktar ruttnande tång.

Alla vi som läst mer än fem inlägg på Helenas blogg, vet att hon har ett säkert sätt att skriva. Tonen i skräcknovellen är lika säker, även om tiden är en annan och språket lämpligt ålderdomligt. Jag skönjer en viss onödig förkärlek för att avsluta meningar med tre punkter, samtidigt som det förvisso i viss mån bidrar till att markera jagberättarens växande oro, förtvivlan och eventuella galenskap. Först tror jag att hon bor väldigt isolerat, sedermera visar det sig att det visst finns något litet samhälle i närheten, men jag får ändå starka Evig natt-vibbar. Isoleringen, det växande obehaget, tvivlet hos både huvudpersonen och läsaren om det finns något out there eller om det bara är fantasifoster. Jag läser inte mycket skräck, men om jag gör det är det just sådant här jag vill läsa! Fast ruggigt är det, och jag är glad att vår sommarstuga ligger vid en sjö och inte vid havet…
Novellen finns för tillfället endast i elektroniskt format, och nu vet jag inte hur det såg ut på era läsplattor/datorer, men på min Kindle fungerade det fint med den insprängda bilden av havet som gradvis växte sig större och större. En detalj som knappast gör mer eller mindre för själva texten, men som ändå fungerar suggestivt, då bilden växer i takt med obehagskänslan. Finns det något därute..?

Tweedprofessor löser internationell kris. Igen.

Inferno av Dan Brown XXX-
infernoNej, den har inte kommit i pocket än, får jag så gott som dagligen förklara för kunder. Vi tog in några inbundna ex när boken var helt ny ändå, och där den sedan låg och såg maffig (mallig?) ut på borden stod jag och klämde en hel del på den, och så en dag fick den följa med mig hem ”för att pappa kommer att vilja läsa den”. Fast pappa fick nog vänta tills jag läst den själv…

You know the drill vid det här laget, antar jag. Symbolikprofessorn Robert Langdon med sin Musse Pigg-klocka och sina tweedkavajer dras in i något stort symbolmysterium där klockan tickar och internationella skurkar jagar honom och den lokala skönhet han har vid sin sida. Så var det i Da Vinci-koden, så och i Angels and Demons samt The Lost Symbol. Så även nu, fast nu börjar det något annorlunda med att Langdon vaknar upp i Florens och inte minns hur han hamnat där. Snart har dock skönheten, Sienna Brooks, dykt upp vid hans sida i form av en Florence Nightingale – pun intended – och skurkarna är inte långt efter.

Jaja, jag raljerar. Faktum är att jag ändå smågillat Browns tidigare böcker, på intet sätt höjt dem till skyarna men tyckt att de erbjudit spänning och underhållning lagom till solstolen när man som nybakad student åker till södern med sina kompisar. Fast nu är jag inte nybakad student längre, och Inferno fungerar nog inte riktigt heller. Efter en lite trög början där läsaren får veta allt om hur blond och smal Sienna Brooks riktigt är, kommer intrigen förvisso igång på riktigt. Men den här gången tycker jag inte den är spännande! Annars har jag kunnat förlåta en del taffligheter just på grund av deckarintrigen, men trots ett förvisso intressant och angeläget tema vad gäller skurkmotivet, engagerar mig deckargrejen mig alltså inte ett dyft. Vad jag däremot går igång på är symbol-infon Langdon sprutar ur sig. Ibland förverkligas det tyvärr genom helfåniga analepser till gamla föreläsningar, men information som hur ordet karantän har uppkommit genom fartygen som fick vänta i fjorton dagar utanför Venedig av rädsla för pest, ja den tar jag till mitt hjärta, begrundar och lagrar sedan för kommande Trivial Pursuit-kvällar.

Och ja, sedan stör jag mig något oerhört på att Langdons förflutna verkar helt raderat – det här är ju faktiskt minst fjärde gången han är ute och räddar världen, men om det nämns inte ett ord. Jag förstår att Brown inte vill spoila de andra böckerna, men nog kunde han väl ha nämnt något om hur den lugne professorn känner inför det faktum att han igen springer runt i europeiska städer och försöker lösa en kris under tidspress? Bokomaten irriterade sig också på det, och på tal om henne så tycker jag ni ska läsa hennes recension, om inte annat så för att få en expertanalys av Florens-porren i boken!

Omläsning inför Finncon

Jag har den senaste tiden haft nöjet att läsa om Cirkeln och Eld. Det här var något jag annars också hade tänkt ta tag i före släppet av Nyckeln i november (gigapeppen!), men nu fick jag en ännu större anledning i och med att jag ska agera moderator på en av programpunkterna på Finncon nästa vecka! Engelsfors ABC heter programpunkten (lördag kl.13-14) och det var så himla roligt att bli tillfrågad!
Och vilket intressant program sedan – jag är ingen jättestor fantasy- och science fictionläsare, men kolla författarnamnen! Förutom Mats & Sara t.ex. Nene Ormes, Karin Tidbeck, Maria Turtschaninoff, Hannele Mikaela Taivassalo och Mia Franck! Vill absolut försöka hinna kolla in några andra paneler och programpunkter när jag är där.

Här kan du läsa mera, och här är en lista på det svenskspråkiga programmet (programmet går på tre språk). Komsi komsi!

P.S. Om böckerna håller för omläsning? O ja!

Inte ens haltande

”What do you know of poetry?” Ambrose said without bothering to turn around.
”I know a limping verse when I hear it,” I said. ”But this isn’t even limping. A limp has a rhythm. This is more like someone falling down a set of stairs. Uneven stairs. With a midden at the bottom.”

– Patrick Rothfuss: The Name of the Wind

Boye i Berlin

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn XXXX-
denbästadagenJaha, hur var det nu riktigt, får man kopiera någon annans recension hit kanske? Skämt åsido, Fiktiviteter och jag verkar ha tyckt helt likadant om boken. Att förväntningarna på den här fiktionaliseringen om Karin Boyes liv i Berlin på 30-talet var väldigt höga, och att de infriades – även om både Fiktiviteter och jag ändå föredrar Kolterjahns tidigare böcker. Och så reagerade vi båda (och säkert #boblmaf med oss) på citatet:

Mina minnen av far är i huvudsak förknippade med böcker. Aldrig såg han på oss med sådan kärlek som han såg på en ny bok när han packade upp den ur dess bruna paket.

I övrigt hade jag kanske förväntat mig lite mer om Boyes eget skrivande, nu kämpar hon mest med översättningar och framför allt med sig själv, med de upplevt förbjudna känslorna av kärlek och åtrå hon känner för andra kvinnor. Hon går i terapi för att försöka få bukt med dem, och det är via de besöken man som läsare får glimtar av Boyes tidigare liv. I början av romanen tycker jag det blir lite för fragmentariskt, berättandet, men antingen vänjer jag mig eller sedan börjar det helt enkelt fungera bättre längre fram. Och Karin Boye framträder ju gradvis just genom glimtarna, så det bidrar till att det fungerar bättre längre fram i boken då man redan vet lite mer om henne.

Bokhandelsspaning: Amsterdam

20130624-081256.jpg

En liten bokhandelsspaning från Amsterdam: Knausgård är stor även i Nederländerna. Likaså Håkan Nesser, men något förvånande även Cilla & Rolf Börjlind med sin Springfloden (som jag inte var så imponerad av). Och American Book Center var lika trevligt som förra gången, men jag köpte faktiskt ingenting (!). I och för sig har jag inte läst alla böcker jag köpte där sist heller, hrrm…

All those books

igloo

Det är ju ganska många som brukar inleda semestern efter midsommaren, så innan ni försvinner till livet bortom datorskärmen tänkte jag bjuda på några tips inför regniga dagar. Alla har vi ju samlat på oss en hel del böcker som hotar att ta över lägenheten. Varför inte göra något kreativt med dem? Bygga en igloo till exempel?

35 things to do with all those books

Glad midsommar på er! Själv firar jag den faktiskt i Amsterdam, men är tillbaka på jobb och i bloggosfären på måndag. Hej så länge!

Sista gången Sookie

Dead Ever After av Charlaine Harris XXX+
Dead-Ever-AfterMed tanke på att många av de senaste Harris-böckerna varit besvikelser för mig, vet jag inte varför jag var så pass nyfiken på att börja läsa den här. Troligen för att det är den sista i serien om Sookie och hennes vampyrvänner i den lilla staden Bon Temps. Nu måste ju Harris knyta ihop trådarna i alla fall!
Och jo, det gör hon ju. Fast först låter hon så gott som alla Sookies pojkvänner passera revy genom berättelsen, faktum är att det är det jag minst starkast av Dead Ever After så här i efterhand. Och Calliope minns duschandet. Låter inte supersprittande kanske? Kunde inte hålla med Calliope mer: det är liksom inte dåligt, men det är inte Sookie i sin forna glans, sådär som det var i de första fem delarna ungefär. Och what’s up med fansen som mordhotar Harris? För det första talar vi inte om en livsviktig serie à la Harry Potter, Cirkeln eller A Song of Ice and Fire här (obs, ämnar inte mordhota varken Mats, Sara eller GRRM, ifall ni nu trodde det!). Och för det andra var det väl ändå gaaanska så obvious att det skulle gå som det gick? Va?

Hej kulturkonsument

Hej DN:s kulturenkät, via Helena.

Första skivan jag köpte: Kanske Nordmans andra skiva?
Senast spelad låt: Sedan podcastarna kom in i mitt liv lyssnar jag ännu mindre på musik än tidigare. Förutom på jobbet då, där väljer jag ofta t.ex. First Aid Kit, The National eller Lana del Rey.
Första siten jag kollar när jag vaknar: Twitter.
Spel jag spelar mest: Rummikub eller Compatibility (tips!). Skulle gärna spela Ticket to Ride Europe mera också, det är roligt! Skulle överlag vilja vara en människa som spelar brädspel.
VOD-tjänst: What now?
SVT Play-tips: Kanske Babel då, även om jag av någon obegriplig anledning inte såg ett enda avsnitt den här säsongen. Trots Khemiri och allt. Obegripligt, som sagt.
Favoritradioprogram: Det måste ju vara Böcker i bersån där jag är med i morgondagens avsnitt! Pratar deckare kl.14 och kl. 23 onsdag 19.6 alltså!
Söndagskulturkonsumtion: Böcker och tv-serier, som alla andra dagar.
Dyraste kulturvana: Books baby, books!
Film jag sett flest gånger: Eeeh, typ Notting Hill? Alltså jag är så cool..!
Bok jag läst flest gånger: Kunde det vara Tordyveln flyger i skymningen kanske?
Favorittidskrift: Kreddigt svar: Filter. Sanningsenligt svar: Plaza Interiör.
Konstart som är svårast att relatera till: Säger som Helena, mimkonst. Iofs har jag väl aldrig sett det live heller.
Konstverk jag skulle vilja äga: Tycker om Alphonse Muchas drömska pasteller. Samt, påverkad av inredningsbloggare, de där stadsplanscherna över New York, San Francisco m.m. Älskar ju faktiskt att resa!
Verk som fått mig att gråta: Gråter sällan av böcker, men lite till Alice Bliss av Laura Harrington faktiskt. En väldigt bra bok som fått oförtjänt lite uppmärksamhet förresten!
Favoritsite: Bloggar av alla de slag!

Vi måste prata om Lionel (och om mat)

Big Brother av Lionel Shriver XXX½
big brotherPandora bor i Iowa där hon driver ett förvånande framgångsrikt företag som tillverkar dockor som spottar ur sig repliker likadana som de personer dockorna föreställer. Det är familjemedlemmar som beställer dockorna av sina nära och kära, och replikerna de väljer ”symboliserar” saker  den avbildade ofta säger. Gnäll, tjat, skryt. (Här undrar man ju vilka repliker en Bokbabbel-docka skulle säga..?) Pandoras bror Edison, den framgångsrike jazzpianisten, har för första gången på flera år en lucka i sitt schema för att komma och hälsa på, men när Pandora ska hämta honom på flygfältet känner hon inte igen den gravt överviktiga mannen som rullas ut i en rullstol av flygfältspersonalen. Edison flyttar in hos Pandora och hennes familj, och Pandoras man Fletcher som aldrig kommit överens med sin svåger tappar all respekt för den feta man han har blivit, som den träningsfreak han själv är. Stämningen i huset blir minst sagt spänd, och efter några månader ger Fletcher ett ultimatum: nu måste Pandora välja mellan sin biologiska familj och den familj hon valt. Pandora lyckas dock förhandla fram en slags kompromiss där hon ska hjälpa sin bror att gå ner i vikt och bli den man han en gång var. Men vem var det egentligen?

Shriver väjer inte svåra teman, det vet vi ju sedan tidigare. Och det här med fetma och ätstörningar hade ju kunnat bli hur intressant som helst. Ändå blir det långt från toppbetyg. En stor del av det beror på slutet, som jag naturligtvis inte tänker avslöja här, men som jag verkligen vill diskutera när fler har läst boken! En annan viktig aspekt är att karaktärerna inte alls går att tycka om eller relatera till. Missförstå mig inte, det var ju inte som om man direkt diggade Kevin heller, eller hur? Men där fanns ett sug och kanske framför allt ett intresse. Nu tycker jag bara illa om Big Brother-karaktärerna: den stroppiga Edison som inte tar hänsyn till andra (men som tack och lov visar lite djup senare), den kalla träningsbesatta Fletcher som har noll förståelse eller medkänsla för andra, och den oerhört trista och mjäkiga Pandora. Blaah.

See, when you look sharp, you got something to protect – an investment to preserve, a power to keep. But when you’re already big, there’s nothing to lose from being bigger.

Även om vi alltså inte talar Shriver-at-her-sharpest, är det ju trots allt Shriver ändå. Människors förhållande till ätande och icke-ätande är vrickat. Det ligger skrämmande mycket i citatet ovan. Det är obehagligt hur folk behandlar den sjukligt överviktiga Edison; som en människa som är mindre värd, som någon som är korkad för att han har tappat kontrollen och inte verkar inse vad han gör mot sig själv. Och där bränner det ju till i alla fall. Jag önskar bara att det hade bränt hela vägen.

(För övrigt är ju vikt och ätstörningar, om än i en lite annan tappning, på tapeten i de här intressanta inläggen på Bokhora och Dark Places. Svårt med siffror, svårt med mat, svårt med kroppar!)

Dahl som jag gillar honom

Blindbock av Arne Dahl XXXX+
blindbockTredje delen i Arne Dahl planerade kvartett om Opcop-gruppen och nu känns det som om han fått upp farten och blivit nästan lika bra som i serien om A-gruppen. Fortfarande är det en hel del namn att hålla reda på, och scenen är som vanligt Europa, men nu hålls de specialplockade europeiska poliserna mer samlade (främst i Amsterdam – vilket råkar vara väldigt lämpligt eftersom jag åker dit över midsommar). Lättare att hänga med med andra ord, och som sagt känns det som om Dahl är riktigt vass igen, både intrigen och Dahls speciella språk fungerar bra. Känns också intressant att Dahl tar upp ett aktuellt ”tema”, nämligen tiggeri och romernas utsatthet i samhället.
Varning för värsta cliffhangern i slutet dock. Gaah, att vänta ett år på nästa bok nu..!
Rec.ex från Bonniers.

Seminariekrockarna (jo, jag vet att det är över tre månader dit)

… och fem minuter senare sitter jag och frustar ilskna Nej! ut i luften. Seminariekrockarna, en bokmals största gissel efter reservationsköer på biblioteket och bokhyllor vars hyllplan rasar av tyngden. Har hunnit till fredag i programmet och på fredag eftermiddag går det inte mindre än fem (!) seminarier jag är intresserad av helt på varandra. Nya finlandssvenska författarskap, Sofia Nordin, Caitlin Moran, Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo. Och så ett jättesemi dit alla (även jag) kommer att styra stegen: Knausgård sluter cirkeln. Gnnngh!

Hur många cliffhangers ryms på 606 sidor?

Polis av Jo Nesbö XXXX+
polisJag kan ha sagt något om att det kanske snart borde börja ta slut mellan Harry Hole och mig, sluta medan vi är på topp liksom. Så att det inte drar ut likt en tv-serie som borde ha förstått att sluta när den var som bäst (Friends och How I Met Your Mother, jag tittar på er!). Men ändå squeelade jag förtjust när jag såg att det var en ny bok på väg, kastade mig över den så fort jag slitit upp kartongen och sögs direkt in i boken. Vi är helt klart inte färdiga med varandra ännu, Harry och jag.

Harry är dock fysiskt frånvarande början. I och med att det på själva pärmen står ”En Harry Hole-thriller” spoilar jag nog inget när jag berättar att herr Hole himself nog dyker upp efter ett tag. Poliserna i Oslo står nämligen handfallna inför ett extra obehagligt fall som drabbar deras egna. Under loppet av några månader hittas tre poliser mördade vid samma datum och på samma plats där han tidigare utrett ett ouppklarat mord. Vad är det riktigt som händer?
Jo Nesbö har alltid skrivit spännande och tjocka böcker. Den här boken känns som den tjockaste hittills (606 sidor) och Nesbö blir nästan lite manisk med sina cliffhangers och situationer som kan tolkas till det värsta och som ibland är det och ibland inte. Jag irriterar mig en hel del på det, men förlåter ändå Nesbö när han på något sätt bara får allt att fungera. Slutet blir lite tvetydigt, man kan då minsann inte andas ut i alla fall. Klyschigt men sant: Nesbö gör det igen!
Rec.ex från Piratförlaget.

Radio, deckare och Adler-Olsen

Är på väg mot YLE i Böle för att spela in det avsnitt Böcker i bersån som ska handla om deckare (sänds någon gång senare i sommar). Roligt att bli tillfrågad, deckare är ju ändå mitt gebit betydligt mer än t.ex. Nobelpristagare som jag någon gång fått tycka till om. Hörde att en annan av deltagarna ska prata sig varm om Jussi Adler-Olsen, och den diskussionen ser jag framemot. Adler-Olsen är sjukt populär i Danmark och en stigande stjärna i både Sverige och Finland, men själv förstår jag inte alls varför. Nina gillar honom, men jag förstår inte vad jag missar? Den sura kommissarien Mörck som släpper ur sig en massa rasistiskt om sin assistent Assad? Den krystade humorn? Fallen må vara rätt intressanta, men de i två böcker jag har läst (Fasanjägarna och Flaskpost från P) är det aldrig riktigt nagelbitarspänning. Enlighten me, vad är storheten med dessa böcker?

Blir för övrigt mycket deckarprat även på bloggen i veckan. På onsdag och fredag kan ni läsa recensioner av två av mina personliga nordiska favoriter, nämligen Jo Nesbö och Arne Dahl!

Penguin Book Truck & Pushcart!

penguintruck1penguintruck2

Glad fredag önskar jag er med de här granna bilderna på Penguin Book Truck som kör runt till bokrelaterade evenemang och festivaler i U.S.A. Och den lilla Penguin-kärran kommer att skuffas till bokhandlar, sandstränder, sommarteatrar m.m. Gulligt! Hur är det Calliope, har du möjlighet att jaga den och ta en bild live? Vi andra får nöja oss med att följa den på Twitter.

Uppdaterad barnlöshetsboklista

Fiktiviteter reagerade back in the days på mitt inlägg om böcker om barnlöshet  – eller snarare bristen på dem. Nu har hon själv skrivit ett fint inlägg, och jag tog tag i att uppdatera läslistan för er som kanske är intresserade. Och jag tror ni kan vara en del, barnlöshet och/eller missfall är helt klart vanligare än man tror, just för att det tyvärr verkar så nedtystat. Inlägget finns också länkat till uppe i Best of-balken.

Fint ändå när det blir en sådan här cirkel på något vis, jag skriver något som inspirerar någon annan som i sin tur inspirerar mig att skriva något mera.

Shopping och sommarhögsfundering

20130606-053414.jpg

Why hello there du lilla naggande bokbeställning! Trots mitt inlägg igår känner jag att åtminstone en somrig bokhögsbild måste tas – må så vara att jag kanske avviker från den direkt då tillfälle ges. Men a) det är alltid fint med bokhögsbilder och b) det är bra att då och då få en liten överblick på vad det egentligen är jag har samlat på mig i de där hyllorna.
Men först ska jag vänta hem de här godbitarna! Visst andas de här böckerna sommar? Eller Sittenfeld andas kanske bara fabulousness?

Sommar, sa ni?

Men så ni planerar sommaren redan! Det pratas om sommarläsningshögar, stora läsprojekt och inlägg färdigskrivna inlägg för hela sommaren (!). Mycket imponerande, och även något förvirrande för en som har semester först i augusti och annars också tycker att det inte är länge sedan #boblmaf vaknade ur sin vinterdvala. Och nu ska vi alltså sommarlunka då?

Själv har jag som vanligt inga desto grandiosare sommarplaner för Bokbabbel. Troligtvis blir det en bild på en hög med böcker som vore kul att läsa i sommar. En hög som jag sedan kommer att avvika friskt från så fort jag får lust med något annat. Kanske en något lugnare publiceringstakt, om inte annat så för att ni alla andra tydligen är på semester och långt borta från allt vad datorer och internet heter..! Tänker mig ljuva sommarläsningsstunder i vår egen lilla radhusträdgård eller på verandan på sommarstugan. Gamla godingar ur bokhyllan, gärna lockande fotograferade mot det vindpinade träet på vår bastuveranda, med mörkblått sjövatten kluckande i bakgrunden. Thrillers och romaner, kanske mycket på engelska nu, innan bokhösten oväntat men alltid lika glädjande plötsligt knackar på dörren i augusti. Sida för sida, medan vinden prasslar i löven och boksidorna och fräknarna frodas på kinderna.