Känner för tillfället en omedelbar kärlek till New York. Eller ja, det gör jag väl annars också, men extra mycket nu. Kolla nu in det här gulliga minibiblioteket, en konstinstallation gjord av Stereotank.
Visst blir man glad när man ser det? Gulligt utseende och en pigg färg också, och ett väldigt enkelt men troligen välfungerande koncept!
Är på väg mot YLE i Böle för att spela in det avsnitt Böcker i bersån som ska handla om deckare (sänds någon gång senare i sommar). Roligt att bli tillfrågad, deckare är ju ändå mitt gebit betydligt mer än t.ex. Nobelpristagare som jag någon gång fått tycka till om. Hörde att en annan av deltagarna ska prata sig varm om Jussi Adler-Olsen, och den diskussionen ser jag framemot. Adler-Olsen är sjukt populär i Danmark och en stigande stjärna i både Sverige och Finland, men själv förstår jag inte alls varför. Nina gillar honom, men jag förstår inte vad jag missar? Den sura kommissarien Mörck som släpper ur sig en massa rasistiskt om sin assistent Assad? Den krystade humorn? Fallen må vara rätt intressanta, men de i två böcker jag har läst (Fasanjägarna och Flaskpost från P) är det aldrig riktigt nagelbitarspänning. Enlighten me, vad är storheten med dessa böcker?
Blir för övrigt mycket deckarprat även på bloggen i veckan. På onsdag och fredag kan ni läsa recensioner av två av mina personliga nordiska favoriter, nämligen Jo Nesbö och Arne Dahl!
Glad fredag önskar jag er med de här granna bilderna på Penguin Book Truck som kör runt till bokrelaterade evenemang och festivaler i U.S.A. Och den lilla Penguin-kärran kommer att skuffas till bokhandlar, sandstränder, sommarteatrar m.m. Gulligt! Hur är det Calliope, har du möjlighet att jaga den och ta en bild live? Vi andra får nöja oss med att följa den på Twitter.
Fiktiviteter reagerade back in the days på mitt inlägg om böcker om barnlöshet – eller snarare bristen på dem. Nu har hon själv skrivit ett fint inlägg, och jag tog tag i att uppdatera läslistan för er som kanske är intresserade. Och jag tror ni kan vara en del, barnlöshet och/eller missfall är helt klart vanligare än man tror, just för att det tyvärr verkar så nedtystat. Inlägget finns också länkat till uppe i Best of-balken.
Fint ändå när det blir en sådan här cirkel på något vis, jag skriver något som inspirerar någon annan som i sin tur inspirerar mig att skriva något mera.
Why hello there du lilla naggande bokbeställning! Trots mitt inlägg igår känner jag att åtminstone en somrig bokhögsbild måste tas – må så vara att jag kanske avviker från den direkt då tillfälle ges. Men a) det är alltid fint med bokhögsbilder och b) det är bra att då och då få en liten överblick på vad det egentligen är jag har samlat på mig i de där hyllorna.
Men först ska jag vänta hem de här godbitarna! Visst andas de här böckerna sommar? Eller Sittenfeld andas kanske bara fabulousness?
Men så ni planerar sommaren redan! Det pratas om sommarläsningshögar, stora läsprojekt och inlägg färdigskrivna inlägg för hela sommaren (!). Mycket imponerande, och även något förvirrande för en som har semester först i augusti och annars också tycker att det inte är länge sedan #boblmaf vaknade ur sin vinterdvala. Och nu ska vi alltså sommarlunka då?
Själv har jag som vanligt inga desto grandiosare sommarplaner för Bokbabbel. Troligtvis blir det en bild på en hög med böcker som vore kul att läsa i sommar. En hög som jag sedan kommer att avvika friskt från så fort jag får lust med något annat. Kanske en något lugnare publiceringstakt, om inte annat så för att ni alla andra tydligen är på semester och långt borta från allt vad datorer och internet heter..! Tänker mig ljuva sommarläsningsstunder i vår egen lilla radhusträdgård eller på verandan på sommarstugan. Gamla godingar ur bokhyllan, gärna lockande fotograferade mot det vindpinade träet på vår bastuveranda, med mörkblått sjövatten kluckande i bakgrunden. Thrillers och romaner, kanske mycket på engelska nu, innan bokhösten oväntat men alltid lika glädjande plötsligt knackar på dörren i augusti. Sida för sida, medan vinden prasslar i löven och boksidorna och fräknarna frodas på kinderna.
Livet efter dig av Jojo Moyes XXXX-
Jag läser inte chick lit. Däremot läser jag några gånger i året en bok som balanserar nära det strecket, men som tur för den i varken mina eller förlagsvärldens ögon räknas direkt som en chick lit (glossiga omslag som en man aldrig skulle plocka upp). Livet efter dig är en sådan bok. Lou Clark blir den rika och bittra Will Traynors sällskapsdam. Will är nämligen totalförlamad från nacken neråt, ironiskt nog orsakad av en påkörning. Will levde nämligen ett mycket aktivt liv före olyckan, där bungyhopp bara var småpotatis. Lou har däremot levt i den lilla sömniga småstaden hela sitt 26-åriga liv, hon har jobbat på ett café och hängt med sin pojkvän Patrick på puben. Det här omaka paret, Lou och Will, ska alltså tillbringa dagarna tillsammans, och de första veckorna går främst ut på att Lou dammsuger för att undvika Wills blängande och sura kommentarer.
Som ni förstår smälter isen mellan dem så småningom, men tro för all del inte att det blir kyssar och mirakulösa tillfrisknanden efter det! Klart att det blir lite småputtrigt emellanåt, och att en hel del grejer raskt klaras av p.g.a. det faktum att Wills familj är stenrik. Ändå finns det ett djup också, som när Will utmnanar Lou att utmana sig själv. Lous fattiga tregenerationersfamilj. Pojkvännen Patrick som började träna så intensivt att både hans mage men framför allt hans karaktär blev helt platt. Och så Will såklart, mannen som hade allt och som nu inte ens kan svettas ordentligt om han har feber. Som inte kan vända sig i sängen, och vars muskler är för svaga för att hosta upp bakterier ur lungorna. Ibland blir dialogen mellan Will och Lou så rapp och levande att man, likt i fallet med The Fault in Or Stars, glömmer bort att det är en väldigt sjuk människa som talar. Sen tillstöter någon komplikation och jag tänker att jag säkert också skulle bli bitter i samma situation. På något sätt är det faktiskt sängliggandet som griper mig mest, tanken på att man ligger obekvämt eller annars bara vill flytta på sig. Men att det inte går. Att man är beroende av andra människor när det kommer till precis allting.
Pocketupplagan har precis släppts – och sålt slut. Det verkar som om Pia ”En dag” Printz på Printz Publishing har gjort det igen. Kult för henne – och för mig som uppenbarligen gillar förlagets nästan-chick lit-utgivning. Vad borde jag ta mig an till näst?
