Nattbarn av Hanna Gustavsson XXXX½
Ingrid, eller Iggy som hon kallas, är 14 år. Hon lyssnar på Iron Maiden, tycker mammans pojkvän är det mest störande som finns och tillbringar nästan all sin lediga tid på internet under nicket Nattbarn. Och så onanerar hon, och googlar för att kolla om hon kanske är homo. Precis som Bokstävlarna skriver är det bra skildrat hur Iggy intresseras av fenomenet sexualitet, utan att för den delen ännu vilja ha sex.
Iggy börjar åttan, och skolfotografen kommenterar hennes ryggsäck då det visar sig att de har samma musiksmak. De börjar chatta på nätet, och även om det som händer sedan är en stor del av berättelsen gillar jag att det ändå hela tiden handlar om Iggy, och de delar som utgör hennes liv. Bosse, mammans pojkvän, som tuggar smörgåsar på ett äckligt sätt. Det eviga internetsurfandet. Bästa vännen. Tankarna kring utseendet – det var någon (vem?) som skrev något intressant om att Iggy skildras med stor näsa och fett hår men att det också kan vara hennes egen bild av sig själv, den där (tonårs)osäkerheten när man inte är du med sin kropp. Ändå känns Iggy trygg. Klart hon skäms, tycker saker är pinsamma etc. Men det äter inte upp henne, blir inte en del av henne. Jag gillar Iggy, jag älskar boken. Läs!
Rec.ex. från Galago.