Blunda och hoppa av Sarah Dessen XX½
Jag har läst och gillat en hel del Dessen-böcker. Ungdomar som på något sätt är lite obekväma i sitt liv, sommar längs östkusten, Kärleken som dyker upp på ett lite oväntat håll. Ingredienserna är de samma även i Blunda och hoppa, även om huvudpersonen Remy är lite äldre och precis ska börja college. Hon har jobbat stenhårt för att komma in på Stanford och ser fram emot att få börja studera där, lägga upp reglerna för sitt eget liv. För Remy är all about regler. Man ska inte vara försenad, man får inte äta i hennes bil och till pojkar ska man förhålla sig lättsamt och till kärlek cyniskt. Tills det såklart dyker upp någon som vänder upp och ner på hennes tillvaro, närmare bestämt den klumpiga musikern Dexter som charmar alla men som ständigt snubblar omkring på sina oknutna skosnören. Okej, tänker Remy till sist, bara för några veckor då, den här sista sommaren innan college.

Som sagt har jag gillat Dessen tidigare, men den här boken var då alls inget för mig. Remy kändes cynisk och rentav trist (även om jag själv är pro det där med att vara i tid etc.), Dexter inte alls rolig utan bara störig och Remys vänner antingen grät eller bitchade med varandra. Och sedan mamman, som satt och hamrade sliskiga kärleksromaner på sin skrivmaskin medan de vaniljdoftande ljusen fladdrade. Och det evinnerliga kastandet av läskmuggar, vad var det riktigt om? Trå-kigt! Och mycket mer schablonartat än tidigare Dessen-böcker, vilket är ironiskt med tanke på att temat och huvudpersonen ändå är råare än i de övriga böckerna jag läst. Inte heller BokMamma gillade, och min uppmaning blir: läs andra böcker av Dessen i stället, blunda och hoppa över denna!
Rec.ex från Rabén & Sjögren.