Rautakolmio av Leena Lehtolainen XXXX-
Esbopolisen Maria Kallio är på språng igen, det är tolfte boken men tjugo år sedan den första boken om henne utkom. Det är bekant för oss som följt henne genom åren, barnen har blivit äldre och är dessutom fysiskt frånvarande i den här boken eftersom de är ute och seglar med Kallios man Antti. Kallio jobbar med sin lilla specialrotel tillsammans med Koivu och Puupponen. Den här gången undersöker de ett fall där två lik hittats i vattnet, insvepta i plast. Det visar sig dock att de har dött av olika orsaker och vid olika tidpunkter, så vad gör de egentligen där tillsammans?

Trots den frånvarande familjen känns det lite grann som någon slags genomgång av Kallios liv, förvisso i liten utsträckning, men ändå. En bekant från förr dyker upp, och Kallio tvingas fundera aktivt på de val hon gör. Själva polisfallet är helt ok-spännande det också, problemet är kanske för en gångs skull det att det är rätt få personer inblandade, så raden misstänkta är inte särskilt stor. Ovanligt melodramatiskt är det också, med misshandel hit och… ja, andra problem som framkommer senare dit. Jag gillar förstås som vanligt Esboanknytningen, att de rör sig i mitt köpcenter och mitt närbibliotek är inte något som i sig höjer bokens litterära kvalitet, men något jag helt primitivt kan uppskatta.
Rec.ex. från Tammi.