Den sista loggboken

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten XXX½
malmstenDet här är den sista av fem fristående loggböcker, inget Finistère längre, utan en bostadsrätt tre trappor upp utan hiss i Stockholm. Och visst känns hon väldigt politisk i den här boken, Bodils litterära alter ego? Eller är det bara för att hon rör sig i nutid, och i en miljö som förvisso inte är min egen men i alla fall mig väldigt bekant från både resor och sociala media? Bekanta nyheter, tankegångar, skandaler. Inga till synes småmysiga berättelser om excentriska grannar här inte. Jag menar inte att det är dåligt, att det är Malmsten bakom pennan/datorn märker man nog, inte minst i fina formuleringar som ”hon som inte bor” om den hemlösa kvinnan i Malmstens kvarter, men jag tycker helt enkelt att hon känns lite annorlunda i den här boken. Och kanske är det så ett avslut ska kännas?
Rec.ex. från Modernista.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s