A Tap on the Window av Linwood Barclay XXX+
Jag tänker mig att det är fler än bara Helena och jag som varje år jämför Harlan Cobens senaste alster med thrillerkollegans Linwood Barclays. De har som känt många likheter, och utkommer med föredömlig takt med Coben ungefär i mars och Barclay i augusti-september. Så även denna gång, men efter att ha legat i lä de senaste åren måste jag nog säga att Coben slår Barclay med hästlängder år 2013. Cobens Six Years var alltså bättre än på länge, medan A Tap on the Window blev en besvikelse. Faktum är att jag, när jag skulle skriva den här recensionen, först hade en helt blank hjärna när det kom till att skriva nåt. Hjälp, vad handlade den ens om..?! I Barclay-bokens försvar måste sägas att jag har ett pinsamt dåligt minne vad gäller intrigdetaljer redan kort efter att ha läst ut boken, och att jag dessutom då ägnat de senaste veckorna åt att proppa hjärnan full med tentlitteratur i stället. Men ändå, en hel bok bör inte glömmas bort..!

Men jo, en privatdetektiv var det ju. Som precis har förlorat sin tonårsson, och som möjligen håller på att förlora sin sörjande hustru också. En regnig kväll ger han sedan skjuts åt en av sonen Scotts klasskamrater, men när hon försvinner efter ett besök på en bensinstations toalett förstår Cal, huvudpersonen, att han gjort ett misstag. Too little too late. Medan han själv undersöks av polisen, försöker han bedriva spaningar efter både den försvunna flickan och de ungdomar som sålde droger åt Scott, droger som sedan fick honom att hoppa ner från ett tak i sitt drogrus. Men allt är inte som det ska i småstaden Griffon – när är det någonsin det? – och Cal trasslas in i ett komplicerat nät av intriger och hemligheter. Det låter ju förvisso lite klyschigt men också som något som skulle kunna fungera i thrillersammanhang, och jag är ju som känt svag för just de här upstate New York/New Jersey-småstadsthrillerböckerna. Plöjer Lisa Unger och tidigare nämnda Coben med gott mod. Men den här gången är det något som tar emot, jag twittrar rentav något hädiskt om att läsningen går trögt och när ska boken ta fart. Vilket den aldrig riktigt gör. Varför?