Annanstans av Malin Kivelä XXX½
Malin Kivelä, mitt ständiga tips när det gäller finlandssvensk litteratur, fina Du eller aldrig. Den här gången har hon skrivit en roman med en liknande titel och kanske lite mera intrig? Samtidigt är intrigen undflyende, likt mamman Lida som ständigt vill ut och resa, tar med sig dottern Nina som simulerar kissnödighet för att kunna ringa mormodern och be henne meddela skolan att Nina återigen är förkyld och återigen blir borta några dagar.

Kittlar mig, att bli kittlad av någon är att i det ögonblicket vara den mest utvalda.

Samtidigt är det också mormodern Vailets berättelse, och berättelsen om Vailets moster Helga som emigrerat till Amerika och sedan kommer hem igen, hastigt och lustigt. Ja faktiskt är det en hel del kvinnor som vandrar in och ut ur den här romanen, nästan inga män över huvudtaget.

Och det här är Vailet, säger Helga, tydligt och med stor värme. Som om hon tänkt på mig, hade tankar om mig. Kanske hade berättat om mig, för någon.
Som en skatt begraver jag tonfallet i mitt minne.

Jag tycker om språket, visst andas det lite Monika Fagerholm med sina uppluckrade meningar och precisa beskrivningar? Det här är en bok man bör läsa långsamt för att inte vindla bort sig i de aningen för splittrande hoppen mellan karaktärer och tid. Samtidigt är det fint att än en gång få vila i Kiveläs språk.
Rec.ex. från Schildts & Söderströms.