Chillin’ Caitlin

20130927-155418.jpg

Caitlin chillar lite innan miniseminariet börjar. Och publiken fotar loss!

”Det blir mörkt hur jag än försöker skriva”

Hej bloggen! Efter en lite förvirrad förmiddag har jag fått lite struktur på bokmässandet, lagom till att monterminglen ska kicka igång..! Särskilt många seminarier har det inte blivit, men jag har lyssnat till Horunge-podcasten, på Malin Kivelä på Finlandsscenen och nu, i skrivande stund, på Christin Ljungqvist. Hittills har jag heller inte shoppat något, men jag har på känn att Fågelbarn (signerad?) får följa med mig ner till minglen. ”Jag dras till svärta”, säger Ljungqvist, och det får mig att dras till hennes böcker!

Vad gör ni? Är ni på mässan? Är ni hemma och är avundsjuka eller lättade över att vara det?

Enkät pre-mässa

20130925-180619.jpg

Yay, bokmässa imorgon! Och yay en enkät från Calliope att underhålla sig med i väntan på flyget.

Vad läser du på, eller på väg till mässan?
Shift av Hugh Howey, som jag älskar! Men får inte köpa trean i något annat format än de två första snygga pocketarna, så måste hålla mig i skinnet om jag råkar få syn på den!
Vilken monter besöker du alltid på mässan?
English Bookshop, Pirat och den finlandssvenska monter. MED FLERA!
Mest oväntat på årets mässa?
Det vet vi väl först efteråt? Än så länge är det nog Calliopes omålade naglar faktiskt.
Vilka seminarier ser du mest fram emot?
Blir spännande att höra både Dark Places och Ord och inga visor i farten på lördag t.ex.! Och Knausgård sörjer jag ju förstås, sniff!
Vad ska du göra på mässan?
Mingla! Klappa på böcker, krama bokbloggare och vänner, dricka vin och sova alldeles för lite. Inspireras!

Att försöka vila i det flackande

Annanstans av Malin Kivelä XXX½
annanstansMalin Kivelä, mitt ständiga tips när det gäller finlandssvensk litteratur, fina Du eller aldrig. Den här gången har hon skrivit en roman med en liknande titel och kanske lite mera intrig? Samtidigt är intrigen undflyende, likt mamman Lida som ständigt vill ut och resa, tar med sig dottern Nina som simulerar kissnödighet för att kunna ringa mormodern och be henne meddela skolan att Nina återigen är förkyld och återigen blir borta några dagar.

Kittlar mig, att bli kittlad av någon är att i det ögonblicket vara den mest utvalda.

Samtidigt är det också mormodern Vailets berättelse, och berättelsen om Vailets moster Helga som emigrerat till Amerika och sedan kommer hem igen, hastigt och lustigt. Ja faktiskt är det en hel del kvinnor som vandrar in och ut ur den här romanen, nästan inga män över huvudtaget.

Och det här är Vailet, säger Helga, tydligt och med stor värme. Som om hon tänkt på mig, hade tankar om mig. Kanske hade berättat om mig, för någon.
Som en skatt begraver jag tonfallet i mitt minne.

Jag tycker om språket, visst andas det lite Monika Fagerholm med sina uppluckrade meningar och precisa beskrivningar? Det här är en bok man bör läsa långsamt för att inte vindla bort sig i de aningen för splittrande hoppen mellan karaktärer och tid. Samtidigt är det fint att än en gång få vila i Kiveläs språk.
Rec.ex. från Schildts & Söderströms.

Mitt hjärta klappar inte för den här boken

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk XXX-
änklapparMen. Men. Det här är ju kvinnan som skrev så oerhört bra om Anna och Mats och deras uppslitande äktenskap och skilsmässa. Målade fram karaktärer man förstod, irriterade sig på och kände för. Svidande dialoger, träffsäkra scener. Ja ni hör nu, förväntningarna på den här nya romanen var höga. Och tyvärr infriades de nog inte.

Kanske försöker hon axla för mycket den här gången, von Zweigbergk? I stället för att låta romanen vila på två människor axlar blandar hon nu i stället in tre systrar och lite grann deras mamma också. Systrar vars äktenskap havererar, företag står på ruinens brant, hälsa sviker. Vars barn inte heller mår bra, och så bubblar dessutom gamla svek och oförrätter upp till ytan. Det blir alldeles för mycket helt enkelt, och speciellt då för von Zweigbergk som varit så stark i det lilla. Nu flängs scenerna förbi i stället, för man ska vidare till nästa kris. För att använda ett slitet och dessutom mycket underligt uttryck: synd på så rara ärter!
Rec.ex. från Norstedts.