Den nedfrusna hamstern

Vinterkriget av Philip Teir XXX+
vinterkriget2Årets omslag, verkligen, och kanske även årets första mening:

Det första misstaget Max och Katriina gjorde den vintern – och de skulle göra många misstag före skilsmässan – var att frysa ner barnbarnens hamster.

Tyvärr tycker jag inte riktigt att romanen håller det den första meningen utlovar, varken när det kommer till snillrika formuleringar eller till själva intrigen kring det Max, Kristiina och deras barn Helen och Eva. Max ska precis fylla 60 och när han ska intervjuas inför födelsedagen blir han förtjust i den unga journalisten Laura. Eeh. Har vi inte läst sådant tidigare? Fast Max akademiska liv som sociolog är det intressant att läsa om, även om jag personligen får mest ut av delarna om dottern Eva som flyttar till London för att studera konst och får följa med Occupy Wall Street-rörelsen på håll. Det är nämligen enligt min åsikt den karaktär och del av historien som utvecklas mest, i övrigt känns det som om Teir kanske tänkt sig något större och mer utdraget men sedan varit tvungen att begränsa sig. Det nosas på trådar som hade kunnat plockas upp och utvecklas (Helens äktenskap, kanske mer om sommarstugan, hur det egentligen kom att bli så kyligt mellan Max och Kristiina), och det hade funnits potential för att fördjupa åtminstone några av dessa trådar.
Låt er förresten inte skrämmas bort av titeln, det här är en samtida och alls inte en historisk roman. Jag för min del tolkar titeln  – förutom att romanen utspelar sig under årets kalla månader – med hjälp av citatet ur Väinö Linnas Okänd soldat som nämns i boken, om hur vinterkriget ”var det bästa dittills av alla krig, ty där utgick båda parter som segrare”.

Philip Teir kommer till bokmässan i Göteborg, och jag ser till min glädje att förlagen/arrangörerna äntligen förstått att blanda rikssvenskar och finlandssvenskar i t.ex. de seminarier Och dagarna går nämner. På något av dem kommer ni säkert att hitta mig, och det gör ni även på bokmässan i Helsingfors en månad senare då det ordnas en bokcirkel om just Vinterkriget och yours truly ska vara med och moderera den! Mer om det senare.

Klart och tydligt

brevlådaJamen en sådan här är vad ju som har saknats i mitt liv! Den skulle klart underlätta för både mig och brevbäraren, och dessutom generera mindre springande till postkontoret med postavierna fladdrandes efter mig. Måste genast kolla med grannarna om det är okej att jag smäller upp en sådan här bredvid vår vanliga brevlåda.

Träffsäkert med personligt språk

Antiloper av Ester Roxberg XXXX-
antiloperEllen och Astrid går sista året på gymnasiet. Sen är de fria, sen ska de flytta någonstans, till Barcelona är planen. De är olika, kanske blev de vänner bara för att det var de som blev över, men de bästaste av vänner är de. Tills glada spralliga toppbetygs-Ellen börjar dra sig undan och Astrid inte förstår något. Det är Astrid som berättar nämligen, och det fungerar bra. Samtidigt som hon är orolig för Ellen som börjar komma sent till skolan och ser ut som en skugga, samtidigt blir hon sårad också. Varför kan inte Ellen berätta för Astrid vad det är som är fel, är de inte bästa vänner kanske? Och det gör ont i läsaren att se Ellen tyna bort och inte våga berätta sina tankar av rädsla för att Astrid inte skulle vilja vara hennes vän då. Allt medan Astrid står ledsen kvar, och man förstår också Astrids val att försöka hitta lite andra kompisar, att försöka leva sitt eget liv när det inte blev som hon tänkt sig. Det känns så väldigt träffsäkert alltihop, och så ett vackert språk på det:

En man i busskuren pratar lite för högt i sin mobil. Vi hör alla hur han utan framgång försöker övertala sin fru om hur mycket han älskar henne. När han äntligen säger Puss och hej och det blir tyst igen så står vi kvar med en bråkdel av hans liv i händerna.

Eller direkt vackert är det kanske inte, språket, men så där underbart som det bara blir när formuleringar är hundra procent spot on samtidigt som man inte hade kunnat komma på den formuleringen själv. En väldigt fin bok alltså! Nu ska jag försöka få tag på Fågelhuset också, speciellt eftersom det är den Roxberg ska prata om i mini-seminariet tillsammans med debutanten Jessica ”Ord och inga visor” Johansson på bokmässan i september. Det vill jag inte missa.

Reading survey, men på svenska

Helena postade en läsningsenkät på sin engelskspråkiga blogg, och som ni vet är jag ju inte den som tackar nej till enkäter! Here goes, men på svenska:

Vad läser du just nu? Harvar på med den evighetstjocka Min kamp 6 och varvar den med lättare rec.ex. Just nu Helena von Zweigbergks nyaste, har älskat det jag tidigare läst av henne!
Vad kommer du att läsa till näst? Har en hög med både recensionsexemplar och biblioteksböcker som väntar på mig, och prioritetsordningen ändrar ungefär varje timme. Men det lutar mot The Other Typist (Rindell). Eller Allt för din skull (Stielli). Eller en bok jag minns från min barndom och vill återupptäcka. Eller…
En bok du sparat till ett speciellt tillfälle? Menar du de olästa böckerna i min bokhylla jag kan fördriva en eventuell ny istidsperiod med? I övrigt har jag inte direkt konkret börjat spara böcker (förutom kanske andra delen i Rothfuss fantasytrilogi, den går loss på 900 sidor vill jag minnas och är lite svår att klämma in så här i höstboksfloden), men däremot tänker jag glatt på vår vintersemester till Singapore & Thailand över nyår. Då ska det avverkas böcker på löpande band förstår ni!
Den senaste boken du gav upp med? Det var faktiskt NOS4R2 av Joe Hill i somras någon gång. Det fanns något lovande i mixen av thriller och övernaturlighet och kanske rentav lite coming of age, men det blev för ordrikt och mastigt. Där är han allt lik sin far (Stephen K), och det funkade inte för mig i alla fall i den stunden. Dumt då jag ändå läste ungefär halvvägs.
Den första boken du läste på engelska? Det var en av böckerna i serien om Baby-sitters Club, läste ni dem? Vill minnas att jag gick i sexan?
Den senaste boken du läste på svenska? Vi måste sluta ses på det här sättet, ungdomsbokssamarbetet mellan Onekligen och Bokhore-JohL. Recension 16.9, men kan avslöja att jag gillade!
Kan du citera några dikter? Nej, om inte första versen i Viktor Rydbergs Tomten och ett stycke ur en Tvillingbok om Winstons tomtar (!) på loftet räknas?
Hur hittar du tiden att läsa så mycket som du gör? Ah, det här måste vara den fråga jag får mest när det gäller mitt läsande. Men okej, vi tar det igen: jag läser väldigt snabbt men jag tar också mig tiden, prioriterar läsningen. I bussen, i reklampausen, om jag äter ensam, innan jag somnar etc. Läsning är en hobby jag helt enkelt väljer att lägga tid på, inget slentrianmässigt jag bara ägnar mig åt i brist på bättre.
Vilka nya boksläpp ser du mest fram emot den här hösten? Den här bokhösten väntade jag allra mest på tre tegelstenar: Min kamp 6, En dramatikers dagbok 20052012 samt Nyckeln. De två första har jag redan fått hem och de lär hålla mig sysselsatt ett tag framöver, om ändå inte riktigt fram till november då Nyckeln släpps. I övrigt har jag faktiskt inga dunderbokbevakningar på G, även om jag är väldigt nyfiken på Jhumpa Lahiris nya roman The Lowland (dock att hon tidigare varit som bäst i novellform..?). Litar på att dels min digra bibliotekslånelista, dels nya tips från #boblmaf håller mig väl sysselsatt och förhoppningsvis bokligt förnöjd under hösten. Kan jag lita på er?

Spring hit och dit

Insurgent av Veronica Roth XXX+
insurgentDet var tur att det inte gick många veckor mellan att jag läste Divergent och sedan Insurgent, för den senare börjar verkligen precis efter att den förra tagit slut. Bara några minuter senare alltså. Pang på direkt, och även om Tris är påverkad av det som hände i den första boken (föräldrarna, Will) och plågas av det, får man annars ingen som helst recap av vem som är vem och vad som riktigt har hänt. Bara som en varning för er som kanske har haft längre paus mellan böckerna.
Utan att spoila allt för mycket kan jag väl säga att stridigheterna mellan fraktionerna (och de utan fraktion) pågår för fullt. Jag läser vidare främst för att jag vill veta mer om samhällets uppbyggnad och framför allt varför det ser ut som det gör, och visst avslöjas det lite sådana detaljer också. Det som dock mest genomsyrar den här boken är a) Tris som blir ovän med än den ena och än den andra. Mest Four då, oj vad det tramsas och trilskas från båda hållen! Samt b) ett enda jäkla springande till än det ena lägret/fraktionen/fienden, än det andra. Det blir faktiskt väldigt rörigt och inte alls så sammanhållet man skulle önska, förtar en hel del av spänningen och stämningen som författaren försöker bygga upp. Dumt.
Tredje delen, Allegiant, utkommer (på engelska) i oktober. Jag hoppas Roth lyckas styra upp det hela i den boken, för det här var som sagt lite för fladdrigt.

Böckerna ska förresten – förstås – filmatiseras, och här är trailern för Divergent. Kommer i mars 2014, i USA i alla fall.

Hittills bästa Zeldan

Zelda vs. patriarkatet av Lina Neidestam XXXX+
zelda3Scen: söndag morgon, den första septemberdagen. Regnet skvalar utanför och jag ligger och läser det tredje albumet om Zelda, fnissar till och avbryter konstant Mr Bokbabbel i hans läsning genom att pracka på honom en ny stripp, läs den här, titta där!

Det här är alltså det tredje albumet om feministen Zelda, och enligt min uppfattning också det bästa. Tonen och temat är vår samtid på pricken. Stripparna är klatschiga och roliga, och hålls dessutom konsekvent ihop under mindre ”kapitel” såsom Zelda vs. kärnfamiljen, Zelda vs. monogami, Zelda vs. karriären etc. Det går dock inte så bra för Zelda, hon jobbar sig utmattad på en skvallertidning, hon tampas med sina känslor för Cesar och hon blir vräkt från sin cykelkällare hon bott i. Mot slutet av albumet ordnar det hela upp sig någorlunda, men på ett sätt som inte riktigt känns som Zelda. Hur ska det här fortsätta? Jag vill veta NU!

Läsrapport: halvvägs i ”Min kamp 6”

Detta har hänt: KOK har Geir A på besök och de äter räkor på balkongen. Romanen har fortfarande inte kommit ut och Knaus angstar fortfarande över släktens reaktioner, kollar maniskt sin mail med jämna mellanrum. Och så framkommer det att han alltid luktar på böcker han köpt! Vid ett tillfälle skriver han fint om läsning också:

Att läsa är som att se orden som ljus, de strålar i mörkret, det efter det andra, och läsningen är att följa ljusen inåt. Men det man ser är aldrig frikopplat från det man är; i medvetandet finns begränsningar, de är personliga men även kulturella, därför finns det alltid något man inte kan se, alltid platser man inte kan besöka. Om man är tillräckligt tålmodig, om man undersöker orden och ordens omgivningar tillräckligt noga kan man emellertid få syn på begränsningarna, och det som visar sig då är det som ligger utanför ens själv. Läsningens mål är dessa platser. Det är det som är att lära, att se det som ligger utanför självets gränser. Att bli äldre är inte att förstå mer, det är att veta att det finns mer att förstå.

Just nu är jag kanske mitt i Hitler-essän, det blir rätt tungt med den som ett textsjok som sträcker sig långt över hundra sidor. Den är dock intressant, speciellt efter den oerhört trista analysen av en Paul Celan-dikt som föregick den. Längtar dock tillbaka till de delar där Knausgård blandar vardagslivet med djupare analyser han plötsligt ”associerar” till. Det är det han gör bäst, känns det som.

”Hon gav dem namn som kan sitta ihop”

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist XXXX-
kaninhjärtaÄsch, att jag inte skrev något om den här boken när jag hade den färskare i minnet! Men många av er har ju redan läst den, om de synska tvillingarna Mary och Anne, som nästan smälter ihop i ett, redan p.g.a. namnen:

Mamma gjorde många misstag med dem, fick Anne veta och lära sig av Mary. Det första var att hon gav dem namn som kan sitta ihop så i stället för att ropa Olga och Stina eller Sonja ich Mia eller Star och Moonlight ropade hon och alla andr Mary Anne, MaryAnne, Maryanne, Marianne. Det var därför som de växte ihop till en person med en röst och en tanke och Mary var rösten och Anne var tanken.

Bra citat va, jag tycker det direkt både beskriver boken och sätter fingret på det speciella, lite poetiska språket. Boken gillar jag också, även om jag tycker att det kanske blir lite mycket med både spåret med den försvunna flickan och så Annes oro över Marys mående. Och kanske var det för att det råkade bli två tvillingböcker efter varandra, eller för att jag läste väldigt många ungdomsböcker där i juni-juli, men en tanke som följde mig genom läsningen var att många böcker om tvillingar och/eller och unga flickor som är nära vänner, så ofta handlar om att den ena ”bär” den andra. Förstår ni vad jag menar? Den ena mår dåligt, oftast psykiskt men ibland fysiskt. Den ena är starkare eller mer ordentlig. Jag förstår ju att den obalansen i förhållandet skapar bra förutsättningar för bra litteratur, men tydligen blev det lite för tydligt och således lite irriterande för mig när jag plöjde de här böckerna.

Oh biblioteksböckerna, where art thou?

Åh, biblioteket. Har en alldeles eminent lista över reserverade böcker där just nu, men av någon anledning låter de vänta på sig, blir inte ”lediga” även om jag är först i kön och boken till synes inte är utlånad. Och under tiden hinner jag ju hitta nya böcker jag blir nyfiken på och klickar besinningslöst på Reservera-knappen för dem också.

bibbavagn

Sanna således mina ord, att alla de där böckerna plötsligt kommer att bli lediga och anlända till mitt lokalbibliotek lagom till att jag inte alls hinner med dem. Ska vi tro cirka bokmässeveckan kanske?

Wool. Wow!

Wool av Hugh Howey XXXX
woolBokstävlarna promotade A Song of Ice and Fire och fick halva #boblmaf (inklusive mig själv) att läsa och älska. Wool är Feuerzeugs motsvarande projekt. Och den är jättebra, helt välförtjänt att folk läser och gillar den! Jag vet inte riktigt hur mycket jag bör berätta för att ni ska förstå, men vill berätta för att inte spoila. Och sist och slutligen behöver ni kanske inte veta så mycket mer än luften på jorden är giftig och de människor som finns kvar därför bor i en enorm silo nergrävd i jorden. 140 nivåer allt som allt, med en viss rangordning och rentav olika färgs kläder beroende på vilken nivå du bor på och vad du jobbar med (hello Brave New World!). Jules bor och arbetar allra längst ner, men kommer av diverse orsaker att stiga uppåt, så väl ordagrant som i rang. Men smart som hon är inser hon att den välfungerande silon, där barn blir till bara då någon dött och begravts i åkrarna (eller, då ett brott skett, skickas ut för ”rengöring” i den dödliga luften utanför) inte alls är så välfungerande och trevlig som människorna vill fås att tro. Det är otroligt intressant att följa Jules, och även andra bikaraktärer, i såväl deras vanliga liv som i den inre kamp de för då de får upp ögonen för det totalitär styre silon egentligen utgör. Wool är fascinerande klaustrofobisk, dels konkret med den stora och ändå så lilla silon, dels på ett psykiskt plan med maktgalna individer, saker som inte får sägas och en växande känsla av att ha blivit lurad i alla dessa år.
Människor instängda i en enorm betongbunker, tänker ni, kan det verkligen vara nåt? Svar: ja! Själv har jag redan lånat ut mitt exemplar av boken och ska så fort som möjligt lägga vantarna på de resterande delarna (för ja, surprise surprise, det är en trilogi..!). Shift handlar om tiden för Wool, how everything came to be. Den avslutande delen Dust handlar om slutet på… ja, kanske allt?

Månadssummering augusti 2013

Ellen DeGeneres – Seriously… I’m Kidding
Julie Otsuka – The Buddha in the Attic
Emma Hamberg – Larma, släcka, rädda i Rosengädda
Linwood Barclay – A Tap on the Window
Philip Teir – Vinterkriget
Leena Lehtolainen – Rautakolmio
Bodil Malmsten – Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig
Hugh Howey – Wool
Camilla Grebe & Åsa Träff – Mannen utan hjärta
Veronica Roth – Insurgent

Antal böcker på finska/engelska: 1/5
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 1
Antal graphic novels: 0
Antal tegelstenar: 2
Antal böcker lästa på Kindle: 1
Sammanlagt antal: 10

Månadens bästa: Det var nog Wool!
Månadens sämsta: Att semesterläsningen gick så trögt (även om det främst berodde på att jag duktigt läste till tenten).
Månadens överraskning: Att Fiktiviteter redan läst hundra böcker i år medan jag ännu har förhållandevis långt kvar, hehe.
Månadens besvikelse: Barclays nyaste kändes förvånansvärt seg. Och så verkar alla andra ha älskat Teirs nya roman medan jag föredrog hans novellsamling, ska skriva mer om Vinterkriget snart.