Den stora matchen av Arnaldur Indridason XXX½
Jag läste den här boken som ett okorrat manus och väntade dessutom typ tre månader med att skriva något om den. Det här kan med andra ord inte bli en regelrätt recension, men slänger ner några reflektioner i alla fall:

– Indridason går långt tillbaka i tiden den här gången! 1972 är året, Island är alldeles oerhört isolerat vilket manifesteras i det stora schackmästerskapet som hålls i landet och de problem det väcker.
– När en pojke hittas mördad i en biosalong är den undersökande polisen en ung Marion Briem, känd även från senare böcker. Att Indridason låter andra poliser kring Erlendur ta plats har vi sett redan i de senaste böckerna, men jag undrar om han någonsin kommer att återkomma till nutiden och Erlendur, så där som det var i början av serien? Inget illa mot de senaste böckerna, men det känns lite som om Indridason försöker köpa sig tid i väntan på… ja, vadå? En snilleblixt om vad som riktigt ska hända med Erlendur & co?
– Så oerhört intressant att läsa ett okorrat manus med översättarens kommentarer i några fotnoter! Blir riktigt nyfiken på hur förlaget och översättaren slutligen valde att göra. Ett vittne pratar t.ex. om en neger vid ett tillfälle – hur gör man då? Det är vad som står i originalmanus, och det är hur folk uttryckte sig då. Samtidigt är det ju på intet sätt politiskt korrekt längre. Någon som läst och råkar minnas om ordet fick stå kvar?