Shift av Hugh Howey XXXXX-
It was supposed to be people who died and cultures that lasted. Now it was the other way around.
Det här är andra delen i Hugh Howeys fantastiska Silo-trilogi, och jag tror jag ska kunna hålla mig
ifrån spoilers även om ni inte ens läst ettan Wool – varför har ni inte gjort det förresten?! Skyll er själva i så fall, ni missar något stort! Egentligen går det nog inte att berätta mycket om Shift utan att spoila den heller, så jag lär nog bli kortfattad i referatet av handlingen. Men det här är alltså berättelsen om det som hände före det man får läsa om i Wool – ett lite ovanligare grepp i en trilogi men det fungerar även om man absolut måste ha läst den första boken för att uppfatta alla detaljer och nyanser. Det hoppas en del i tid och mellan karaktärer, från livet utanför till silo-verkligheten. Och det är oftast gastkramande spännande; politiken, intrigerna, insikterna karaktärerna (och läsaren!) får. Det som jag ändå älskar allra mest med den här boken, är att den i de post-apokalyptiska premisserna tecknar stora känslor och människoöden. Det är nästan ångestfyllt att läsa Shift, den kryper otroligt långt innanför skinnet. Framför allt ensamheten, som finns hos så många av karaktärerna, må det så vara fysisk eller psykisk ensamhet. Åh! Liksom i Wool känner man dessutom av klaustrofobin på dubbla plan, dels genom silons enorma väggar som håller tusentals människor instängda i detta enorma torn nedsänkt i jorden. Och så känslan av att vara ensam med sina (miss)tankar, av att inte kunna vända sig till någon, inte ha någonstans att fly. Det är mörk läsning, obehaglig. Och alldeles, alldeles fantastisk!
The last part was a lie, he knew, but it was poetry, so it didn’t count.
Som jag ser fram emot att läsa den avslutande delen, Dust! Och som jag irriterar mig på mig själv som envisas med att ha alla delar i samma snygga, lite gummiartade, pocketutgåva, vilket betyder att jag ännu måste vänta med att få läsa..!
Håller verkligen med! För mig har dessa böcker varit årets läsupplevelse, och då har jag ändå läst väldigt många bra böcker detta år. Jag är imponerad över hur Howey i ett så koncentrerat format (ingen av böckerna är ju särskilt långa) lyckas få in sådana komplexa frågeställningar om liv, död, makt, relationer, m.m., utan att de tar över skildringen av karaktärerna eller miljöerna… och som *samtidigt*skapar så många känslor och tankar hos läsaren. Jag var helt känslomässigt slut efter att ha avslutat Dust! (För att inte tala om lätt paranoid och tveksam om jag någonsin öht skulle våga andas igen… ;))
Vad roligt att höra! Läste precis en finsk recension av den första boken, där var bloggaren också lite förvånad över hur mycket hen faktiskt älskade boken, som om det vore något fel med det, som om man lite vill kolla med andra vad de tycker. Men vilket sug han har alltså, vilket universum, så intressant värld han bygger upp utan att det, som du säger, ändå tar över, utan det får handla om det mänskliga också! Skönt att höra att trean håller, är så himla sugen på den att jag överväger galna handlingar som att köpa den billiga Kindle-versionen och läsa nu, och sedan köpa pockettrean bara för att ha den i hyllan sedan… 😀
Är göörsugen på Silo-trilogin! Men det är ju det där eviga problemet med att jag inte läser på engelska.. En snabb översättning? Någon som har en stund över för det? 😉
Jag var faktiskt på mitt bibliotek (till och med! jag som alltsomoftast är en bookbuyer, inte lånare) för att se om de hade böckerna, för då hade jag ju i alla fall kunnat låna dem och se om jag kunde träla mig igenom den med min ynkliga skolengelska, men det hade de icke..
Gör ett inköpsförslag! De är SÅ bra! Mig veterligen har de inte översatts till svenska ännu, första boken kom däremot på finska nu i höst!
Den kommer på svenska i vår om jag inte minns fel!
Jag har ju undrat om jag ska läsa Wool, nu känner jag att jag kanske måste kolla upp den igen 😉
Det ska du verkligen! Your life won’t be the same, typ 😉
Mycket nyfiken på både Wool och denna!
Kör hårt!
Läste precis klart Shift och väntar på att få hem Dust! Fruktansvärt bra triologi (åtminstone hittills) som får mig att böla (katten!!! YYYYL!) och känna att ”åååh, det finns fortfarande människor som kan skriva dystopier!” *lycka*
JEEEEEE! Jag visste väl det, men blir alltid lite nojig när jag älskar en bok och tvingar den på alla!
P.S. Det heter trilogi, inget trio där 🙂
Ojdå, det var inte meningen att skriva så fort. Då smyger extra bokstäver till. 😛
Det var inte meningen att vara så besserwissrig
Men det är ett förvånansvärt vanligt fel folk (främst svenskar ;)) gör, tror att det heter triologi