The Cry av Helen Fitzgerald XXXX-
Antal gånger jag sågs tafsa på den här boken i English Bookshops monter på bokmässan: Legio
Antal dagar det gick efter bokmässan tills jag klickade hem boken till Kindlur: Kanske… två?
Antal dagar det tog att läsa den: En och halv.
The Cry genrebestäms i vissa bokhandlar som en thriller, men det tycker jag är fel – och synd, då den kanske kan skrämma bort läsare som inte är lika thrillergalna som jag. Jag tänker snarare att de romaner jag läst av henne, The Donor och denna, är så kallade vanliga romaner där karaktärerna dock råkar ut för något livsomvälvande som, om de fattar vissa beslut, även kan leda till något brottsligt. Tempot och spänningen är dessutom thriller-aktig, men deckarfobiker behöver alltså inte gå omvägar om Fitzgerald.
The Cry inleds med ett konstant skrikande barn på en långflygning, och om ni tycker att det låter klaustrofobiskt och obehagligt skulle ni bara veta vad som händer sedan… Jag tycker om Fitzgeralds sätt att skildra sina defekta – med andra ord mänskliga – karaktärer, och hur hon bygger upp tragedin och sakta låter ana ytterligare mörker. Ah, detta fiktiva mörker, som jag dras till det! Det är också roligt att bloggar och Twitter får en väsentlig del av handlingen, inte så att det dominerar och tar över men inte heller så att det bara nämns som ett samtida fenomen som författaren egentligen inte alls har någon koll på. Jag läser snabbt och gillar det jag läser, funderar på om jag borde försöka låna Dead Lovely igen, den fick visst åka oläst tillbaka till biblioteket för något år sedan…
Bokbabbel 
Hurra för Fitzgerald-rec! Och ja, läs Dead Lovely.
Men är hon inte lite ojämn, minns att jag läste de första sidorna i ”Dead Lovely” och inte alls var lika imponerad som med t.ex. den här boken..?
Njaa, inte ojämn, snarare är hon nog väldigt konsekvent i ton och stil. Men hon har blivit lite mer djupgående och seriös i och med de två senare böckerna. ”Dead Lovely” kan nog i det sammanhanget kännas lite mer lättviktig, kan jag tänka mig. Är även mkt förtjust i ”The Devil’s Staircase”, aka expatskildringen från hell. Riktigt ruggig och bra. ”Bloody Women” är kanske Helens mest gory, needless to say en annan favvo 😀
Kanske var det det seriösa jag saknade då – fast jag gav ju inte boken någon ordentlig chans, det ska sägas. Ach, so many books, so little time!
Tell me about it, sister!
Ytterligare en sån där bok (författare) som jag önskar översättning på! Tänker att du kanske för tur med dig? Det funkade ju i alla fall bra på Wool-boken 😉
(jaa, det var alltså Lisa på I hyllan som skrev ovan..)
Haha, så kan man tänka! Helena ovan har skrivit mycket om Fitzgerald, så kanske får förlagen upp ögonen för det författarskapet så småningom?
Jepp jag har varit i hennes kommentarsfält också angående Fitzgerald! Era peppningar tillsammans borde göra susen! 😀
Hoppas!
Låter som en bok jag skulle gilla. Hoppas det kommer en översättning till svenska snart!
Antar att förlag scoutar bokbloggar som läser engelska böcker med jämna mellanrum i jakt på tips 🙂 Menar inte att de skulle läsa just den här bloggen, men Helena ovan har bloggat mycket entusiastiskt, och den verkar även ha fått bra kritik utomlands