Hej jag heter Jessica och jag är en slalomläsare. Och det är det ju egentligen inget fel på alls, kanske läser man en roman annars men klämmer en novell på bussen eller innan man går och lägger sig. Kanske läser man en bok på mobilen/läsplattan och en annan fysisk roman. En på svenska och en på engelska. Ni fattar. Ibland – som nu – tenderar det dock att… well, gå ”lite” överstyr. Man nosar på en bok här, läser ett kapitel där, får plötsligt en efterlängtad bok i sin hand, är lite efter med recensionsexemplaren. Och plötsligt ser det ut som följande:
– En dramatikers dagbok, Lars Norén
– Allegiant, Veronica Roth
– Visitation Street, Ivy Pochoda
– The Goldfinch, Donna Tartt
– Bridget Jones – Mad About the Boy, Helen Fielding
– Stockholmsnatt, Pelle Forshed och Stefan Thungren
De tre sistnämnda böckerna har jag förvisso inte mer än nosat på, men ändå! Nu måste jag styra upp det här, läsa ut ”slattarna” som Enligt O kallar dem, skära ner parallelläsningen till max tre böcker, helst bara två. Och som bonus få lite ordning på lässtatistiken samtidigt, halvlästa böcker räknas ju som känt inte.
Är ni också Anonyma Slalomläsare?
Bokbabbel 
HUR kan du vilja läsa något annat än The Goldfinch?
/Upprörd medmänniska (och ibland slalomläsare, dock ej när jag hittat något riktigt uppslukande)
Eh, för att jag pga av den där DHH-bristen ännu inte själv fått uppleva Tartts storhet, och för att jag skulle vilja ge henne den tid och uppmärksamhet hon kräver. Men de få sidor jag har läst var underbara!
Hehe, jag fattar. 🙂 Kul att du gillade de sidor du läst! Det är verkligen en sådan bok som kräver ens fulla uppmärksamhet.
Jag är bingeläsare. Just nu håller jag på med i runda tal tio böcker på en gång… Splittrat och inte alls bra. Är det mobileran som gjort oss såna här?
Ojoj, där ligger jag verkligen i lä då! Ja, säkert har internet/smarttelefonerna påverkat, men folk är ju också olika, vissa fungerar helt enkelt bättre om de får bolla med många saker/(Böcker) i luften på en gång
Men som för så många andra är det ändå bara fråga om fiktion. Man blir förundrad över hur lite facklitteratur det läses.
Men det visste du ju sen förut, att jag läser nästan enbart fiktion 🙂 Och jag vill slå ett slag för den också, med så mycket annan info man blir fullproppad med dagarna i ända tror jag det är viktigt med fiktion också, att komma åt de mer kreativa/fantasieggande delarna av hjärnan
Helt klart en anonym slalomläsare. Tror jag har 13 påbörjade böcker för tillfället (varav 4 e-böcker), men är väl bara en 4 stycken av dem jag läst i de senaste månaderna (de andra har legat inaktiva olika länge).
Känns nästan som om de i något skede övergår från böcker man slalomläser till böcker man glömt kvar i något hörn och sedan måste börja om från början med…
Där sa du ett sant ord…
Slalomläsare är jag, dock inte särskilt anonym sådan 😉 Det jag brukar försvara mitt slalomläsande med är att jag (nästan) alltid slalomläser böcker ur olika genrer. Just nu läser jag exempelvis en tjock viktoriansk roman, ett seriealbum och en ungdomsbok. Jag har väldigt svårt att slalomläsa två eller flera liknande böcker, tycker lätt att de flyter ihop då..
Jag håller helt med, böckerna måste skilja sig från varandra, om inte annat så ens med språket!
Åh ja!
Thought so 🙂
Slalom/parallelläsare – nej. Fast jag kanske skulle ta och testa det, eftersom jag verkar ha lite trögt med läsningen titt som tätt, borde alltid finnas någon bok jag är sugen på att läsa isåfall?
Fast det finns ju en risk med detta, att man bara läser lite här och där och aldrig avslutar en endaste bok 😛
Ja, erkänd slalomläsare och inte särskilt anonym heller. Som Linnea @narneas skrev på twitter häromdagen: Jag läser 6 böcker på samma gång just nu vilket är extra jobbigt eftersom jag inte läser just nu.
Skära ner antal slalomböcker är nog ett etablerat bra tips…
Jamen precis, sex böcker med bokmärke i, och ingen blir det riktigt läst i..! Nu får vi skärpa oss Ponden!
Slalomläsning är en självklarhet, själv brukar jag tala om växelbruk. Vänstra med en deckare medan man läser en tjock recensionsbok.
Lyckades märkligt nog vara Donner trogen under hela läsningen av ”Mammuten”…
Ja, ska man recensera så blir det nog nästan automatiskt slalomläsning av en annan bok.
Gott betyg åt Donner då alltså?