Bokcirkel på bokmässan – korta versionen

Deltog ju i bokcirkel kring Vinterkriget på Helsingfors bokmässa i dag. Spontana tankar för er att läsa medan jag filar på det längre och mer utförliga inlägget: Roligt! Intressant när så olika åsikter om t.ex. karaktärerna fördes fram, eller att överlag få höra vad andra tagit fasta på. Jag vill också ha en bokcirkel! Tipsades förresten om att Studiecentralen har fått statsbidrag för att stöda just studie- och bokcirklar, så låt det vara en motivationsfaktor att starta en egen bokcirkel vetja!

Suckar åt Sveland

Systrar & bröder av Maria Sveland XXX-
systrarobröderHmm. Jag blir inte riktigt klok på den här boken. Tre syskon (och en hopplös äkta man vid namn Henrik, precis som i von Zweigbergks roman i höst, där kunde förlaget ha gått in och ändrat kan jag känna. Nåväl) med en halvtaskig barndom bakom sig, som nu försöker komma till rätta i livet som vuxna. Det försöker de göra på olika sätt: genom att bedöva sig med piller & marijuana, genom att lägga sig och sova när livet känns tungt eller genom att försöka se till att det egna, självskapade familjelivet är perfekt. Ja, ni hör ju att ingen av metoderna direkt bäddar för succé. Läsaren får följa alla tre syskon, Nora, Hedda och Per, som både vuxna och barn, och det måste man väl säga att det fungerar bra. Däremot känns romanen på så vis underligt uppbyggd att det tar väldigt länge innan man egentligen förstår varför syskonen inte riktigt gillade sin uppväxt. Okej, pappan snarkade och var onödigt kall mot mamman, men sen då? För mig blir det i alla fall för mycket, syskonen med sina respektive problem, som inte står varandra nära heller, tills de plötsligt äter pizza och somnar i samma säng. Och därtill föräldrarna sedan, som det händer saker med, jag köper det helt enkelt inte, de dramatiska vändningarna som avhandlas under några få sidor. Nu är det förvisso länge sedan jag läste Bitterfittan och Att springa, men jag minns dem som bra, kanske inte fullträffar i solar plexus så att man tappar andan, men åtminstone så att man drar efter andan på några ställen. Nu blir det snarare att jag suckar.
Rec.ex. från Norstedts.

Glada nyheter!

20131023-163735.jpg

En sak som gjorde denna ruggiga höstvecka betydligt mycket ljusare för min del var den glada nyheten om att Bokbabbel rankas som Finlands näststörsta blogg inom kategorin litteratur! Dessutom är min den enda svenskspråkiga bloggen på listan, roligt att kunna ”tävla” med de stora finskspråkiga. Hurra för min lilla stora bloggdinosaurie! Och tack till er såklart, som läser, länkar och kommenterar!

Som jag älskar den här boken!

Shift av Hugh Howey XXXXX-

It was supposed to be people who died and cultures that lasted. Now it was the other way around.

Det här är andra delen i Hugh Howeys fantastiska Silo-trilogi, och jag tror jag ska kunna hålla migshift ifrån spoilers även om ni inte ens läst ettan Wool – varför har ni inte gjort det förresten?! Skyll er själva i så fall, ni missar något stort! Egentligen går det nog inte att berätta mycket om Shift utan att spoila den heller, så jag lär nog bli kortfattad i referatet av handlingen. Men det här är alltså berättelsen om det som hände före det man får läsa om i Wool – ett lite ovanligare grepp i en trilogi men det fungerar även om man absolut måste ha läst den första boken för att uppfatta alla detaljer och nyanser. Det hoppas en del i tid och mellan karaktärer, från livet utanför till silo-verkligheten. Och det är oftast gastkramande spännande; politiken, intrigerna, insikterna karaktärerna (och läsaren!) får. Det som jag ändå älskar allra mest med den här boken, är att den i de post-apokalyptiska premisserna tecknar stora känslor och människoöden. Det är nästan ångestfyllt att läsa Shift, den kryper otroligt långt innanför skinnet. Framför allt ensamheten, som finns hos så många av karaktärerna, må det så vara fysisk eller psykisk ensamhet. Åh! Liksom i Wool känner man dessutom av klaustrofobin på dubbla plan, dels genom silons enorma väggar som håller tusentals människor instängda i detta enorma torn nedsänkt i jorden. Och så känslan av att vara ensam med sina (miss)tankar, av att inte kunna vända sig till någon, inte ha någonstans att fly. Det är mörk läsning, obehaglig. Och alldeles, alldeles fantastisk!

The last part was a lie, he knew, but it was poetry, so it didn’t count.

Som jag ser fram emot att läsa den avslutande delen, Dust! Och som jag irriterar mig på mig själv som envisas med att ha alla delar i samma snygga, lite gummiartade, pocketutgåva, vilket betyder att jag ännu måste vänta med att få läsa..!

De Augustnominerade

aug2Jaha, jag kanske inte behöver lista de Augustnominerade eftersom de finns här + på varenda bokblogg värd namnet just nu :). Två spontana kommentarer bara: Hurra för att Kjell Westö är nominerad, det är åtta år sedan Monika Fagerholm vann och så vitt jag minns har det inte ens varit några finlandssvenskar bland de nominerade sen dess? Och bu för att jag inte heller i år har läst en enda av de nominerade..! Westö köar jag till på biblioteket, och Bea Uusmas Expeditionen lade jag in ett inköpsförslag på förra veckan, men i övrigt är det fattigt. Är dock inte överdrivet sugen på att läsa någon annan av de nominerade förutom Sara Kadefors Lex bok, men kanske har jag fel? Vad säger ni som läst de nominerade?

De tre vinnarna av Augustpriset samt vinnaren av Lilla Augustpriset avslöjas 25 november.

Forma Books Blog Award!

nomineraossMedan vi väntar på Augustnomineringarna som kungörs i dag, tycker jag vi kan prata om nomineringar till ett annat pris, nämligen Forma Books Blog Award som drar igång för tredje året! I kan man nominera bokbloggar i tre olika kategorier:

– Årets bokblogg
– Årets nischade bokblogg
– Årets bokrecension

Nomineringen pågår fram till den 31 oktober, juryn presenterar finalisterna och mellan dem kan man sedan rösta under tiden 11 – 25 november. Vinnarna presenteras den 26 november och koras i Stockholm den 3 december. Nu blev det en hel drös med datum där, ingen panik om ni inte minns dem alla, vi kan ta om dem senare. Viktigast just nu är att komma ihåg att nominera mig just din favoritbokblogg före den 31.10, och det gör ni här!

Bloggfadder

Stötte på ett så gulligt ord bland de finska bokbloggarna här i veckan: bloggfadder. I betydelsen den som fick en att börja (bok)blogga alltså. När jag i tidernas begynnelse klev ner från min dinosauries rygg och började bokblogga i maj 2005 fanns det ytterst få bokbloggar. Minns en Blogspot-blogg med samma rosa tema som jag hade, minns inte ens namnet längre men i något skede övergick den till att handla mer om adoption och blev i samma veva låst. Vet inte ens om det specifikt var den bloggen som fick mig att själv starta en, men jag läste och kommenterade ivrigt då. Det är kanske det närmaste bloggfadder jag har, men hur är det med er andra?