Haha, jag har faktiskt en sådan här uttals-historia! Jag läste Enid Blytons Fem-böcker när jag var kanske sju år gammal och frågade mamma vad det där [basoon] är? Varför äter vi aldrig det?
Bacon alltså.
Bokbabbel
"Fanatisk och fantastisk"
Haha, jag har faktiskt en sådan här uttals-historia! Jag läste Enid Blytons Fem-böcker när jag var kanske sju år gammal och frågade mamma vad det där [basoon] är? Varför äter vi aldrig det?
Bacon alltså.
Bokbabbel 
Själv frågade jag typ 30 år tidigare vad [fakiit] boken var som lärarinnan hade.
Facit alltså.
De där c:na är uppenbarligen kluriga!
Hehe. Det tog lång tid innan jag förstod att Justus (eller hur man säger!) i Narnia är samma som Eustace som jag läste med samma uttal som mustasch.
Hihi, ”justaasch”
‘tillade’ hon… undrade alltid lite vad man gör när man ‘tillar’
Ja, det minns jag att jag också fastnat vid!
Jag läste(fel) också med Enid Blyton i 7års åldern. Jag tyckte att jag förstod precis varför en av tjejerna i gänget inte gillade sitt förnamn. Uttalar man Gerogina med G:ljud båda gångerna så blir det rätt gräsligt! (Det blev i och för sig inte bättre att läsa George med G:ljud heller. Jag förstod henne aldrig…)
Tror att Enid Blyton för många är inkörsporten till just engelska namn och ortsnamn – samt tydligen exotiska grejer som bacon 😀
Hahaha! Visst har jag berättat anekdoten om kvinnan som kom in på Coop i Haparanda och frågade min makes morbror efter ”Schaan Basoon” (uttalat på hobbyfranskt vis)? Det tog över fem minuter innan det gick att etablera att det i självet verket var Scans bacon som kunden var ute efter. 😀
Haha, ja det har du! Lite Mrs Bucket/Bukée över det där!
Pingback: Blyton och Olsson | Bokbabbel