Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är sköt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill.

Jag har en holländsk bekant som varje år läser om Tove Janssons Sent i november vid den här tiden. Vilken fin tradition! Och sedan kan man i princip gå över direkt på Trollvinter, och i Det osynliga barnet finns en berättelse om när muminfamiljen för en gångs skull är vaken under vintern och får höra att alla väntar på något som kallas Julen.

2014 skulle Tove Jansson ha fyllt 100 år, och det firar Schildts & Söderströms med att ge ut nya utgåvor av de fantastiska Muminböckerna. Jag har själv tre av dem, och det är helt klart läge att uppdatera samlingen. Har ni läst? För ni vet väl att de lika gärna kan läsas av vuxna? Jag älskar stämningen, det ibland melankoliska, det stillsamt filosofiska.