I övrigt brukar jag ju försöka hålla mina recensioner spoilerfria, men nu läser ni på egen risk. Consider yourself warned!

Nyckeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren XXXX
Det var med längtan och lite bävan jag satte mig ner med denna tegelsten. Årets mest efterlängtade bok för mig, det är inga små förväntningar det. Och enligt min mening faller nästan alla trilogier tyvärr lite platt i just den tredje boken, hur skulle Mats och Sara klara det?
Men till min oerhörda lättnad och glädje kan jag konstatera att de gör det, klarar av att avsluta sin trilogi om ungdomshäxorna i Engelsfors med stil. Och på 813 lyxiga sidor därtill, så vi fans får njuta så länge som möjligt – utan att det känns utdraget. Snarare känns det ibland som om Mats & Sara velat ha med mycket men tvingat sig själva att korta ner det hela: nedblickarna ur Gränslandet är förvisso ett effektivt sätt att föra fram handlingen på bara några sidor, men ibland känns det lite övertydligt med nedslagen i viktig scen och häpp, vidare genom dimman till nästa avgörande scen. Men det är nog min största invändning faktiskt, och att jag störde mig på Linnéa som var tvungen att bli bångstyrig igen. Minoo och Anna-Karin får däremot en större roll, det tycker jag är bra. Och de olika krafterna är häftiga och bra beskrivna, tycker det är roligast att läsa om, bryr mig sist och slutligen inte så mycket om apokalypsen även om jag såklart är nyfken på hur det ska gå.
Slutet förresten, det måste vara det svåraste att skriva va? Jag är åtminstone nöjd, tycker att man som läsare fick ”closure” samtidigt som det inte alls blev varken rosenrött eller nattsvart. Överlag: nöjd och belåten! Min favoritbok i trilogin är det inte (tror faktiskt att tvåan kan vara det!), men ett bra och värdigt slut på en fantastisk serie. Det enda dåliga med Nyckeln är just att den avslutar trilogin. Nu blir det inget mer.
Rec.ex. från Rabén & Sjögren.