Vindsjälar av Mons Kallentoft XXX-
Jag blir alldeles kallsvettig när jag på baksidan av boken läser: Luften vibrerar av hetta. En ovanlig sensommarstorm… Are you kidding Mons, hur mycket ska du riktigt utsätta ditt litterära Linköping för? Nåväl, värmen tar inte över helt och hållet, i stället dras polisen Malin och dottern Tove som bor hemma över sommaren med en mystisk lukt hemma i lägenheten. Och Tove, som jobbar på äldreboendet hittar en av invånarna död, hängd i larmknappens sladd. Konrad som alltid varit livsglad och full av kämpaglöd vad gäller inbesparingar inom äldrevården – har någon kanske tagit livet av honom?

Malin mår lite bättre som tur är, kämpar med törsten men lyckas hålla den stången. Kanske finns det hopp om henne, för henne? Ändå läser jag bara halvhjärtat, känner mig inte så engagerad. Det blåser en vind genom Linköping också, inte olik den som blåser i de första meningarna i Louise Boije af Gennäs två böcker i ”milenniumtrilogin”, icke att förväxla med Stieg Larssons deckartrilogi. Och den döde får komma till tals genom kursivkapitel. Håhåjaja, kanske dags att försöka lägga Kallentoft bakom mig nu?