Expeditionen. Bokbabbels kärlekshistoria

Expeditionen. Min kärlekshistoria (illustrerad utgåva) av Bea Uusma XXXXX-
expVid det här laget vet ni väl redan det mesta om den här Augustprisbelönade boken. Att den finns i en text- och en illustrerad utgåva. Att den handlar om Andrées högst misslyckade ballongexpedition till Nordpolen, att den misslyckades och att de tre svenska männen dog på Vitön. Att man inte vet varför de dog, och att Bea Uusma har tillbringat de senaste femton åren med att försöka ta reda på det.

20140120-140247.jpg

Det är bra att ni vet allt det där, för jag vet inte hur jag annars skulle lyckas förmedla hur fantastisk den här boken är. Jag har ju facebookat och instagrammat min omedelbara kärlek till den redan, ändå förstår inte ens jag själv vad det riktigt är som gör den så bra. Den för en bok om polarfärder genialiska förstameningen Jag hatar att frysa kanske? Bea Uusmas korta och sakliga men samtidigt passionerade och nästan roliga stycken om så väl expeditionens resa som hennes egna efterforskningar? Glimtarna av en kärlekshistoria som blev alldeles för kort, den mellan Nils Strindberg och hans fästmö Anna? Jag vet att många har fallit för detaljen om hjärtat, s.283, men själv känner jag en klump i halsen redan tidigare, på s.106, detaljen om fågeln i sovrummet ni vet? Åh!
Jag ryser vid blotta tanken på all is, allt mörker, all kyla. Ensamheten, uppgivenheten! Isolationen. Och jag älskar Uusmas envetna nörderi, hur hon aldrig ger upp utan bara gräver vidare. De roliga detaljerna om benbitar bredvid Bokus-paket på Icas postutlämningsställe. Färgen på isen som skiftar varje dag, isfärgspaletten som Uusma skapar med printern i famnen eftersom isen får fartyget att skaka så mycket att hon inte kan ha printern på bordet. Min egen fascination över boken, att jag genast vill berätta och visa fast jag inte ens minns alla detaljer eller läst ut boken. Jag hoppas ni alla har läst. Jag hoppas på en snygg pocketutgåva också, för det här är en bok man vill äga, läsa, köpa och ge bort. En bok att älska.

Plötsligt händer det

Släppet av Elly Griffiths nyaste bok, The Outcast Dead, råkar sammanfalla med en ledig20140130-110821.jpg dag. Plus att jag inte har någon annan bok alltför många andra böcker på gång samtidigt. So long, jag har en brittisk arkeolog att hänga med!

P.S. Även de första sommarkatalogerna är på ingång! Sannerligen en boklyckans dag, detta.

 

Lyckliga Annika

Lyckliga gatan av Liza Marklund XXX½
lyckligagatanLiza Marklund har dragit ner på takten med vilken hon skriver böckerna om journalisten Annika Bengtzon, och kanske kommer hon med denna att sluta helt? Tycker mig minnas att hon och Anne Holt pratat om att sluta efter tio böcker..? Lyckliga gatan känns i alla fall mer som de gamla goda Annika Bengtzon-böckerna även om synen på kvällstidningslivet känns betydligt krassare. Takten är annorlunda, och det ska hela tiden upp nytt och fräscht och klick-genererande material på nätet. De gamla rävarna, Annika och chefredaktören Anders, försöker hänga med men grinar illa. Fast på det personliga planet är Annika mer i balans, kanske mer än någonsin. Fint att hennes liv nu äntligen börja ordna upp sig lite grann. Thomas däremot, när blev han så sliskig? Nej, livet har inte behandlat honom så väl de senaste åren – se den förra boken för mer detaljer – men kombinationen av bitterhet, ilska och nästan äckel han består av nu? Sorgligt att se, även om han aldrig varit någon favorit hos mig.

Ja och några ord och deckarintrigen kanske? Halvkänd lokalpolitiker hittas brutalt – alltså verkligen brutalt! Inget för känsliga läsare! – misshandlad i sitt hem och när frun Nora ska underrättas går hon inte att finna någonstans. Var är hon och vem var det som ringde efter hjälp?
Fruktansvärd misshandel som sagt, och så ett annat case som Annika får hugga tag i. Tycker dock det kan vara knepigt med parallella fall i deckare – det finns ju en orsak till att det finns där. Därför känns det som om mycket av lästiden går åt till att fundera över hur det hänger ihop med ”huvudfallet”, och om det inte gör det, vad det har för annan relevans. Förstår ni vad jag menar?

Böcker med Göteborg i?

Vill bara läsa böcker om Göteborg under svårartad separationsångest, skriver Ann-Sofie (fast för mig förblir hon nog alltid Ooof) på Breakfast Book Club, och det kan jag då verkligen relatera till (har ju bott där en höst en gång, så det är inte bara på grund av bokmässan jag känner varmt för staden. Läser själv gärna böcker som utspelar sig där!). Men vad ska man läsa då, om man vill ha hands on-Göteborg? Börjar lista böcker/författarskap i huvudet och kommer, i mitt morgonturssega huvud rätt få namn (de med asterisk har jag själv läst). Men ni kan kanske hjälpa mig att fylla på listan?

– Åke Edwardsons böcker om kommissarie Winter.* Konkreta gatunamn!
Kaninhjärta* och Fågelbarn av Christin Ljungqvist
Ingenbarnsland, Eija Hetekivi Olsson
God natt, oktober, Valle Wigers
– Helene Turstens deckare

UPPDATERAT: Tack för alla tips! Fyller på listan efter hand!

Fruset ögonblick, Camilla Ceder
Borde vara död, Pål Eggert
Göteborg i päls, Per Johansson
Vigilante, Andreas Roman
Rävsång, Christin Ljungqvist (utkommer i höst)
– Böcker (deckare) av Peter Gissy, Ramona Fransson, Mats Ahlstedt
– Böcker av Marcus Birro
– Mind the Podcast Book tipsar om ett program om spårvagnschauffören Lennart

Otsuka fortsätter att imponera

When the Emperor was Divine av Julie Otsuka XXXX
whenemperorDet stillsamma men samtidigt bestämda – angelägna – språket känns igen från underbara The Buddha in the Attic. Den här gången är det inte ett helt kollektiv man får följa, utan en familj med japanska rötter, bosatta i USA. Under andra världskriget blir först pappan tagen i förvar, därefter tvångsförflyttas mamma och flickan, 11, och pojken, 8, till ett läger ute i saltöknen i Utah. Lite som en fortsättning på hur Buddha-boken slutade, när affischerna om hur japanerna skulle packa ihop sina tillhörigheter och lämna sina hem kom upp. I Utah är först sommaren och därefter vintern är lika extrema och icke-skonsamma som de är olika. Det enda som är samma är saltdammet, som blåser in i svalget om nätterna, får ögonen att rinna och visarna på klockans urtavla att stanna. Symboliken med visarna blir tydlig, för främst går tiden i lägret ut på att vänta. Barnen underhåller sig någorlunda, men modern tynar bort, vill främst ligga kvar i sängen. Det finns ju inget hem att sköta, ingen mat att laga. Ingen orsak att stiga upp. Och i det vindlande lägret kommer gatuskyltar plötsligt upp – ett tecken på att deras väntan ser ut att bli lång.
En fristående bok som är tillräckligt lik – och tillräckligt olik! – The Buddha in the Attic för att man ska tycka nästan lika mycket om den. Jag fascineras oerhört mycket av Otsukas sätt att skriva, att hon med till synes enkla medel och meningar skildrar berättelser som blir både personliga och allmängiltiga. Den här romanen är hennes debut, och visar att hon ännu kan gå riktigt riktigt långt. Jag ser fram emot att få följa hennes författarskap!
Om ni hellre läser på svenska har jag glädjande nyheter, När kejsaren var gudomlig utkommer nämligen senare i vår. Missa inte!

She had us at hello

You Had Me at Hello av Mhairi McFarlane XXXX
youhadmeTänkte säga att det var i somras, men tydligen var det de darrande första dagarna av 2013 som Mind the Book bloggade om Mhairi McFarlanes debut You had Me at Hello och höjde den till skyarna. Jag läser så gott som aldrig chick lit, men recensionen var så positiv och e-bokspriset så facilt, att jag klickade hem den och tänkte att jag ska läsa den i någon veva. Under årets lopp var det också andra som hann läsa och falla som furor, men det var först nästan på dagen ett år senare som jag plockade upp den som sista bok på solsemestern. Och som jag fnissade! Helt underbar bok ju!

He even took my advice on what to buy – it was like having my old Ken doll become self-aware.

Rachel har precis dumpat sin fästman efter tretton år tillsammans, och i samma veva får hon höra att Ben, hennes gamla kompis från studietiden a.k.a. the one that got away, är tillbaka i stan (Manchester). Jag gillar Rachel, samtidigt som hon är asrolig är hon också lite oroad och bekväm av sig – det här med att lämna tvåsamheten i fertil ålder, hur smart var det? Och vad ska man göra av alla timmar på söndagar när man är ensam? Melankoli och vass humor i ett, sådär som när Bridget Jones är som bäst ni vet? Härligt! Om alla chick lit-böcker var som den här skulle jag läsa betydligt fler än den ena i året (?) det blir nu.
Är den här på väg att översättas? Tycker annars den skulle passa utmärkt i Printz Publishings stall! Hyllan vet för övrigt berätta att McFarlanes andra bok, Here’s Looking at You, är lika bra som denna. Måste läsas!