The Raising av Laura Kasischke XXXX+
No one escaped the mortality of autumn.
Scen: ett hotellrum i Thailand, vi ligger ovanpå den förvånansvärt bekväma sängen med en första antydan till solbränna på den vinterglåmiga nordiska huden och jag tar upp det för solsemestrar något otypiska samtalsämnet döden. För att jag läser The Raising alltså, som på någon jäkla vänster lyckas med konststycket att på ett snyggt sätt kombinera ämnen som död, aka-porr, föräldraskap, besatthet, frustration och övernaturlighet – utan att det för den delen bli varken rörig eller tematyngd. Det flyter på så bra mellan de olika karaktärerna som tangerar varandra genom Nicole, den döda collegeflickan. Faktiskt så bra att jag nu, när jag ska skriva den här recension faktiskt är tvungen att tänka efter att det verkligen är frågan om en och samma bok, att jag inte har rört ihop den med någon annan bok jag insöp där medan solen värmde min hud. Men nej, en och samma, en bok som lyckas vara spännande, engagerande, sorglig och samtidigt liksom… rolig i sina smarta formuleringar.
Nicole, and girls like her, did usually sound excited, or alarmed, or semihysterical, when they weren’t. It was something about the hard vowels and the crisp consonants and the way most of their sentences ended with ”you guys!”.
Lite lite grann tappar boken mot slutet, men på det stora hela är det en välhållen helhet med intressanta karaktärer och jag tycker det finns många i bokbloggosfären som borde försöka få tag på den här boken så snart som möjligt. Har jag övertygat er redan? Brassar ännu på med ett höstcitat för säkerhets skull, sådana brukar få åtminstone mig på fall:
As always, the change from late summer to actual autumn brought back for Shelly every September of her life – the dust swirling around her kindergarten desk, bobby socks and shiny shoes, straight through to her last year of graduate school […] What, she wondered, was September like for people who didn’t work at an educational institution? Did the melancholy reminiscence of September simply skip them?
Tusen tack till Lingonhjärta som öppnade mina ögon för den här boken!
Bokbabbel 
Jag vill påstå att det inte är något övernaturligt alls i The Raising, men däremot en övernaturlig stämning.
Personligen gillade jag inte början. Dessutom avskyr jag författarens långa utbroderingar mitt i händelser, om kläder och miljön. Men resten är fint, om än vansinnigt klyschigt på sina håll.
Det allra bästa var nog just att Kasischke lyckats, utan att blanda in det övernaturliga. Tonårstjejer är läskiga nog ändå.
Om du menar prologen så håller jag med, det hade jag klarat mig utan. Klyschigheten är lite liknande som i Carol Goodmans böcker, man noterar den men köper den av någon underlig anledning nästan till fullo.
Ja fy, vad människor kan göra mot varandra..!
Denna har legat i min ”att läsa”-hög i över ett år. Måste ta och läsa. Snart.
(The Raising har btw varit bokklubbsbok i min bokklubb EMK, och jag har tydligen för något år sedan tipsat Lingonhjärta om den – allt detta utan att ha läst. Lite komiskt. Men nu blev jag ännu mer övertygad om att det är en bok för mig!)
Ja, twittrade ju entusiastiskt om denna medan jag läste och såg att den varit uppe för EMK och du, din vana trogen, varit den första tipsaren. Ändå gav en googling vid handa att det är typ bara Lingis som skrivit den, och fler, DU, borde definitivt läsa. Hör nu bara på ingredienserna, och att mixen fungerar!
Hahaha ja det är så konstigt egentligen att det bara var jag som hade läst den för vet att jag köpt in den av något du Helena skrivit. Eller också kanske du bara fotade den. Något var det i alla fall som fick mig att tråna efter den.
Men fantastiskt att du gillade den så mycket Bokbabbel! 😀 Den är så himla knäpp den här boken och alldeles underbar för att som du säger så funkar allting så fint tillsammans.
Känner till trånkänslan! Men fint att du iaf tog tag i att läsa – så att jag ”kunde” göra det!
You Had Me at September! : )
Tänkte väl det! Nu är du kanske inte den största av mörkervurmarna i #boblmaf, men som sagt innehåller den här boken väldigt mycket! Bland annat höstromantik
nej, det där med övernaturlig thriller låtsas jag att jag inte såg : )
Fast som Feuris redan kommenterade är den inte jätteövernaturlig egentligen..!
Pingback: Akaporrig elitistmörkerbokcirkel | Dark Places