You Had Me at Hello av Mhairi McFarlane XXXX
Tänkte säga att det var i somras, men tydligen var det de darrande första dagarna av 2013 som Mind the Book bloggade om Mhairi McFarlanes debut You had Me at Hello och höjde den till skyarna. Jag läser så gott som aldrig chick lit, men recensionen var så positiv och e-bokspriset så facilt, att jag klickade hem den och tänkte att jag ska läsa den i någon veva. Under årets lopp var det också andra som hann läsa och falla som furor, men det var först nästan på dagen ett år senare som jag plockade upp den som sista bok på solsemestern. Och som jag fnissade! Helt underbar bok ju!

He even took my advice on what to buy – it was like having my old Ken doll become self-aware.

Rachel har precis dumpat sin fästman efter tretton år tillsammans, och i samma veva får hon höra att Ben, hennes gamla kompis från studietiden a.k.a. the one that got away, är tillbaka i stan (Manchester). Jag gillar Rachel, samtidigt som hon är asrolig är hon också lite oroad och bekväm av sig – det här med att lämna tvåsamheten i fertil ålder, hur smart var det? Och vad ska man göra av alla timmar på söndagar när man är ensam? Melankoli och vass humor i ett, sådär som när Bridget Jones är som bäst ni vet? Härligt! Om alla chick lit-böcker var som den här skulle jag läsa betydligt fler än den ena i året (?) det blir nu.
Är den här på väg att översättas? Tycker annars den skulle passa utmärkt i Printz Publishings stall! Hyllan vet för övrigt berätta att McFarlanes andra bok, Here’s Looking at You, är lika bra som denna. Måste läsas!