Å andra sidan kan jag läsa om Blytons gamla Femböcker och nu se att hennes glesa prosa bara var hoppstenar för min fantasi, som flög från vrak till öde ö till borgruin till mystiska ljus i natten, o ”Fem på rymmarstråt”, du barndomens stora kärlek!
Åh, Enid Blytons böcker, denna gemensamma kulturella referensram för så många av oss! Med allt vad de innebar av äventyr och matfrossa (ständigt denna bacon!). Läses de fortfarande? Eller bleknade skimret där någon gång på 1990-talet, efter många tiotals år av trogen tjänst?
Älskar att Lotta Olsson, i citatet ovan, har en blogg, speciellt bra för sådana som jag som inte har tillgång till DN:s bokbilaga på lördagar. Girigt försöker jag tigga till mig boktips av dem som har tidningen, kanske blir det några tipssmulor över också åt mig?
Bokbabbel 
Har du kollat att DN inte finns som e-tidning via Helmet? Åtminstone snabbt när jag titta så skulle den finnas via PressDisplay, men orkade inte logga in och verifiera 😀
Det har jag faktiskt inte ens tänkt på, uuups..! (Fast inget slår en papperstidning!)
nå jo 🙂 fast jag känner mig ganska zen nu utan HBL, bättre för mitt blodtryck. Men jag måst kanske börja tvinga mina föräldrar att spara dött och fött uppslaget 😛
Haha, Dött & Fött 😀
femböckerna läses. min nioåring älskar dem. läser samma bok om och om igen. så jag har försökt få henne att övergå till agatha christie: samma andas barn liksom. och ja, detta ätande. denna tunga, dessa tomater.
Okej, känns fint på något sätt, att de fortfarande läses! Själv minns jag, förutom baconet, skinkan och äggen som alltid hämtades från någon närliggande gård då de var ute på äventyr 🙂