Where’d You Go, Bernadette? av Maria Semple XXX
Bernadette – tidigare världsberämd arkitekt, nu en något virrig och agorafobisk fru och framför allt femtonåriga Bees mamma – hon försvinner och Bee vill naturligtvis ta reda på vad som hänt. Jag har hört viskas om att den här boken i viss grad påminner om Extremely Loud and Incredibly Close*, och visst, det finns en massa kommunikation likt de lappar lilla Oscar följer i ELAIC. Dock att jag tycker att man inte ska börja kasta sig omkring med de där jämförelserna hur som helst bara för att en ingrediens är snarlik..! Bee rotar alltså i mail, brev och fax, skickat av både hennes mamma men också mellan grannara – lite putslustigt och ibland fungerar det. Mest skjuter det nog tyvärr bara över. Och det finns ju ett djup där också, att mamma Bernadette kanske inte mår särskilt bra, men det tramsas bara över med gräl om björnbärsbuskar och postorderleveranser. Det jag personligen får mest ut av är dels alla referenser till Microsoft och nutiden, dels den totala motpolen (höhö) som resan till Antarktis utgör. Varför finner jag det så fascinerande att läsa om is och mörker? Antarktis – associerar till både Jenny Diski och Bea Uusma (hrrm, pol som pol..?) och blir mer sugen på att läsa (om) deras böcker än fler av Semple faktiskt.
Johanna L tyckte annorlunda.
*) Åh, jag behövde inte googla titeln den här gången, har jag äntligen lärt mig vad den heter? Helt underbar, hur som!
Var inte heller helt övertygad…
Eftersom den här boken är så ”extra allt” är den nog säkert en bok som delar folket rätt mycket kan jag tro!
Bra och underhållande recension på en bok som inte verkar så tilltalande. Tack!
Tack själv!
Åh. Då ska jag nog lita på dig och skippa den boken. Tack för recentionen. =)
Anytime! 🙂
Det här är en sån där bok som har en lockande framsida och jag vill liksom tro att den är bra men nu har jag läst några bokbloggar som tyckt att den inte var så bra så jag hoppar nog över den. Tack för ”varningen”! 🙂
Eller hur, visst blir man nyfiken? Synd, för idén var trevlig, men som sagt, det blev för mycket åtminstone för mig…