The Outcast Dead av Elly Griffiths XXX½
Ruth gräver upp gamla ben och det kan möjligen vara ett sensationellt fynd, den fruktade Mother Hook, barnsköterskan som tog livet av sina skyddslingar, en efter en. Och, as it happens, handlar det nutida spåret om barn som försvinner och/eller far illa och fast det är Nelsons fall så blir Ruth såklart inblandad på ett hörn.
Nu låter jag gnällig va? Egentligen fungerar den här boken helt bra, det finns inget särskilt att anmärka på. Det är bara jag som börjar bli trött tror jag, på att alla barn i Norfolk har andra pappor än man låter påskina, och på att Ruth som inte är polis alltid sticker näsan i diverse polisfall. När man läser deckare får man alltid svälja en viss osannolikhet, som att det sker osedvanligt många mord på små orter som Ystad, Fjällbacka eller Kiruna. Men framför allt när det gäller icke-poliser som hamnar mitt i brottsutredning efter brottsutredning så tröttnar man (jag). Jag säger inte att jag har gjort slut med Ruth, för när det börjar viskas om fuktiga saltängar i en sisådär november-december i år, kommer jag säkert att var en av dem som klickar på Bevaka i valfri nätbokhandel. Men jag säger att den passionerade lågan i vårt kärleksförhållande har börjat flämta oroväckande. Det är inte du, Ruth, det är nog jag.
Bokbabbel
"Fanatisk och fantastisk"
Bokbabbel 
Det finns mycket som är osannolikt i livet.. Jag har inte läst den här boken, men brukar gilla Ruth. Den som lever (chanserna ökar om du inte bor i Fjällbacka.. ) får se vad jag tycker när jag läser.
Ja, jag brukar ju också gilla. Det är nog mig det är fel på, för egentligen är det här inte alls den sämsta boken i serie. Äh.
Hehe, stay alive!
Jag hade svårt för den senaste som kom på svenska så vet inte alls om jag kommer att fortsätta läsa. Vi får se!
Fast nu tycker jag mig minnas att översättningarna i något skede har varit lite taffliga, fast det var kanske i början och förlaget bytte därefter översättare, kan det stämma..?
Tvärtom tycker jag, de bytte översättare efter bok 2 (de två första böckerna hade bra översättning), jag läste trean och svor över den taffliga översättningen. Tyvärr är samma översättare kvar. Synd.
Förlaget har visserligen bytt översättare, men jag tror inte att det beror på något missnöje, eftersom den tidigare översättaren fortfarande översätter andra böcker åt samma förlag.
Neeeej, vill inte att den här serien ska bli dålig. Men håller med om att det varit lite dalar även tidigare i serien.
Mm, man VILL ju tycka om..!
Lite deppigt att läsa detta precis innan jag ska börja läsa, men å andra sidan tycker jag att upplägget låter lovande och Dying Fall var riktigt bra. Med Ruthan handlar det nog ganska mycket om tajming. Jag ska få be och återkomma i frågan!
Ja, fattar inte att Nene kunnat plöja alla på raken t.ex.!
Nej, det hade jag nog inte pallat. Samtidigt märker jag redan nu (två dagar efter utläst Outcast Dead) ett slags abstinenssyndrom. Det ÄR beroendeframkallande, och lite irriterande i en skum blandning.
Hmmm… jag har ju bara kommit en 50 sidor in men jag tycker nog att intrigen är ganska fängslande redan. Stör mig som vanligt på hennes viktnoja dock.
Som sagt, jag tror det beror främst på mig, men det började kännas som om jag läst allt det där förut. Och alla jäkla hemliga pappor, det är ju bara fånigt!
Jag hade just tänkt att kanske jag kunde läsa den, men kanske jag lånar från bibban någon äldre, tror jag har npn oläst. Själv störde jag mig på samma som Bokomaten, alltså att Ruths utseende beskrivs som det gör, osittande kläder osv.
Nu minns jag tyvärr inte på rak arma vilka jag gillat bäst, men som tur kan man ”googla” lite på bloggen för det 🙂 Ja, det där viktnojandet, eller kanske framför allt utseendekritiska, är onödigt närvarande tyvärr, även om det verkar ha avtagit något – eller har vi bara blivit avtrubbade?