Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen XXX
Det må erkännas att jag lite hastade mig igenom den här boken, men vet ni, jag fångas inte av den. Vilket är synd, för det är uppfriskande att läsa om en lite annorlunda milj, nämligen Finland strax efter Tjernobylkatastrofen 1986. Boken har vunnit Finlandia Junior 2011, jag ser att andra bokbloggare nästan gråter eller inte kan värja sig, medan jag mest kliniskt observerar. Visst, jag noterar berättarens direkta tilltal och visst är språket annorlunda i sin upphackade staccatorytm. Jag irriteras dock av att det känns så oerhört medvetet – svårt att förklara då författaren naturligtvis ska vara medveten om sin text och vad den gör, men jag tycker att det inte ska vara synligt för läsaren. Om ni alls förstår vad jag menar. Ingen uppskattar ett vackert språk mer än jag, men här blir författaren så besatt av att skapa sitt speciella språk att hon snubblar över sig själv och allt får komma i andra hand efter språkexperimenten, även berättelsen i sig…

En person i berättelsen kan befinna sig i konflikt med sin omgivning.
Så skriver de hurtiga svenskarna i en handbok som heter Skriv om och om igen.

En liten kul detalj med citatet ovan, skrivboken som nämns är utgiven av X Publishing, vars utgivning Gilla böcker, Huotarinens förlag, ju numera ansvarar för.
Rec.ex. från Gilla böcker.