The Ocean at the End of the Lane av Neil Gaiman XXX½
Coming of age med en rejäl dos magi, kombinerat med ett barns kärlek för böcker:
Growing up, I took so many cues from books. They taught me most of what I knew about what people did, about how to behave. They were my teachers and my advisers. In books, boys climbed trees, so I climbed trees, sometimes very high, always scared of falling.
Låter ju perfekt till pappers, inte sant? Och jo, till viss del är det fint, väldigt fint till och med. Älskar hur magin knyts till det vardagliga, och hur barnet inte ifrågasätter den. Ändå är jag inte med, inte till hundra procent. Varför det, undrar ni chockerat (?), men jag kan inte ens svara på det själv. Jo! Kanske på grund av de snabba rycken, att det känns lite som en saga för barn, med onda häxor bakom varje knut. Inga vanliga lugna transportstycken emellan. Så där som i tråkiga vuxenböcker alltså.
Bokbabbel 
Jag tror det betyder jättemycket när man läser den här boken. Eller snarare vilket lässtadie man läser den i. För det du inte gillade var det jag föll för. Men jag tror att det kan bero på att jag när jag läste den precis hade gått på sommarlov och befann mig i en lässvacka. Jag behövde något lättsmält men välskrivet. Något som gick snabbt, men ändå fick ta lite tid. Och det behovet fyllde den verkligen. Men har man inte det behovet saknar man kanske vuxenlunken…
Garanterat, det är både intressant och lite skrämmande (och förståeligt) hur ens humör/sinnesstämning/läge i livet/what not kan påverka läsningen! Fast i sig har jag inget emot snabbläst/lättsmält, kändes bara som om det hände något nytt och avgörande på varje sida..
Jag tycker inte att det har med barn- kontra vuxenbok. Utan att den helt enkelt inte var särskilt bra. Tyckte jag i alla fall.
Det var ju absolut inte en kritik mot barnböcker generellt, utan mer om ett grepp jag främst förknippar med barnböcker/sagor. Det är intressant hur det kryper fram fler kritiska röster plötsligt, hade hört enbart hysteriskt positiva åsikter om den här boken när jag började läsa men det visade sig sedermera på Twitter att andra också var tveksamma
Min åsikt är att den här boken nog blir bäst om den får ta lite tid, helst med några pauser, när man läser den. De snabba vändningarna som du talar om blir ju inte så snabba om man läser boken under en längre tid vilket jag tror gör den gott. Trevlig blogg du har f.ö.!
Fast just den här läste jag inte särskilt snabbt, men kanske den hade blivit allra bäst av att läsa max ett kapitel varje kväll? Fast blir det inte lite underligt om en bok kräver sådana förutsättningar för att bli bra?
Tack, vad roligt att du läser och kommenterar!