Repor på den glänsande Goldfinch-ytan?

Plötsligt händer det: efter en senhöst av enbart stjärnögda Goldfinch-recensioner kommer det under loppet av mindre än en vecka först rejäl kritik från Marias bokliv och sedan en svidande sågning från Christin Ljungqvists håll! Oj oj OJ! Själv har jag ju inte kommit längre än kanske en tredjedel i boken, jag ska nog plocka upp den snart men jag fann mig faktiskt sitta och nicka lite instämmande till Marias recension. Den där Boris t.ex., orkar inte med honom..!

Once more for the road, mitt läge vad gäller Donna ”Den heliga” Tartts böcker:
The Secret History, eller DHH som den mer familjärt kallas (efter sin svenska översättning såklart, Den hemliga historien): Underligt nog fortfarande oläst, trots ständiga gliringar och ”hån” från #boblmaf, hehe.
The Little Friend: Faktiskt läst, minns att det tog lång tid och jag kanske inte ens var så intresserad av vad som hände, var väl inte ens så gammal då, dock imponerad över att jag tragglade mig igenom den ändå.
The Goldfinch: Som sagt kanske en tredjedel läst, Boris är i alla fall ett minne blott för tillfället så jag borde nog plocka uppm läsningen nu för att kunna fortsätta i full fart framåt medan jag ännu har allt i någorlunda färskt minne.

Annonser

10 thoughts on “Repor på den glänsande Goldfinch-ytan?

  1. Ojojoj, får nästan fysiskt ont av detta. Som att se en nära anhörig bli bespottad, kan jag tänka mig. 😉

    (Jag skojar. Eller nej, lite. Eventuellt.)

  2. Har du inte läst The Secret History! Vah! Jag läser om den nu för ziljonte gången, får inte nog av boken. Tycker den här gången att den väldigt mycket handlar om dålig vänskap.

    The Little Friend var jag sedan gruvligt besviken på, den var bara en random konstnärlig fiilisbok. En sådan som är bra men lätt att glömma bort.

    • Som sagt, varje gång jag nämner denna skamliga punkt så är det någon som fortfarande inte hört det och blir lika chockad 😛 Det fåniga är ju att jag har läst en massa böcker som påminner om den och/eller inspirerats av den, och dem har jag alla älskat… Den är bara så sjukt hypad att jag vill ge den rejält med tid samtidigt som jag ändå är lite rädd för att bli besviken.

      Heh, rolig beskrivning av The Little Friend!

    • Ja verkligen, det är nog därför det gått så trögt för mig med den, liksom med t.ex. Noréns dagbok som jag också tragglar mig igenom för tillfället, måste man ge den tid, man måste sitta långa stunder och riktigt sjunka ner i den och språket etc. Snuttläsning funkar INTE!
      Men – det verkar ju som om inte heller du älskar obehindrat?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s