Dust av Hugh Howey XXXX-
Sista delen i en älskad trilogi, ni kan förstå att jag var nervös va? Till all lycka håller serien ända till slut, men jag läser inte lika andlöst längre, kanske använde jag upp nästan allt syre under läsningen av Shift. Klaustrofobin från de första två delarna är, av förståeliga skäl, inte lika påtaglig längre, däremot är intrigerna, klentrogenheten och 
kämpaglöden fortfarande närvarande. Det är alltid svårt med slut också, efter tre nattsvarta böcker vill man (jag) inte ha ett rosenrött slut, men kanske ljusgrått, med något svagt rosa skymtande vid horisonten? Om jag får det? Äh, det får ni själva ta reda på!
Det blir tomt nu, är alla delar är lästa. Även om stämningen och miljön i böckerna är minst sagt ångestfylld, älskade jag att läsa. Vad nu?
Bokbabbel 
Jag håller på med Dust just nu, så får väl stålsätta mig inför posttrilogi-tomheten.
Tur att du har bokreaböcker att fylla tomheten i själen med 😉
Ja! Expeditionen ligger och väntar på att ta hand om mig när jag är klar med Dust. 🙂
åååååh, funderar på om jag inte borde ge den ett kärleksfullt finlandssvenskt hem även om både jag och Mr B redan har läst biblioteksexet..!