Kanske har den här app-nyheten snurrat omkring i också era Facebook-/Twitter-flöden, om inte så tycker jag ni ska ta er en snabbtitt, för det är faktiskt rätt intressant! Spritz app för Samsung tillåter nämligen läsarens öga att vara stilla medan orden blinkar förbi, och på så vis kan din hjärna koncentrera sig på det väsentliga, nämligen att bara ta in orden och informationen. På sidan får man testa att läsa 250, 350 och till och med 500 ord i minuten, och visst fungerar det ju! 500 ordstakten blir nog för snabb och flimrande till och med för en snabbläsare som jag själv, och jag har svårt att tro att man faktiskt skulle orka och kunna absorbera längre texter på det här viset. Fast visst svindlar ju tanken, för om det är något vi bokmalar ständigt saknar (vid sidan av pengar kanske, då vi återigen ”råkat” gå in i en bokhandel och ”råkat” plocka med oss fem absoluta must haves hem..!) är det ju tid att läsa alla de där böckerna i bokhyllan, och de nya böckerna man hör talas om, och de gamla klassikerna man ännu inte hunnit med, och de fina favoriterna man gärna skulle läsa om etc. etc. Kanske kommer man att fem år på bokbloggar i årsstatistiken redoföra för vilka böcker man har läst och vilka man har spritzat…
Bokbabbel
"Fanatisk och fantastisk"
Bokbabbel 
Coolt! Fast det gäller att vara ganska koncentrerad eftersom man inte kan gå tillbaka så lätt och leta ifall tankarna svävar iväg åt nåt annat håll en sekund eller två. Men så länge man koncentrerar sig går det ju finfint!
Ja, tror nog man skulle måsta hålla sig till det här i korta sjok på typ tio minuter åt gången, och sedan vila ögon och hjärna en stund innan man fortsätter!
Läste bara rubriken om den appen tidigare och undrade vad det var för skumt. Men det låter ju intressant. Nog för att jag kan se fördelar med att snabbläsa böcker, men vill nog gärna hålla kvar njutningen av läsning ändå. Kanske OM jag var tvungen att läsa tråkig kurslitteratur så hade jag nog tagit till appen…med glädje 🙂
Även Lingonhjärta på Twitter nämnde kurslitteratur, men frågan är om man då hinner absorbera allt man är tvungen att minnas? Jag tänker snarare att en skönlitterär bok skulle vara något att testa, att man skulle bli förflyttad till den fiktiva världen p.g.a. att man måste koncentrera sig och inte kan tänka på något annat 🙂 Men som sagt, har svårt att tro att man faktiskt skulle läsa längre böcker på det här viset, men kanske får jag äta upp mina ord om fem år?
Aaaj vad ont i ögonen jag fick av det! Och då var det inte några problem att hänga med, men det blev för flimrigt. På något sätt känns det nästan som om jag måste koncentrera mig mer, koncentrera mig på att inte missa nånting.
Absolut måste man koncentrera sig mer så att inte tankarna vandrar iväg, men frågan är ju hur trevlig upplevelsen är och om inte tankar borde få vandra?