Åh Nemi, vi har alla varit där! En bok så bra och/eller spännande att man både vill och är tvungen att läsa den helt andlöst överallt – och sedan: tomheten. Man bläddrar tillbaka i boken, återupplever vissa scener eller citat, stryker med fingret längs orden, försöker förgäves krypa tillbaka in i det där magiska universumet igen.
Visst känner man igen känslan!
Been there, done that, got the t-shirt liksom 😉
Haha, i hear you sister!!
Eller huuur?
Nemi är bäst!
Verkligen!
Läste nyligen ”Kain” av José Saramago och min syster kommer troligen snart börjat lämna rummet när jag börjar snacka om den. Men gillar jag något måste jag få berätta!
Ja, det är också en speciell känsla, när man bubblar av citat och tankar redan under läsningen!
Haha, Nemi. Jag tror vi är släkt i hemlighet, hon och jag 🙂 Precis sådär kände jag om (nu senast) The Lies of Locke Lamora
Sister from another mister 😛
Nails it. Så är det…
Hårda bud, det här med läsning 😉
Klockrent! 😀
Jepp!
Pingback: 22.11.63 | Fantastisk Fiktion