Alternativa pocketslut – en styggelse!

Det här med pocketböcker och alternativa slut, vad tycker ni om det? Personligen tycker jag det är en styggelse! Naturligtvis ska eventuella korrfel rättas till, och jag kan förstå att man vill unna läsaren som väntat troget på pocketversionen lite extramaterial i form av en intervju med författaren eller dylikt. Men att skriva om slutet, t.ex. så att kommissarie Erik Winter plötsligt inte dör i Den sista vintern (egentligen ingen spoiler eftersom det utkommit två eller tre Winter-böcker efter den!)? Monika Fagerholms thriller Lola uppochner har precis utkommit i pocketformat och även den stoltserar med ett omskrivet slut. Jag har inte läst den boken, varken som inbunden eller pocket, och kan således inte ana vad som har ändrats, men jag muttrar ändå. Speciellt som jag alltid då och då får förklara för kunder att pocketböcker inte är förkortade versioner av den inbundna boken – en underlig men förvånansvärt vanlig missuppfattning! – irriterar de där glada Omskrivet slut!-dekalerna på pärmarna mig oerhört.

Uppdaterat: Monika Fagerholm svarar i kommentarsfältet och påpekar att det omskrivna slutet inte påverkar intrigen i Lolauppochner.

21 tankar på “Alternativa pocketslut – en styggelse!

  1. I all verden… Det fenomenet har jeg aldri vært borti, men det er da juks? Når historien er utgitt så er den ferdig, da har det som står der skjedd (jada, jeg vet jo at det er fiksjon, men likevel) – man kan ikke bare komme og endre ting i ettertid?! Det lukter veldig av et billig forsøk på selge flere bøker – mister litt respekten for forfattere som lar bøkene sine kommersialiseres på den måten.

  2. Låter underligt. Är att gå för långt, kan jag tycka. Såklart man kan ändra t.ex. olika felaktigheter, som du skriver, men inte handlingen…! Låter som 1. Ett sätt att få uppmärksamhet 2. Att författaren tidigare skrev en slarvig och icke genomtänkt bok. Nyfiken på ev andra alternativ 🙂 /Kriss

  3. Hm, jag har hört talas om att det skulle finnas enstaka sådana? Men att det var så vanligt hade jag ingen aning om, så länge jag inte vet om det så stör det mig nog inte. Då vet jag ju inget annat 😉

    • Nu har jag inte läst den omskrivna varianten men min tolkning av orginalet (Det Enda Rätta och Sanna) var att han var PÅ VÄG att dö, o att författaren lämnade slutet öppet. För mig dog han nog ändå likt förbannat eftersom jag inte läst nån av de nya Winterdeckarna…

      o omarbetade slut är ett oskick! Inte ett försöljningsargument. Däremot får det ju gärna hängas på en bonusnovell i pocketupplagan som Laurie R King gjort på nån av Russelböckerna.

  4. Billigt sätt att tjäna en hacka på att sälja boken två gånger till varje kund. Man undrar om det är förlagen eller författarna som har kommit med idén, eftersom det känns som en ren marknadsföringsgrej. Men Fagerholm känns ju inte som en författare som brukar gå i marknadsavdelningarnas ledband.
    Vad härnäst? Bortklippta scener som bonusmaterial? Och bloopers: författarens syftningsfel och logiska missar, med förlagsredaktörernas röda anmärkningar i marginalen inkluderade?

  5. Detta har jag nog inte snubblat över själv! Men, styggelse, skulle jag absolut vara med och skriva under på! Får man GÖRA så? Jag stör mig tillräckligt mycket på detta fenomen i film. Jag gillar inte att ställas för alternativa slut, särskilt inte för att jag gillar öppna slut som ett alternativ till definitiva slut. ;P (; Haha… Book goes film? ^^

  6. Naturligtvis kan man ju inte bara sätta sig och skriva ett nytt slut på en bok bara för att det gamla inte passar längre. Speciellt med en sådan bok som den om Winter, jag säger nog som boozenbooks att det var tolkningsbart. Jag valde att tolka det som att han dog, men säker var jag inte. Frågan är vad de tänker att folk som läst originalslutet ska göra… Köpa en bok till?

  7. Är det ett aprilskämt? Haha. Har faktiskt aldrig hört talas om omskrivna slut! Kan för övrigt inte föreställa mig att en bra bok kan hålla med ett nytt slut. Jag ser en skickligt skriven bok som genomtänkt och färdig. Då borde det inte gå att ta bort eller lägga till något utan att helheten rasar samman.

  8. Men alltså…. nej. Jag kan gå med på det om det blir en grej av det, typ som John Ajvide Lindqvist gjorde i Låt de gamla drömmarna dö när han petade in ett alternativt slut till två av sina böcker. Men då var det ju just ALTERNATIVT, det fick sin egen plats i en helt ny bok och ingen av böckerna i sig ändrades (inte ens pocketutgåvan). Att ändra slutet i pocketutgåvan är ju som att skriva om boken..? Hade faktiskt inte heller hört talas om det innan. Men… nej. Bara nej.

  9. Det vore ju alltid bra om den som skrev sånt här hade visat så mycket intresse för boken att den läst den (ja, som författare är jag sårad, har ni en aning om hur mycket tid, nerver, arbete arbete och försök till vision som ligger bakom skrivandet av en bok? det är en nanomillimeter av den tid det tar att skriva ett sånt här blogginlägg plus sen nerverna – vi författare som arbetar seriöst är inga Textmaskiner, vad du än kunnat eller vetat från tidigare så får du lägga på hyllan när du börjar med nåt nytt) – eller på nåt sätt satt sig in i vad det är frågan om. Lola ”stoltserar” nu med ett slut där själva intrigens upplösning är helt identisk med den ursprungliga versionen. Jag lever med mitt skrivande, det jag gör, och efter veckor av sömnlöshet på grund av att jag kände jag inte gjort min viktigaste person rättvisa o därför en del av slutet blev raljant (man behöver inte älska sina personer, men man ska vara ”på deras sida” så långt det går) så visste jag att jag inte får ro om jag inte ger Ca Bäck det hon förtjänar – jag vet det här kan verka pretentiöst men jag tror på boken o därmed formen som en vision o den måst man skapa skapa skapa genom skriva skriva skriva… boken på marknaden och författaren där har inget med den amöban i rummet utan speglar för självbeundran som är det skapande rummet att göra. Varma o lite ledsna hälsningar, Monika Fagerholm

    • Hej Monika, vad bra att du kommenterade och vad synd att jag gjorde dig ledsen, det var naturligtvis inte min mening! Så klart inser jag att romanskrivandet är en helt annan sak än skrivandet av ett blogginlägg – jag har inte påstått annat heller. Jag var ju också öppen med att jag inte har läst den här av dina böcker i fråga, och jag lägger nu till en kommentar till slutet av inlägget om att intrigen förblir densamma i pocketversionen i ”Lola uppochner”. Men förstår du min synvinkel, som läsare/konsument och som bokförsäljare? Dekalen ”Omskrivet slut” förtäljer ju inte hur mycket som har ändrats, och juridiskt sett blir det väl i princip ett nytt verk med ny verkshöjd då du som författare ändrar lite i manus? Det vore också intressant att höra hur du nu ser på den inbundna versionen – är den inte ”rätt” längre? Vänliga hälsningar tillbaka /J

  10. Jag hörde att J.K. Rowlings uttalat sig om sina Harry Potter-böcker att det egentligen borde varit Harry och Hermione som skulle blivit ett kärlekspar, och inte Ron och Hermione. Jag tycker det blev bra som det blev.

  11. Men när nu E-böckerna tar över så borde ju det kunna öppna många möjligheter för att skapa alternativ, och inte bara alternativa slut! Det påminner ju om Julio Cortázars roman ”Hoppa hage” (Rayuela) från 1963, som antingen kan läsas i direkt ordningsföljd, eller så kan man hoppa mellan kapitlen. Metafiktion där böckerna ”lever” och andas är aldrig fel.

    Fanfiction har ju blivit något mycket stort, där nu författare aktivt kommunicerar med sina läsare, där finns möjligheten att låta de trognaste och mest engagerade läsarna påverka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s