Det kan alltid bli värre av Lotta Sjöberg XXXX-
Det här är en mörkare bok, en mörkare ”Lotta”, än i Sjöbergs tidigare böcker Bebisbekännelser och Family Living – Den ostädade sanningen. Och inget fel med det, men som läsare blev jag aningen förvånad. Humorn finns där, men den är oändligt mycket mörkare och mer cynisk, och som läsare blir man både informerad och liksom nedstämd, på grund av den ”stämning” av psykisk ohälsa som präglar boken. Många av karaktärerna i stripparna eller serierutorna har mörka ångestmoln ritade över sina bröstpartier, försöker kanske rentav sätta ord på det där molnet men möts bara av undvikande svar som försöker styra vidare diskussionen till något glättigare i stället. Varvat med stripparna finns bilden på broderier och virkade dockor som är något utöver de vanliga korsstygnsbroderierna i gamla fuktiga veckotidningar på utedassen i sommarstugorna runtom i norden. Hjälp till med disken för helvete! Du är som vackrast när du gråter.

Albumet andas Liv Strömquist-generationen, fast av en tecknare man inte förväntade sig det av. Jag tror det är bra, en liten spark i baken och ett litet uppvaknande för läsaren. Visst får man skratta, men ibland fastnar skrattet i halsen. Kanske man ska prata lite mindre väder och lite mera ångestmoln med dem som behöver det?
Rec.ex. från Galago.