Missing You av Harlan Coben XXX+
Ah, Harlan, författaren som plikttroget släpper thrillers, år efter år, och alltid lagom till veckan då jag fyller år. Faktum är att man nästan kan räkna ut vår- och höstdagjämning enligt Cobens och hans litterära frenemy Linwood Barclays thrillersläpp. Efter några år av lite mer halvdana thrillers tog Coben med sin Six Years förra året hem segern i den lilla tävlingen där jag och Helena är enväldiga värdar och domare och Coben och Barclay alltså är kombattanterna. I år öppnar Coben alltså med Missing You som dock inte imponerar lika starkt på mig. Ovanligt nog är det en kvinna (!!) i huvudrollen, och så är hon dessutom också polis och inte bara en vanlig dödlig människa som råkar ut för något konstigt och får börja jaga skurkar på fritiden. Hjälp, så raljerande jag låter – jag älskar ju de här böckerna, kastar mig över boksläppen lika glupsk som alltid, men jag har också sett dem för vad de är, nämligen ”något” formelbundna och inte överdrivet litterära verk. Nåväl, alla ska vi väl ha våra guilty pleasures, och jag trivs alltid i Coben-/Barclayland, det gör jag!

Men Missing You alltså, med polisen Kat Donovan i huvudrollen. Jag läser boken på min Kindle, och de första tiotals sidorna blir jag faktiskt förvirrad och undrar om jag råkat öppna fel bok av misstag. Det pratas nämligen om yoga i parken, och om att gå in på en nätdejtingsida mitt i natten när man råkat dricka några vinglas för mycket. Känns inte särskilt Coben-likt, va? Men på den där dejtingsidan flimrar sedan ett fotografi förbi, en bild av Kats ex-fästman Jeff som krossade hennes hjärta för väldigt länge sedan (inklusive trevlig blinkning till bokens titel, älskar när det klickar till och man förstår varför boken heter som den gör).
Jag vill egentligen inte skriva desto mer om handlingen, annat än att det alltså blir typiskt Coben-tempo efter de inledande yogasessionerna. Däremot kan jag tycka att mängden lösa trådar och handlingsspår känns mer likt Douglas Kennedy, och att det är just det faktum som drar ner på mitt betyg av Missing You. Jag håller utan problem reda på alla trådar, men jag tycker faktiskt det blir för många, speciellt när Coben sedan mer eller mindre knyter ihop dem till en enda stor och inte särskilt snygg jätteknut. Med detta inte sagt att jag inte redan skulle längta till nästa höst- och vårdagjämning.