Läser det i det senaste numret av Filter – #37 med det omdebatterade Sigge Eklund-reportaget – under lunchrasten och ramlar over den korta artikeln om Catarina Krång som driver ett konvalescenthem för fladdermöss (!). Själv reagerar jag på detaljen att hon en gång burit en fladdermusvalp (tydligen kallas ungarna så, det var också nytt för mig) i sin BH, och det får mig omedelbart att tänka på Emma Hambergs bok Rosengädda, nästa! där just detaljen om ekorrar i BH:n gjorde mig irriterad eftersom det kändes så oerhört osannolikt. Men kanske jag får tänka om, se det som förvisso högst ovanligt, men inte osannolikt?
Att sådana söndagstankar på den bokbabbelska fronten..!
Bokbabbel 
Fladdermusvalpar och ekorrar på i Bh:n?! Vad tusan hittar de på egentligen? :O
Som sagt, rätt ovanligt va?
Hej, hittade in här på din intressanta och tänkvärda blogg. Att bära djurungar i bh:n kan måhända verka besynnerligt men gropen mellan brösten är en perfekt plats för en naken och blind fladdermusvalp eller ekorrunge. Temperaturen och fuktigheten är nämligen optimal och det rör sig bara om några dagar innan det lilla livet stabiliserats och växt till sig något:).
Trevlig vår önskar
Catarina
Jag förstår värmeaspekten, men tänker att det skulle finnas en klämrisk för djuret, och att det skulle kittla eller annars bara kännas konstigt för människan 🙂 Men det är ju du som är experten 🙂 Kul att Filter fick nys om dig!
Tack!:) Bra tänkt där med klämrisk men tack vare den fiffiga glipan/gropen mellan brösten finns space som rymmer en småtting. Och inte känns det konstigt heller, bara väldigt naturligt:)