We’re not the madwomen in the attic – they get lots of play, one way or another. We’re the quiet woman at the end of the third-floor hallway, whose trash is always tidy, who smiles brightly in the stairwell with a cheerful greeting, and who, from behind closed doors, never makes a sound. […] We’re completely invisible.
Jag har äntligen börjat läsa Claire Messud! Det kändes som om det var på tiden, minsann. The Woman Upstairs är en biblioteksbok, men har även The Emperor’s Children hemma sedan en bokbeställning för kanske ett år sedan (hrrm), och det känns fint att ha den att sedan ta till eftersom The Woman Upstairs verkar lovande!
P.S. Redan nu dödligt avundsjuk på er som ska lyssna på henne på Internationell författarscen på måndag!
Känner att jag nog vill läsa den, finns ju på Elib så det är enkelt att låna Hem den. Om nu inte lånetaket vore nått i vanlig ordning, så nu får jag väl lugna mig lite.
Knepigt det där med lånetak för hagalna bokmalar 😛
nu blev jag motiverad att ge den lite förtur i bokhögen!
Jag blev också motiverad tidigare i veckan och kunde således un-freeza min biblioteksreservation och hugga in!
Ping: Den harmlösa som bränner till | Bokbabbel