Det handlar då inte om mig i alla fall

Det handlar om dig av Sandra Beijer XXXX-
dethandlaromdigJaget är femton år, sju månader och tre dagar när hon träffar du:et första gången. Han pratar ryska med läspande R, har tre fräknar på vänster kind och viker sina sedlar sju gånger, till prydliga kvadrater. De går i nian, sedan på gymnasiet, de driver in och ut ur varandras liv, möts på hemmafester, hånglar med ölandedräkt.

[…] famlar mig inåt mot dina underkläder och du pratar bara i vokaler nu.

Jag gillar språket, de korta kapitlen, det andlösa, som om man hela tiden var lite berusad. Och detaljerna, alldeles vanliga men alltid pricksäkra. Och så gillar jag titeln, och att jag för en gångs skull känner igen musikreferensen – Maggio, mon amour. Min enda invändning är väl att jag inte alls kan känna igen mig, att jag som tråkig (?) vuxen vill skrika åt dem att prata med varandra, inte bara dra från fest till fest och gråta på rasterna däremellan. Det är konstigt hur jag, med en bok som handlar enbart om känslor, ändå saknar den sista gnistan. Det där är så inte jag, har aldrig varit det.
Rec.ex. från Rabén & Sjögren.

Annonser

4 thoughts on “Det handlar då inte om mig i alla fall

  1. Jag kommer också skriva om den här senare idag, men jag kände precis tvärt om ”ATT GUD vad äkta”. Så befriande skönt med en smutsig och lite ful kärleksroman där relationen egentligen är rätt förfärlig. Att många historier ser ut så här och inte så mycket pojke möter flicka också är det klart. Här är det mer, pojke möter flicka, de tvekar en förfärlig massa och vet inte vad det är de har riktigt och sedan är det slut och känslorna slår över i ett spinningpass. Typ.

    • Jag håller med dig i att det är bra med en lite smutsig kärlekshistoria, det sade du fint! Men det är kanske lite som Linda Skugge skriver i sin nya bok, att hon har svårt att känna igen sig i många ungdomsböcker, att hennes ungdom inte alls var sådan som beskrivs i den. På gott och ont, väl, men kan känna igen det, också det som beskrivs i ”mysigare” ungdomsböcker, t.ex. Johanna Lindbäcks, att alla bara går hem till varandra och fikar kokosbollar – alltså va? Händer sådant?

      • Haha, DET är förvisso sant men det verkar ju gå hem så lite stämmer det säkert för många. Vi käkade kanelbullar..;) Fast inte i närheten så ofta som i de flesta ungdomsböcker, nej.:)

  2. Ping: Ungdomsbok som känns | Bokbabbel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s