Längtan efter andra världar

fantasy

De flesta böcker öppnar väl förvisso om inte dörrar så åtminstone smala fönster in till andra världar, men här menar jag det på ett lite mer konkret plan. Just nu har jag nämligen ett växande sug efter fantasyböcker, helst high fantasy dessutom. Ge mig svepande mantlar och osande lägereldar, låt mig höra svingade svärdsklingor och muttrade eder. I sommar är min optimistiska tanke att jag, vid sidan av allt annat jag vill läsa, ska återuppta läsningen av GRRMs A Dance With Dragons samt läsa tvåan, The Wise Man’s Fear, i Patrick Rothfuss Kingkiller-trilogi. De böckerna går loss på över tusen sidor styck (!), så månne inte de ska bota min fantasylängtan ganska väl. Och innan jag tar mig an dem får jag ju dessutom läsa lite finlandssvensk fantasy, nämligen Mia Francks Maraminne, också den andra delen i en trilogi.

Annonser

Ett år utan reservationsavgifter

I dagarna börjar det bli ett år sedan reservationsavgiften på biblioteken i först Vanda och sedan Esbo blev gratis, och jag hoppas på att få se lite statistik på om/hur det har påverkat utlåningen. Min egen lässtatistik har det inte påverkat nämnvärt, däremot släpar jag nog hem en hel del biblioteksböcker som jag sedan får bära tillbaka olästa igen. Bokhamstertendenser kan alltså skönjas också i mitt lånande, men jag ser inga större problem med det. Böckerna jag genom HelMet har tillgång till är ju utspridda över huvudstadsregionen och jag har således inte möjlighet att bläddra lite i dem innan jag väljer att låna den eller inte och det här kan ju naturligtvis leda till några ”fellån” när det snabbt visar sig att boken inte alls faller mig i smaken. Samtidigt leder det också till att jag har lättare att reservera en bok, och att jag på så vis upptäcker böcker som annars lätt hade gått mig förbi! Även om reserverandet säkert kostar biblioteken (administration och transporter) vill jag ändå tro att mitt bidragande till lånestatistiken uppväger det. Eller?

Verklighetsbaserad thriller

Björndansen av Roslund & Thunberg XXXX+
björndansenDet krävs något utöver det vanliga för att motivera att en deckare är 595 sidor tjock. Björndansen har det. Jag sugs direkt med i berättelsen, som kretsar kring två tidsplan, dels en relativ nutid där fyra unga män förbereder beväpnade rån och dels en dåtid som kanske förklarar hur de hamnade där. Jag är heligt ointresserad av vapen och bilar och hur bankvalv är konstruerade, men det är konstigt nog inget hinder för att ändå tycka väldigt mycket om den här boken. Den har ett konstant driv, utan att för den delen ge avkall på språket. Ni vet ju att jag, utöver thrillers, har en svag punkt för uppväxtskildringar, och här får jag alltså båda två! Framför allt gillar jag skildringen av relationer, det bärandet temat för den här boken. Relationen tre bröder emellan, mellan bröderna och deras svåra pappa, mellan vännen Jasper, den sista medlemmen i den rånande fyrklövern. Hur han kämpar för att göra sig behövd, göra sig värd ledaren Leos gunst, men hur hans iver ständigt sviker honom, hur han inte kan bli en av bröderna hur mycket han än försöker.
Min enda invändning mot (med?) Björndansen är det ständiga upprepandet av namn i en frågande ton i replikerna:

Hennes hand på hans. Hon höll hårt, förväntningar ur varm och mjuk hud,
– Anneli? Här.

Det är förvisso en hel drös med män i den här boken – kvinnorna får en nästan överdrivet undanskymd roll – men jag kan ändå känna att problemet med till vem replikerna riktas hade kunnat lösas lite smidigare, nu förekommer alltså det här frågandet i så gott som varje dialog. Visst, det är en del av jargongen, det där understrykandet, typ: jag talar med dig nu, men på sexhundra sidor får det helt enkelt inte förekomma på vart tredje uppslag, så är det bara.

Björndansen är alltså baserad på verkliga händelser, och orsaken till att jag nämner det först i det här skedet av recensionen är att jag anser att ni inte ska kolla upp Militärligan om ni, som jag, inte kände till dem sedan tidigare eftersom det spoilar en del av handlingen. Men i korta drag fanns det egentligen fyra bröder, och den fjärde som inte deltog i rånen är just Stefan Thunberg, ena halvan ur författarduon. Anders Roslund å sin sida är ju känd sedan tidigare från sina böcker tillsammans med Börge Hellström.
Rec.ex. av Piratförlaget.

The Leftovers blir tv-serie

Inne på Kulturloggen läste jag de goda nyheterna att The Leftovers ska bli tv-serie i årleft. Om ni tycker att titeln låter vagt bekant så är det kanske för att jag tjatat om författaren bakom boken, nämligen Tom Perrotta, till lust och leda här på Bokbabbel. Ser fram emot att se hur boken förverkligas i tv-formatet, den är inte min absoluta favorit av Perrottas böcker men idén (människor som simultant försvinner spårlöst från jordens yta och lämnar dem som blir kvar med tusen frågor) är onekligen intressant. Just HBO har ju dessutom bjudit på en hel del välgjorda serier de senaste åren, så det känns som ett tryggt ställe att överlämna en författarälskling till.

The Leftovers har USA-premiär den 29:e juni och här kan ni se trailern.

Tack för guldkornet, Fiktiviteter!

The Language of Dying av Sarah Pinborough XXXX½
languageofdyingDet är tur att det finns en Fiktiviteter i mitt liv, så att hon kan leta upp guldkorn man annars inte hade snubblat över och sedan skriva så övertalande recensioner att jag förstår att det där nog är något jag måste leta upp och läsa jag också. Ni vet, att ha bokauktoriteter vars smak man känner och litar på, som oftast tycker likadant som en själv men som ändå inte är en själv, utan i stället en annan boktörstande själ med andra miljöer och bakgrunder och förutsättningar som får hen att plocka upp en del böcker man själv aldrig skulle hitta. Vilken tur då, att vi bokälskande själar kan mötas över world wide web, hitta gemensamma referenspunkter och tongångar – och bokskatter, icke att förglömma.

Den senaste bokskatten är denna, The Language of Dying. En far som ligger för döden och hans dotter som sitter vid hans sida. Syskonen som kommer till huset för att ta farväl, och blottlägger de gamla familjebanden som drar in dem alla, men som också sträcks till bristningsgränsen.
Det här är en så oerhört vacker bok, allt från det underbara omslaget till den sista, hundratrettionde sidan. Jag vill göra hundöron och citerat så gott som varje uppslag, men eftersom det är en biblioteksbok gör jag inte det första och bokens första meningar får räcka som smakprov:

There is a language to dying. It creeps like a shadow alongside the passing years and the taste of it hides in the corners of our mouths. It finds us whether we are sick or healthy. It is a secret hushed thing that lives in the whisper of the nurses’ skirts as they rustle up and down our stairs.

På Instagram skrev jag att den här boken passar dem som gillade The Night Circus eller Neil Gaiman, och det håller jag fast vid, men den är så mycket mer också. Den är en bok för alla som någonsin förlorat någon, som känt lättnaden när ens familj bär en och tyngden när man bär sin familj. För alla som någon gång tyckt sig skymta något i ögonvrån innan man vände sig om.

Nytt bokbloggarordspråk

Boksidorna är alltid vitare i bokhandeln.

Ni vet vad jag menar, eller hur? Vi har alla varit där, med den där överfulla bokhyllan därhemma då ingenting ur den lockar, då allt skulle bli bättre med just den där ena boken i butiken i stället. Läslust, livslust, världsfred, you name it.

Fluffigt trots bultpistolen

Den man älskar av Mari Jungstedt XXX+
jungstedtMord på Gotland igen, och den här gången hittas offren skjutna med bultpistol och tillsammans med papperslappar på vilka dikter av Karin Boye är skrivna. Det låter som ett avsnitt Criminal Minds, men det är en ny fluffdeckare av Mari Jungstedt. Det är synd, kan jag känna, att jag aldrig kommer förbi fluffkänslan, att kommissarie Knutas kärlekshistoria med polisen Karin är långt mer viktig för intrigen än morden. Och jo, visst vill jag också lära känna bokpoliser närmare, få se andra sidor än deras yrkesjag, men när jag ska koppla av med en mer eller mindre blodig thriller söker jag mer mörker än så här. Bultpistol eller inte.
Rec.ex. från Albert Bonniers förlag.