Längtan efter andra världar

Publicerad den 30 maj, 2014 av Bokbabbel

De flesta böcker öppnar väl förvisso om inte dörrar så åtminstone smala fönster in till andra världar, men här menar jag det på ett lite mer konkret plan. Just nu har jag nämligen ett växande sug efter fantasyböcker, helst high fantasy dessutom. Ge mig svepande mantlar och osande lägereldar, låt mig höra svingade svärdsklingor och muttrade eder. I sommar är min optimistiska tanke att jag, vid sidan av allt annat jag vill läsa, ska återuppta läsningen av GRRMs A Dance With Dragons samt läsa tvåan, The Wise Man’s Fear, i Patrick Rothfuss Kingkiller-trilogi. De böckerna går loss på över tusen sidor styck (!), så månne inte de ska bota min fantasylängtan ganska väl. Och innan jag tar mig an dem får jag ju dessutom läsa lite finlandssvensk fantasy, nämligen Mia Francks Maraminne, också den andra delen i en trilogi.

Ett år utan reservationsavgifter

Publicerad den 29 maj, 2014 av Bokbabbel

I dagarna börjar det bli ett år sedan reservationsavgiften på biblioteken i först Vanda och sedan Esbo blev gratis, och jag hoppas på att få se lite statistik på om/hur det har påverkat utlåningen. Min egen lässtatistik har det inte påverkat nämnvärt, däremot släpar jag nog hem en hel del biblioteksböcker som jag sedan får bära tillbaka olästa igen. Bokhamstertendenser kan alltså skönjas också i mitt lånande, men jag ser inga större problem med det. Böckerna jag genom HelMet har tillgång till är ju utspridda över huvudstadsregionen och jag har således inte möjlighet att bläddra lite i dem innan jag väljer att låna den eller inte och det här kan ju naturligtvis leda till några ”fellån” när det snabbt visar sig att boken inte alls faller mig i smaken. Samtidigt leder det också till att jag har lättare att reservera en bok, och att jag på så vis upptäcker böcker som annars lätt hade gått mig förbi! Även om reserverandet säkert kostar biblioteken (administration och transporter) vill jag ändå tro att mitt bidragande till lånestatistiken uppväger det. Eller?

Verklighetsbaserad thriller

Publicerad den 28 maj, 2014 av Bokbabbel

Björndansen av Roslund & Thunberg XXXX+
Det krävs något utöver det vanliga för att motivera att en deckare är 595 sidor tjock. Björndansen har det. Jag sugs direkt med i berättelsen, som kretsar kring två tidsplan, dels en relativ nutid där fyra unga män förbereder beväpnade rån och dels en dåtid som kanske förklarar hur de hamnade där. Jag är heligt ointresserad av vapen och bilar och hur bankvalv är konstruerade, men det är konstigt nog inget hinder för att ändå tycka väldigt mycket om den här boken. Den har ett konstant driv, utan att för den delen ge avkall på språket. Ni vet ju att jag, utöver thrillers, har en svag punkt för uppväxtskildringar, och här får jag alltså båda två! Framför allt gillar jag skildringen av relationer, det bärandet temat för den här boken. Relationen tre bröder emellan, mellan bröderna och deras svåra pappa, mellan vännen Jasper, den sista medlemmen i den rånande fyrklövern. Hur han kämpar för att göra sig behövd, göra sig värd ledaren Leos gunst, men hur hans iver ständigt sviker honom, hur han inte kan bli en av bröderna hur mycket han än försöker.
Min enda invändning mot (med?) Björndansen är det ständiga upprepandet av namn i en frågande ton i replikerna:

Hennes hand på hans. Hon höll hårt, förväntningar ur varm och mjuk hud,
– Anneli? Här.

Det är förvisso en hel drös med män i den här boken – kvinnorna får en nästan överdrivet undanskymd roll – men jag kan ändå känna att problemet med till vem replikerna riktas hade kunnat lösas lite smidigare, nu förekommer alltså det här frågandet i så gott som varje dialog. Visst, det är en del av jargongen, det där understrykandet, typ: jag talar med dig nu, men på sexhundra sidor får det helt enkelt inte förekomma på vart tredje uppslag, så är det bara.

Björndansen är alltså baserad på verkliga händelser, och orsaken till att jag nämner det först i det här skedet av recensionen är att jag anser att ni inte ska kolla upp Militärligan om ni, som jag, inte kände till dem sedan tidigare eftersom det spoilar en del av handlingen. Men i korta drag fanns det egentligen fyra bröder, och den fjärde som inte deltog i rånen är just Stefan Thunberg, ena halvan ur författarduon. Anders Roslund å sin sida är ju känd sedan tidigare från sina böcker tillsammans med Börge Hellström.
Rec.ex. av Piratförlaget.

The Leftovers blir tv-serie

Publicerad den 27 maj, 2014 av Bokbabbel

Inne på Kulturloggen läste jag de goda nyheterna att The Leftovers ska bli tv-serie i år. Om ni tycker att titeln låter vagt bekant så är det kanske för att jag tjatat om författaren bakom boken, nämligen Tom Perrotta, till lust och leda här på Bokbabbel. Ser fram emot att se hur boken förverkligas i tv-formatet, den är inte min absoluta favorit av Perrottas böcker men idén (människor som simultant försvinner spårlöst från jordens yta och lämnar dem som blir kvar med tusen frågor) är onekligen intressant. Just HBO har ju dessutom bjudit på en hel del välgjorda serier de senaste åren, så det känns som ett tryggt ställe att överlämna en författarälskling till.

The Leftovers har USA-premiär den 29:e juni och här kan ni se trailern.

Tack för guldkornet, Fiktiviteter!

Publicerad den 26 maj, 2014 av Bokbabbel

The Language of Dying av Sarah Pinborough XXXX½
Det är tur att det finns en Fiktiviteter i mitt liv, så att hon kan leta upp guldkorn man annars inte hade snubblat över och sedan skriva så övertalande recensioner att jag förstår att det där nog är något jag måste leta upp och läsa jag också. Ni vet, att ha bokauktoriteter vars smak man känner och litar på, som oftast tycker likadant som en själv men som ändå inte är en själv, utan i stället en annan boktörstande själ med andra miljöer och bakgrunder och förutsättningar som får hen att plocka upp en del böcker man själv aldrig skulle hitta. Vilken tur då, att vi bokälskande själar kan mötas över world wide web, hitta gemensamma referenspunkter och tongångar – och bokskatter, icke att förglömma.

♡

Den senaste bokskatten är denna, The Language of Dying. En far som ligger för döden och hans dotter som sitter vid hans sida. Syskonen som kommer till huset för att ta farväl, och blottlägger de gamla familjebanden som drar in dem alla, men som också sträcks till bristningsgränsen.
Det här är en så oerhört vacker bok, allt från det underbara omslaget till den sista, hundratrettionde sidan. Jag vill göra hundöron och citerat så gott som varje uppslag, men eftersom det är en biblioteksbok gör jag inte det första och bokens första meningar får räcka som smakprov:

There is a language to dying. It creeps like a shadow alongside the passing years and the taste of it hides in the corners of our mouths. It finds us whether we are sick or healthy. It is a secret hushed thing that lives in the whisper of the nurses’ skirts as they rustle up and down our stairs.

På Instagram skrev jag att den här boken passar dem som gillade The Night Circus eller Neil Gaiman, och det håller jag fast vid, men den är så mycket mer också. Den är en bok för alla som någonsin förlorat någon, som känt lättnaden när ens familj bär en och tyngden när man bär sin familj. För alla som någon gång tyckt sig skymta något i ögonvrån innan man vände sig om.

Nytt bokbloggarordspråk

Publicerad den 24 maj, 2014 av Bokbabbel

Boksidorna är alltid vitare i bokhandeln.

Ni vet vad jag menar, eller hur? Vi har alla varit där, med den där överfulla bokhyllan därhemma då ingenting ur den lockar, då allt skulle bli bättre med just den där ena boken i butiken i stället. Läslust, livslust, världsfred, you name it.

Fluffigt trots bultpistolen

Publicerad den 23 maj, 2014 av Bokbabbel

Den man älskar av Mari Jungstedt XXX+
Mord på Gotland igen, och den här gången hittas offren skjutna med bultpistol och tillsammans med papperslappar på vilka dikter av Karin Boye är skrivna. Det låter som ett avsnitt Criminal Minds, men det är en ny fluffdeckare av Mari Jungstedt. Det är synd, kan jag känna, att jag aldrig kommer förbi fluffkänslan, att kommissarie Knutas kärlekshistoria med polisen Karin är långt mer viktig för intrigen än morden. Och jo, visst vill jag också lära känna bokpoliser närmare, få se andra sidor än deras yrkesjag, men när jag ska koppla av med en mer eller mindre blodig thriller söker jag mer mörker än så här. Bultpistol eller inte.
Rec.ex. från Albert Bonniers förlag.

Sommarenkät (eller det där om den där ena kultförklarade boken)

Publicerad den 22 maj, 2014 av Bokbabbel

Sommarenkät via Bokhora, s’il vous plaît!

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Well, efter den här ogenomtänkta tweeten som ”exploderade” internt i #boblmaf (speciellt En och annan bok och Bokbiten håller numera stenkoll på mig) så har jag väl inget val än att faktiskt ta mig an kultböckernas kultbok, The Secret History, eller DHH som den oftast kallas (pga Den hemliga historien). Obs att jag ju ser fram emot att läsa den, den är bara så sjukt hypad att det är svårt att gå in neutralt i den läsningen. Annars:
A Dance With Dragons, George R.R. Martin
The Secret Place, Tana French
Stoner, John Williams
Habibi, Craog Thompson

Jag har lust att göra en maffig sommarbokhög (som jag sedan får avvika friskt ifrån), stay tuned!
2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
I ärlighetens namn borde jag ju bara blicka djupt in i min egen bokhylla och inte alls titta åt bibliotek eller framför allt inte bokhandlar. Men vi har alla våra brister.
3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
På radhusaltanen, och verandorna på sommarstugan!
4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Hemmasoffan och under lunchrasterna på jobbet kanske. Men vill läsa utomhus också! Och under de monstruösa flygresorna till USA!
5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Om det inte är DHH så kommer jag att bli sur!
6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Sommarboken av Tove Jansson pga underbar, snabbläst, funkar för alla åldrar, Tove Janssons jubileumsår, går att läsa om. Behöver ni fler orsaker?
7. Strand eller hängmatta?
Helst poolkant, fast en hängmatta vore underbar den med.
8. Deckare eller roman?
Roman, men gärna varvat med mörka thrillers ju.
9. Favoritgenre?
Relationsromaner heter det väl, de ”vanliga” romanerna som författare som Helena von Zweigbergk skriver. Eller nej, coming of age! Tycker helt orimligt mycket om uppväxtskildringar eller i gränslandet mellan barn och vuxen-berättelser som jag vet att många andra skyr. Er förlust!

Nio år. Kan det verkligen stämma?

Publicerad den 21 maj, 2014 av Bokbabbel

Jag tänker först att jag måste ha räknat fel. Nio år kan det väl ändå inte vara? Att barn som föddes i maj 2005 snart ska påbörja en växtspurt och bli gängliga tweenies? Att barn som gick i första klass då jag startade den här bloggen nu går ut grundskolan?
Men jo, så är det. Jag har bloggat och ni har läst och kommenterat i nio år. Vilket betyder att det blir tio – ett decennium! – om ett år. Vet ingen annan än Mind the Book som bokbloggat så länge. Jag måste ju börja planera festligheterna redan nu. Utlottningar, fest, festival, en nationell helgdag kanske?

Fast inte i dag. I dag gläds jag åt de nio åren i stället.

Återbesök i Sweet Valley-land

Publicerad den 20 maj, 2014 av Bokbabbel

Minns ni känslan när man kom in på biblioteket och genast gick fram till P i ungdomshyllan för att titta om de hade inne någon av favoritböckerna i serien? Glädjen man kände när det utkom en ny bok som man stod och klappade lite på med sin bästis där i bokhandeln? Som man försökte övertala sina föräldrar att beställa via Läslusen, något de aldrig gick med på eftersom de föredrog Barnens bokklubb i stället. Suget i magen när man kom hem till någon flicka från parallellklassen och såg hennes stora samling, kanske hade hon böcker man inte läst, eller kanske rentav de där lyxiga specialarna, som var både större och tjockare till formatet? Sweet Valley Saga, eller de onda tvillingarna Margo och whatshername? Minns ni? sweetvalley

2011 läste jag för övrigt Sweet Valley Confidential, en slags vad hände sedan-bok där tvillingarna är vuxna och har Facebook. Här och här är denna viktiga läshändelse dokumenterad.

Trubbel längs Themsen

Publicerad den 19 maj, 2014 av Bokbabbel

A Dark and Twisted Tide av S.J. Bolton XXXX-
Boltons hjältinna Lacey Flint är tillbaka, och trots att hon tagit ett professionellt steg tillbaka efter tre tunga mordfall blir hon återigen ofrivilligt indragen i något rysligt. Just det känns kanske lite tramsigt – att använda poliser i huvudrollen i deckare har ju faktiskt den fördelen att deras yrke går ut på att utreda brott, annat är det med de bokserier med t.ex. journalister och psykologer som huvudperson som bok efter bok ”råkar” bli inblandade i det ena brottet efter det andra.
Men Lacey alltså, hon försöker hämta sig efter de senaste årens tumult och har bosatt sig på en flodbåt i Themsen och jobbar som poliskonstapel i flodpolispatrullen. Mannen med de turkosa ögonen (!) är inte närvarande annat än i tankarna, och därför börjar Lacey ana oråd när det börjar dyka upp små ”presenter” på hennes båtdäck – snäckor, slipade glasbitar, leksaksbåtar, krabbor. Vem är det som rör sig i Themsens mörka vatten utan att göra något väsen av sig? Och vad vill den mystiska figuren?

Vet ni, jag tycker det blir ganska rörigt. Det hoppas i tiden och mellan karaktärer, det är många spår och sidospår och det är först mot sista tredjedelen av boken som jag tycker att det tätnar och trådarna dras åt, må så vara att det nät som sedan spinns har ett rätt intrikat mönster. Fixeringen vid Laceys gudinneaktiga utseende finns fortfarande där, även om det den här gången försöker motiveras som en del av intrigen. Och de turkosa ögonen ja, de är lite nedtonade i den här boken – eller så är det bara jag som har blivit van? – men det dröjer inte längre än till sidan två innan de nämns. Håhåjaja.
Slutsats: Jag underhålls fortfarande, och jag hoppar på nya Bolton-böcker nästan lika ivrigt som vanligt. Men den där extra gnistan som fanns där i början, den har nog falnat något.

Förresten, för er oss som inte får nog av Bolton så finns här en liten gratisnovell av henne. Tack för tipset Bokomaten!

12/16

Publicerad den 16 maj, 2014 av Bokbabbel

… antalet Knatten-böcker i min ägo för tillfället alltså. Sicken färgsprakande samling alltså, man blir ju glad bara av att titta på omslagen:

Det är inte bara färgerna som gör mig glad, utan också det att ungefär hälften av samlingen möjliggjorts genom att Ann-Sofie på Breakfast Book Club, En och annan bok samt Bokofilm fyndat Knatten-böcker på loppis eller i sina egna gömmor och tänkt på mig. Tusen miljoner tack! Det är nätkärlek det!

Att tänka lite på Marcus

Publicerad den 15 maj, 2014 av Bokbabbel

Nästa gång jag suckar över att jag har hundra obloggade böcker att skriva om*, eller att vården av den kära bokbloggandet ibland kan stjäla onödigt mycket tid av själva läsandet, denna grundförutsättning för att ha en bokblogg, ja då ska jag tänka på Marcusbiblioteket. Alldeles särskilt mycket ska jag tänka på hans inläggsserie CSI: Bokomslag. Vilket oerhört arbete han måste lägga ner på de där inläggen, de innehåller bildsimulatorer och gifs och jag vet inte vad, och de känns både genomarbetade men samtidigt typiskt marcus-ka. Högst imponerande!

*) Jo, det är frivilligt och jo, det är roligt. Men det är inte alltid som jag hunnit skriva ner intrycken innan de försvinner för vinden, och det heller inte alltid lätt att ge böcker den tid/rättvisa/det utrymme de förtjänar.

Makaber geocaching

Publicerad den 14 maj, 2014 av Bokbabbel

Viisi av Ursula Poznanski XXX½
Översättning av Anne Mäkelä
Om ni tycker att författarnamnet klingar bekant så är det för att hon är kvinnan bakom Erebos och Saeculum. Även den här gången handlar boken om mörker inblandat i en något ovanligare hobby; vi har läst om dataspelandet och lajvandet och nu är det geocachingens tur. Ute i naturen hittas förslutna plastlådor med kroppsdelar – isch! – och gåtfulla meddelanden som ska tolkas för att hitta koordinaterna till nästa gömställe. Makabert, spännande och en fantasifull idé, tyvärr tycker jag att Poznanski än en gång faller i fällan att låta boken bli för lång. Täta upp det hela, vill jag hojta till både författaren och hennes redaktör, låt det inte dra ut för länge utan håll spänningen så tät som den har potential att bli. Undvik även upprepningar: läsaren förstår vid ett tidigt skede att polisens sms-signal är en lång sång, men att sedan citera fyra rader ur sången varje gång hon får ett sms – och tro mig, det är många! – blir ju alldeles fruktansvärt tjatigt. Jag kan även känna att några av karaktärerna förblir onödigt schablonartade, men man får hoppas att de får en chans att växa i de kommande böckerna. Erebos och Saeculum är nämligen fristående, men Viisi (Fem) är den första delen i en serie om polisen Beatrice Kaspary. Nästa bok, Sokeat linnut (Blinda fåglar), utkommer på finska i juni och handlar om mordoffer som diskuterat poesi i en Facebook-grupp.

Fyrahundrafemtio #1

Publicerad den 13 maj, 2014 av Bokbabbel

Nya litteraturtidskriften Fyrahundrafemtio – jag gillar hörni! Det är Vi Läser som möter Svensk Bokhandel som möter Filter i en riktigt bra mix. Klart matigare än Vi Läser, men ändå inte så framtungt att man bara bär hem sitt exemplar men aldrig riktigt hinner/tar sig tiden att verkligen fördjupa sig i reportagen (så går det nämligen ofta för mig och Filter). Lite kan jag fnissa åt att det långa Amazon-reportaget på omslaget beskrivs som stället man inte hinner fika på – denna svenskarnas OS-gren! – men reportaget är desto bättre, allvarligare. Fick mig att ilsket citera några stycken högt medan jag läste, samt i kombination med detta att fundera lite på mitt bruk av Amazons tjänster. Gillar även hur de flesta intervjuade får berätta om vad de läser just nu, medarbetarna listar även tv-serier och podcasts – det är ju trots allt 2014 vi lever i och visst är det så de flesta av oss inandas populärkultur för tillfället?

Jag hoppade på trenummerserbjudandet eftersom Fyrahundrafemtio inte finns att tillgå i Finland ännu – dock svarstwittrade tidskriften åt mig att den borde kunna köpas på Akademen i framtiden, ser fram emot det! Ser även fram emot nästa nummer vars släppdatum konstigt nog inte nämns i tidningen, men som enligt Twitter igen ska utkomma i månadsskiftet maj-juni.
Namnet? En Fahrenheit-grad under den värme som krävs för att papper ska självantända, och såklart även en blinkning till Ray Bradburys numera klassiska dystopi Fahrenheit 451.

(Sigge Eklunds roman skrev jag om här.)

Översättarseminarium på torsdag

Publicerad den 12 maj, 2014 av Bokbabbel

Svara

Nu på torsdag ordnas det på Helsingfors Universitet ett seminarium om översättning till finska som verkar intressant! Översättarna som världslitteraturens förmedlare är temat, och ämnen som behandlas är bl.a. om översättningarna minskar i Finland, och hur det går med översättningarna om mer avlägsna språk alltid ska översättas via engelskan. Översättare, läsare, förläggare och forskare får komma till tals, och jag harmas över att jag är på jobb och således inte kan gå – tillställningen är alltså öppen för alla! Även om jag försöker läsa på originalspråket i mån av möjlighet är jag språkintresserad och i förlängningen även intresserad av översättningar. När jag var på Keltainen Kirjastos 60-årsfest häromveckan läste hedersgästen Jhumpa Lahiri först ett utdrag ur sin nya roman The Lowland, och därefter läste hennes översättare samma stycke på finska. Det är sällan man konkret får tillfälle att jämför två språkmelodier på det sättet, men det var både intressant och vackert. Ett innehåll som redan klingar bekant, men klädd i en helt annan språkmelodi. Fint!

Bolton / Sund / (Kelly)

Publicerad den 8 maj, 2014 av Bokbabbel

Glad Erin Kelly och S.J. Boltons nya böcker släpps som Kindle-versioner-dag! Jag har jobbat hundra (eller var det sju?) dagar i sträck och som belöning väntar nu den senare boken på min läsplatta, den andra var så dyr så jag avvaktar lite – jag ger det en vecka, max innan jag trillar dit i alla fall..! På Kindlur har även Erik Axl Sunds nya deckare Glaskroppar hamnat – jag jobbade nämligen också den där söndagen som den var billig på Dito..!

Så nu blir det sommarstugan i dagarna tre – och jo, jag är väl medveten om att dessa författares mörka och gastkramande thrillers egentligen är det minst smarta jag kan packa ner till ett ställe med utedass (= man måste sticka näsan utanför dörren även efter att det har blivit mörkt). Men hej, det är ju inte som om jag skulle kunna hålla mig borta ifrån dem direkt, speciellt som jag har peppat inför detta släpp redan för länge sedan! Nu ska vi bara hoppas på att jag verkligen får de där oceanen av lästid, och att de inte förvandlas till något som mer liknar ”en vattenpöl. Eller en insjö fylld med grodyngel” som Bokstävlarna så finurligt och igenkännbart uttryckte det häromdagen.

Helsinki Lit

Publicerad den 7 maj, 2014 av Bokbabbel

Efter en lång arbetsvecka (jag jobbar ju även helger, så jo, jag kan ha många arbetsdagar bakom mig redan på en onsdag) och den deppiga insikten att jag tydligen missade Donna Tartts enda Finlandsframträdande igår – var var den marknadsföringen?! – är det en fin tröst att nås av den roliga nyheten att Finland nästa år får en egen litteraturfestival, Helsinki Lit. Det är Hufvudstadsbladets avgående kulturchef, journalisten och författaren Philip Teir som står bakom initiativet och jag hurrar och kommer naturligtvis att ivrigt följa med och rapportera hur det framskrider!

Uppdaterat: För oss som blev utan Tartt kan man titta på den här lilla tv-intervjun med henne, tydligen den enda tv-intervju hon gett i Norden! På engelska såklart, betvivlar dock att den fungerar utanför Finlands gränser tyvärr.

Den fula ankungen och odjuret

Publicerad den 6 maj, 2014 av Bokbabbel

Here’s Looking at You av Mhairi McFarlane XXX½
Anna har lagt sina traumatiska skolår och sitt långa grekiska förnamn bakom sig och gjort sig en karriär inom historia. Övertalad av sina vänner att försöka komma över skolmobbningen och sin värsta nemesis, James, sticker hon in näsan på klassens återträff och får direkt syn på honom. Lika snygg som alltid, men det han gjorde mot henne kan hon aldrig glömma. Plus att han inte känner igen henne! Ska hon ta det som att hennes transformation har lyckats, eller att han är en ultraskitstövel?
Och så blir det måndag och James dyker upp som projektledare på ett stort projekt Anna ska jobba med de närmaste månaderna…

‘And my sister’s an idiot?’ Anna said.
‘Oh, come on, I’ve said sorry for that,’ James said. ‘And I followed her back on Twitter.’

Nu kanske ni tänker att det här inte låter som en typiskt bokbabbelsk bok, och det har ni naturligtvis rätt i. Men den uppmärksamma kanske minns att det här är samma författare som jag fnissande läste i en thailändsk solstol i vintras, och att det därför är mer förståeligt att jag plockade upp den Here’s Looking at You. Tyvärr når den här andra boken inte riktigt samma standarder som den första, jag tycker att den blir lite för lång och dialogen är inte lika witty. Men visst känner man igen författaren, det är det ingen tvekan om och jag tycker att ni som gillade ettan (eller alltså, McFarlanes första bok, de är helt fristående utan någon som helst anknytning till varandra) kan läsa även denna. Själv kommer jag även att spana efter en möjlig trea, den saken är klar.

Today I’d like to sit and read

Publicerad den 5 maj, 2014 av Bokbabbel