Viisi av Ursula Poznanski XXX½
Översättning av Anne Mäkelä
Om ni tycker att författarnamnet klingar bekant så är det för att hon är kvinnan bakom Erebos och Saeculum. Även den här gången handlar boken om mörker inblandat i en något ovanligare hobby; vi har läst om dataspelandet och lajvandet och nu är det geocachingens tur. Ute i naturen hittas förslutna plastlådor med kroppsdelar – isch! – och gåtfulla meddelanden som ska tolkas för att hitta koordinaterna till nästa gömställe. Makabert, spännande och en fantasifull idé, tyvärr tycker jag att Poznanski än en gång faller i fällan att låta boken bli för lång. Täta upp det hela, vill jag hojta till både författaren och hennes redaktör, låt det inte dra ut för länge utan håll spänningen så tät som den har potential att bli. Undvik även upprepningar: läsaren förstår vid ett tidigt skede att polisens sms-signal är en lång sång, men att sedan citera fyra rader ur sången varje gång hon får ett sms – och tro mig, det är många! – blir ju alldeles fruktansvärt tjatigt. Jag kan även känna att några av karaktärerna förblir onödigt schablonartade, men man får hoppas att de får en chans att växa i de kommande böckerna. Erebos och Saeculum är nämligen fristående, men Viisi (Fem) är den första delen i en serie om polisen Beatrice Kaspary. Nästa bok, Sokeat linnut (Blinda fåglar), utkommer på finska i juni och handlar om mordoffer som diskuterat poesi i en Facebook-grupp.