Sommarenkät (eller det där om den där ena kultförklarade boken)

Sommarenkät via Bokhora, s’il vous plaît!

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Screen Shot 2014-05-20 at 16.50.59Well, efter den här ogenomtänkta tweeten som ”exploderade” internt i #boblmaf (speciellt En och annan bok och Bokbiten håller numera stenkoll på mig) så har jag väl inget val än att faktiskt ta mig an kultböckernas kultbok, The Secret History, eller DHH som den oftast kallas (pga Den hemliga historien). Obs att jag ju ser fram emot att läsa den, den är bara så sjukt hypad att det är svårt att gå in neutralt i den läsningen. Annars:
A Dance With Dragons, George R.R. Martin
The Secret Place, Tana French
Stoner, John Williams
Habibi, Craog Thompson

Jag har lust att göra en maffig sommarbokhög (som jag sedan får avvika friskt ifrån), stay tuned!
2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
I ärlighetens namn borde jag ju bara blicka djupt in i min egen bokhylla och inte alls titta åt bibliotek eller framför allt inte bokhandlar. Men vi har alla våra brister.
3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
På radhusaltanen, och verandorna på sommarstugan!
4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Hemmasoffan och under lunchrasterna på jobbet kanske. Men vill läsa utomhus också! Och under de monstruösa flygresorna till USA!
5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Om det inte är DHH så kommer jag att bli sur!
6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Sommarboken av Tove Jansson pga underbar, snabbläst, funkar för alla åldrar, Tove Janssons jubileumsår, går att läsa om. Behöver ni fler orsaker?
7. Strand eller hängmatta?
Helst poolkant, fast en hängmatta vore underbar den med.
8. Deckare eller roman?
Roman, men gärna varvat med mörka thrillers ju.
9. Favoritgenre?
Relationsromaner heter det väl, de ”vanliga” romanerna som författare som Helena von Zweigbergk skriver. Eller nej, coming of age! Tycker helt orimligt mycket om uppväxtskildringar eller i gränslandet mellan barn och vuxen-berättelser som jag vet att många andra skyr. Er förlust!

Nio år. Kan det verkligen stämma?

balloonsJag tänker först att jag måste ha räknat fel. Nio år kan det väl ändå inte vara? Att barn som föddes i maj 2005 snart ska påbörja en växtspurt och bli gängliga tweenies? Att barn som gick i första klass då jag startade den här bloggen nu går ut grundskolan?
Men jo, så är det. Jag har bloggat och ni har läst och kommenterat i nio år. Vilket betyder att det blir tio – ett decennium! – om ett år. Vet ingen annan än Mind the Book som bokbloggat så länge. Jag måste ju börja planera festligheterna redan nu. Utlottningar, fest, festival, en nationell helgdag kanske?

Fast inte i dag. I dag gläds jag åt de nio åren i stället.

Återbesök i Sweet Valley-land

Minns ni känslan när man kom in på biblioteket och genast gick fram till P i ungdomshyllan för att titta om de hade inne någon av favoritböckerna i serien? Glädjen man kände när det utkom en ny bok som man stod och klappade lite på med sin bästis där i bokhandeln? Som man försökte övertala sina föräldrar att beställa via Läslusen, något de aldrig gick med på eftersom de föredrog Barnens bokklubb i stället. Suget i magen när man kom hem till någon flicka från parallellklassen och såg hennes stora samling, kanske hade hon böcker man inte läst, eller kanske rentav de där lyxiga specialarna, som var både större och tjockare till formatet? Sweet Valley Saga, eller de onda tvillingarna Margo och whatshername? Minns ni?sweetvalley

2011 läste jag för övrigt Sweet Valley Confidential, en slags vad hände sedan-bok där tvillingarna är vuxna och har Facebook. Här och här är denna viktiga läshändelse dokumenterad.

Trubbel längs Themsen

A Dark and Twisted Tide av S.J. Bolton XXXX-
darkBoltons hjältinna Lacey Flint är tillbaka, och trots att hon tagit ett professionellt steg tillbaka efter tre tunga mordfall blir hon återigen ofrivilligt indragen i något rysligt. Just det känns kanske lite tramsigt – att använda poliser i huvudrollen i deckare har ju faktiskt den fördelen att deras yrke går ut på att utreda brott, annat är det med de bokserier med t.ex. journalister och psykologer som huvudperson som bok efter bok ”råkar” bli inblandade i det ena brottet efter det andra.
Men Lacey alltså, hon försöker hämta sig efter de senaste årens tumult och har bosatt sig på en flodbåt i Themsen och jobbar som poliskonstapel i flodpolispatrullen. Mannen med de turkosa ögonen (!) är inte närvarande annat än i tankarna, och därför börjar Lacey ana oråd när det börjar dyka upp små ”presenter” på hennes båtdäck – snäckor, slipade glasbitar, leksaksbåtar, krabbor. Vem är det som rör sig i Themsens mörka vatten utan att göra något väsen av sig? Och vad vill den mystiska figuren?

Vet ni, jag tycker det blir ganska rörigt. Det hoppas i tiden och mellan karaktärer, det är många spår och sidospår och det är först mot sista tredjedelen av boken som jag tycker att det tätnar och trådarna dras åt, må så vara att det nät som sedan spinns har ett rätt intrikat mönster. Fixeringen vid Laceys gudinneaktiga utseende finns fortfarande där, även om det den här gången försöker motiveras som en del av intrigen. Och de turkosa ögonen ja, de är lite nedtonade i den här boken – eller så är det bara jag som har blivit van? – men det dröjer inte längre än till sidan två innan de nämns. Håhåjaja.
Slutsats: Jag underhålls fortfarande, och jag hoppar på nya Bolton-böcker nästan lika ivrigt som vanligt. Men den där extra gnistan som fanns där i början, den har nog falnat något.

Förresten, för er oss som inte får nog av Bolton så finns här en liten gratisnovell av henne. Tack för tipset Bokomaten!

12/16

… antalet Knatten-böcker i min ägo för tillfället alltså. Sicken färgsprakande samling alltså, man blir ju glad bara av att titta på omslagen:

IMG_6830Det är inte bara färgerna som gör mig glad, utan också det att ungefär hälften av samlingen möjliggjorts genom att Ann-Sofie på Breakfast Book Club, En och annan bok samt Bokofilm fyndat Knatten-böcker på loppis eller i sina egna gömmor och tänkt på mig. Tusen miljoner tack! Det är nätkärlek det!

Att tänka lite på Marcus

Nästa gång jag suckar över att jag har hundra obloggade böcker att skriva om*, eller att vården av den kära bokbloggandet ibland kan stjäla onödigt mycket tid av själva läsandet, denna grundförutsättning för att ha en bokblogg, ja då ska jag tänka på Marcusbiblioteket. Alldeles särskilt mycket ska jag tänka på hans inläggsserie CSI: Bokomslag. Vilket oerhört arbete han måste lägga ner på de där inläggen, de innehåller bildsimulatorer och gifs och jag vet inte vad, och de känns både genomarbetade men samtidigt typiskt marcus-ka. Högst imponerande!

*) Jo, det är frivilligt och jo, det är roligt. Men det är inte alltid som jag hunnit skriva ner intrycken innan de försvinner för vinden, och det heller inte alltid lätt att ge böcker den tid/rättvisa/det utrymme de förtjänar.

Makaber geocaching

Viisi av Ursula Poznanski XXX½
Översättning av Anne Mäkelä
viisiOm ni tycker att författarnamnet klingar bekant så är det för att hon är kvinnan bakom Erebos och Saeculum. Även den här gången handlar boken om mörker inblandat i en något ovanligare hobby; vi har läst om dataspelandet och lajvandet och nu är det geocachingens tur. Ute i naturen hittas förslutna plastlådor med kroppsdelar – isch! – och gåtfulla meddelanden som ska tolkas för att hitta koordinaterna till nästa gömställe. Makabert, spännande och en fantasifull idé, tyvärr tycker jag att Poznanski än en gång faller i fällan att låta boken bli för lång. Täta upp det hela, vill jag hojta till både författaren och hennes redaktör, låt det inte dra ut för länge utan håll spänningen så tät som den har potential att bli. Undvik även upprepningar: läsaren förstår vid ett tidigt skede att polisens sms-signal är en lång sång, men att sedan citera fyra rader ur sången varje gång hon får ett sms – och tro mig, det är många! – blir ju alldeles fruktansvärt tjatigt. Jag kan även känna att några av karaktärerna förblir onödigt schablonartade, men man får hoppas att de får en chans att växa i de kommande böckerna. Erebos och Saeculum är nämligen fristående, men Viisi (Fem) är den första delen i en serie om polisen Beatrice Kaspary. Nästa bok, Sokeat linnut (Blinda fåglar), utkommer på finska i juni och handlar om mordoffer som diskuterat poesi i en Facebook-grupp.