Lilla Berlin. So last year av Ellen Ekman XXX½
Jag följer Lilla Berlin på Instagram, brukar kisa närsynt för att läsa pratbubblorna om bilden föreställer dagens seriestripp i svenska Metro där den här serien går. Det var med andra ord helt klart att jag skulle läsa det här samlingsalbumet Ekmans syn på hipsterkulturen.
Vissa strippar är 100 % spot on, som den här (på tal om Instagram), eller den om att vara tvungen att checka in på FourSquare för att visa att man har ett (socialt) liv. Och heh, major igenkänning på strippen om Instagram-etikett – ni vet väl att man måste mention människor med @-tecken om man inte kommenterar under deras egna bilder, annars ser de inte kommentaren. Det fungerar alltså inte som på Facebook..!
Med så här aktuella strippar finns det såklart en risk med att den här boken är so last year ganska fort, lite som när jag läste Stockholmsnatt-albumet några år för sent och inte alls kände igen mig. Å andra sidan är det såklart meningen att serierna ska vara spot on just i stunden, de publiceras ju som sagt i en dagstidningen och då är det nu nu nu som ska porträtteras och det är inte Ekmans fel om seriealbumen om några år känns daterade.
Ändå blir jag lite lite besviken. Jag förväntar mig inga episka serieromaner à la Craig Thompson eller politiskt sprängstoff à la Liv Strömquist, men förutom fniss just i stunden så stannar känslan efter att ha läst inte kvar på samma sätt som t.ex. efter Lina Neidestams Zelda, som väl ändå kan anses tillhöra samma typs serier. Fast jag kommer att fortsätta kisläsa på Instagram såklart.
Ellen Ekman fick serietecknandets Stora Ponduspriset 2013.