Glaskroppar av Erik Axl Sund XX½
Men jaha, vad hände här då? I den här boken, och i min läsning av den här boken? Cirka ingenting, det är vad som hände med mig, annat än att jag är förvånad. För trots kassettband med musik av ta livet av sig till (!) och så där allmänt otäck och dyster stämning som känns igen från författarduons tidigare verk, Kråkflickan-trilogin, då de även skrev under sina riktiga namn Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist), så är jag märkbart oberörd.  En och annan bok lyckades hålla isär alla karaktärer, för mig flyter de tyvärr ihop till ett enda sammelsurium av syskon och hemliga barn och grannar. Jaså, det där var mördaren, konstaterar jag nästan med en axelryckning och går vidare i livet i jakt på något som berör mig mer.