Om kvinnlighet och sinnlighet

Jaktlycka av Anna-Karin Palm XXXX
jaktDen är så… kroppslig, Anna-Karin Palms senaste bok, novellsamlingen Jaktlycka. Kvinnor i så gott som alla åldrar, från tonåringen som besväras av att inte ha blivit av med oskulden, till kvinnan som älskar med sin man på hans 90-årsdag. De är unga, sjuka, nyfikna och kanske framför allt, väldigt fysiska. Med detta inte sagt att de skulle älska sina kropp ohämmat, jag tycker till exempel en passage i den första novellen, Teater, är ganska talande. Där cyklar Kattis hårt ner för en backe, och plötsligt minns hon hur det var för bara något år sedan, den raka smala kroppen, den andra. Den som pojkar får behålla.

Det glittrade och sprakade mellan dem, en ren attraktion som inte behövde inordnas i mallarna och som rörde sig lätt och snabbt, högt ovanför hennes kvinnlighets utbrända marker.

Jag har höga förväntningar på den här boken, har upptäckt Palm bara för några år sedan men skulle gott kunna placera henne på en sådan där Topp Fem Författare t-shirt som Bokhora sportade med för ett antal år sedan, minns ni? Men visst är det lite lurigt med ens älsklingsförfattare, för samtidigt som man läser dem stjärnögt dyrkande blir åtminstone jag ibland samtidigt lite extra granskande. Jag vet ju att det kan glittra och spraka mellan mig och Palms böcker, och då vill jag ju att det ska göra det varje gång jag plockar upp en bok av henne. Jaktlycka inpräntas kanske inte lika djupt i minnet som till exempel Målarens döttrar – o, den som kunde ta sig tiden att faktiskt läsa om de där allra allra vackraste böckerna! – och även om det kanske inte sprakar så gnistrar det bestämt till ibland. Det känns bra i mig, när jag får läsa hennes böcker.

Du hasar av snygghet*

flipflop

Kanske börjar ni semestern redan i dag, kanske har ni som jag ännu några veckor till kvar på jobbet innan det är dags att slänga sig i hängmattan med trave böcker på heltid. Oberoende så börjar det bli dags att klicka hem de här boknördsflipflopsen för att få till den rätta looken väl på stranden, eller var ni nu må hasa mellan bokhyllan och solstolen hela sommaren. De tjusiga skodonen finns att köpa här, och där finns även en hel del andra bokliga flipflops att välja emellan, om ni kanske vill köpa ett extra par till sommarstugan till exempel. Trevlig helg!

*) Tog ni den? Rätt svar här.

Blågrå bibliotekshög

Bibliotek alltså, vad skulle man göra utan dem?
Troligt scenario åtminstone för egen del: jag skulle vara luspank och ofrivilligt med i antingen Hoarders eller Lyxfällan, balanserandes på svajande bokhögar och maniskt kramande SvBs Höstens böcker. Väsandes my precioooous

bibbahögjuni

Ja, det är tur att biblioteken finns. Liksom En gul apelsin, En och annan bok samt Fiktiviteter, som uppifrån och ner är de direkta orsakerna till att de här böckerna hamnade härhemma. Jag lånade första delen i Mara Dyer-trilogin för ett tag sedan, och den är väldigt spännande och beroendeframkallande så här långt. Bara i första kapitlet berättar ouijabrädet för Maras bästa vän att sättet hon kommer att dö på stavas M-A-R-A. Vilken öppning!
Ni ba: Vänta nu, bloggade du inte om en sommarbokhög alldeles nyss? Jag ba: Jag vet inte vad ni talar om!

När en bok verkligen känns

Eleanor & Park av Rainbow Rowell XXXX½
eleanorparkDen här boken hade skymtat förbi på många bloggar och Instragram-bilder, men faktum är att jag egentligen inte uppfattat vad den handlade om, bara att folk verkade tycka om den. Haffade hem den från biblioteket något tag, och var ändå så pass nyfiken att jag började läsa den ganska direkt. TUR DET. För som jag gillar! Det går inte många sidor så är jag helt fast, sitter där med Park på skolbussen med nacken nerböjd för att inte attrahera uppmärksamhet från de skräniga retsamma skolkamraterna på raderna längre bak. Kryper upp med Eleanor i hennes trånga våningssäng för att få en stunds lugn och ro i min egen lilla värld medan familjen faller i spillror omkring mig. Eleanor, med det röda rufsiga håret och som, likt Linnéa i Cirkeln-trilogin, klär sig annorlunda och utmanande dels av pengabrist men främst för att ha kvar något som är ens eget. Om alla ändå hackar på en, då kan man väl lika gärna synas?
Eleanor börjar i Parks skola en höst alltså, och eftersom allas platser i skolbussen är markerade med osynliga regler och koder, hamnar hon bredvid honom. Jag älskar hur man får följa bådas perspektiv, och hur det först löper rätt långsamt, men ändå med avgörande steg. Som att hon börjar läsa hans serier över axeln. Som att han märker det, och börjar läsa långsammare. Låna ut en tidning eller två. Och att han en dag tar hennes hand!

Jesus. Was it possible to rape somebody’s hand?

Jag håller andan med dem, blir lika glad som Eleanor när Park fattar hennes hand och lika rädd som Park att något ska gå snett. För det är inte lätt, förstår ni, med mobbande skol”kamrater” och galna styvfäder och pengar som andra tar så lättvindigt på. Just styvpappan har jag lite svårt med, han beskrivs som så otroligt oresonlig att jag knappt tror på honom. Och kanske att de skräniga människorna på bakbänken i bussen trots allt inte säger något när Eleanor och Park börjar göra annat än att bara sitta stelt bredvid varandra. Men allt de andra älskar jag, de små detaljerna som att inte ha råd med batterier till sin Walkman, diskussionerna kring serierna de läser, känslan när han den där första gången tar hennes hand i bussen.ele2
På omslaget till den upplaga av boken jag tvingade min kompis att köpa en dag vi stod i bokhandeln och jag lyriskt svamlade om E&P, har John Green blurbat något om hur den här boken får en att minnas hur det är att vara ung och kär i en flicka, men också hur det är att vara kär i en bok. Precis så, min gode John, och jag tänker en hel på det sedan, att det inte måste vara hundraprocentig igenkänning för att en bok ska falla en i smaken, och också att det ibland kan vara svårt att klä i ord vad det egentligen är som fungerar med en bok. Men kanske är det som med förälskelser, att andra ser någon vanlig och kanske trevlig och rolig, medan man själv verkligen tycker sig se personen och känner pulsen öka så fort man tänker på eller pratar om hen.

Kolla förresten in de här fina Eleanor&Park-relaterade iPhone-skalen, delade itu precis som de där kompishalsbanden som var så populära på 90-talet.

Badrumsläsning

pengiunbadrumJag dör vad snyggt det här badrummet är! Enligt Tumblr är det en litterär agent som har fixat till agenturens toalett så här, och jag ser mig genast omkring i jakt på ett badrum eller ens ett utedass som skulle gå att fixa till på det här viset. Man skulle väl i princip bara behöva några av de här Penguin-omslagsaskarna plus tapetklister och någon slags lack, va? Ett mindre petigt alternativ är den färdiga tapeten från Osborne & Little.

P.S. Läser ni på toaletten? Äh, kom igen, klart ni gör!

Ett slött sammelsurium

Glaskroppar av Erik Axl Sund XX½
glaskropparMen jaha, vad hände här då? I den här boken, och i min läsning av den här boken? Cirka ingenting, det är vad som hände med mig, annat än att jag är förvånad. För trots kassettband med musik av ta livet av sig till (!) och så där allmänt otäck och dyster stämning som känns igen från författarduons tidigare verk, Kråkflickan-trilogin, då de även skrev under sina riktiga namn Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist), så är jag märkbart oberörd.  En och annan bok lyckades hålla isär alla karaktärer, för mig flyter de tyvärr ihop till ett enda sammelsurium av syskon och hemliga barn och grannar. Jaså, det där var mördaren, konstaterar jag nästan med en axelryckning och går vidare i livet i jakt på något som berör mig mer.

Den ultimata sommarboken?

We Were Liars av E. Lockhart XXXX-
wewereDet absolut bästa med att jobba i bokhandel måste ändå vara känslan av en ny bok i hyllan som man undrande plockar upp, bläddrar lite i och blir nyfiken och sedan rätt som det är adopterar hem. Eftersom jag jobbar med pocketböcker plus – som synes, eftersom ni läser den här bloggen – intresserar mig för böcker även på fritiden, brukar jag ha någorlunda heltäckande koll på vad som är på ingång på pocketmarknaden, så därför är det än roligare att bli överraskad på det här viset. We Were Liars var en sådan bok, och den läste jag på lunchpauserna och i bussen och i trädgården när jag kom hem den där väldigt varma helgen för några veckor sedan.

Några bra grejer med We Were Liars: den har en karta i början. Den utspelar sig på en (privat) ö utanför Marthas Wineyard, och även om det inte är direkt beach houses i fråga så är det ändå väldigt mycket sandstränder, saltrufsiga hår och stora villor involverade. Utöver detta har vi den rika släkten med de tre döttrarna och deras barn, de blonda och framgångsrika the Sinclairs:

Our smiles are wide, our chins square, and our tennis serves aggressive.

Sinclairarna tillbringar obekymrade somrar ute på sin ö, milslånga somrar av kanoter, Alfapet, nattliga simturer och läsning av gamla kvarglömda böcker på verandan. Men det sjuder under ytan, av misslyckade äktenskap och syskonavundsjuka, och i en salig mix av tonårsförälskelse, soliga tennismatcher och lite stulet vin får Cadence, det tillbakablickande jaget, upp ögonen för mörkret bakom den privilegierade fasaden. Silence is a protective coating over pain.
Tänk Jenny Han möter Lisa Unger Sarah Dessen möter Gillian Flynn-twist, och ni har ungefär We Were Liars. Kanske är det här inte boken ni kommer att blicka tillbaka till på er ålders höst, men den är garanterat boken som kommer att skänka er några timmars läsnjutning nu i sommar!