Månadsarkiv: juli 2014

Att tydligen hoppa in mitt i en deckarserie

Publicerad den av
4

Jakthundarna av Jörn Lier Horst XXXX-
Översättning: Per Olaisen
jakthundarnaJakthundarna är enligt recensionen i GP den åttonde boken om polisen William Wisting, men själv tycker jag att det går förvånansvärt snabbt att komma in i boken trots det. Att det är just den här boken som är den första att översättas till svenska beror på att den belönades med Glasnyckeln (bästa nordiska kriminalroman) år 2013, och likt andra Glasnyckel-pristagare så håller den definitivt måttet.
Polisen Wisting stängs av och utreds internt då han plötsligt misstänks för att ha fabricerat bevis i en sjutton år gammal mordutredning. Hans dotter Line som är kriminalreporter hjälper honom, och på klassiskt deckarvis är de smartare än den arbetande poliskåren. Men jag gillar! Min enda invändning är att det ibland blir onödigt mycket berättande i stället för visande, att Wisting typ stirrar ut i luften och ”tänker tillbaka” på viktiga saker. Å andra sidan är det troligen just det som gör att jag så lätt kan hoppa in mitt i serien, så jag ser lite mellan fingrarna åt den saken för den här gången.

Påminnelse: Tove Jansson-bloggmarathon

Publicerad den av
6

Kom ihåg att anmäla er till Tove 100-bloggmarathonet som går av stapeln lördagen 9.8! Sista anmälningsdag är nu på fredag, 1.8, och man anmäler sig genom att maila mig på bokbabbelblogg [at] gmail. com.

Idén är alltså att respektive bloggdeltagare publicerar ett inlägg under en jämn timme (eller halvtimme, beroende på hur många vi blir) under dagen, och att vi på så vis får en hel dag fylld med Tove Jansson-relaterade minnen, anekdoter, recensioner och reflektioner. Turordningen bestäms enväldigt av mig, och jag mailar er som deltar med listan inkommande vecka, så att ni kan förhandspublicera inlägget på rätt tidpunkt. Tack till er alla som redan har mailat, jag har varit på semester med svajigt internet och inte svarat er alla, men ska nu ta och göra en stor Excel-lista (!) och återkomma till er inom kort!

Samhällets tysta revolutionärer

Publicerad den av
4

Introvert. Den tysta revolutionen av Linus Jonkman XXX½
introJag vet att ni kanske inte vill tänka på det just nu, men om några veckor är det sensommar och arbetsvardag som gäller igen. Och då är det kanske på sin plats att nu ta sig en funderare över hur du fungerar som arbetstagare, i projekt, i hurudan arbetsmiljö du arbetar bäst? Eller kanske funderar du på att skaffa dig ett nytt jobb? Om du är den som förtvivlat försöker komma på något mer sanningsenligt än ”social och jobbar bra i grupp” att skriva på din CV, är det här boken för dig.

Det finns naturligtvis oerhört många faktorer som påverkar hur människor tänker, agerar och fungerar, men jag intresserar mig för det här med intro- och extroversion för att få en djupare inblick i både mitt eget och andras beteende. Den enklaste men också minst nyansrika distinktionen som kan dras är väl att introverta hämtar energi i att få vara ensamma medan extroverta behöver få umgås med andra. Enligt den gränsdragningen, och också enligt det test som medföljer längst bak i Jonkmans bok är jag en solklar introvert, men samtidigt tror jag nog att jag är som allra lyckligast när jag skrattar och pratar med mina närmaste vänner. Men jag behöver den där ensambalansen också, samtidigt som jag aldrig i livet skulle vilja börja forska ensam på min kammare utan sociala kontakter.
Därför vill jag läsa den här boken, för att introversion ligger nära både mitt hjärta och min personlighet även om det finns många faktorer som samtidigt är mig främmande. Jonkman listar styrkor och svagheter, kommer med personliga anekdoter och skapar kort sagt en läsvärd bok att läsas av både intro- och extroverter för att öka förståelsen för dem som fungerar annorlunda än vi själva. Varje kapitel avlutas med en sammanfattning i punkform, ”för extroverta”, och just den och några andra putslustigheter hade jag kanske klarat mig utan. Samtidigt är den lätt att läsa och lätt att förstå, med ett tydligt driv framåt och det intressanta testet i slutet av boken – Mr Bokbabbel och jag fick nästan exakt samma introversion-poäng även om vi svarade rätt olika på frågorna. Jag skulle säga att Jonkmans bok är en snabbkurs, medan Susan Cains Quiet är mer djuplodande. Jag gillar båda och läser gärna ännu mer inom ämnet, har ni några tips?

Sweet dreams are made of these?

Publicerad den av
4

bokdynaHar ni också semester som bäst? Eller knegar ni på och drömmer om lediga dagar? Oberoende så är de här bokdynorna garanterat något för alla och envar – tänk att inte behöva lägga ifrån sig boken ens när man ska sova..! 😉 Eller varför inte låta kudden pryda soffan och inbjuda till lässtunder? Kuddarna finns med titlarna Alice in Wonderland (den öppna boken), Sherlock Holmes och Treasure Island och köps här.

Punkt com

Publicerad den av
Svara

Framåt vårkanten kommer de, mailen, när WordPress påminner mig om att det är snart kommer att vara dags att betala för domänen. Jag har blivit fäst vid mitt lilla hörn av internet, tycker om tyngden av .com:et efter det alias jag valde en majdag för nio år sedan och som blivit jag till den milda grad att jag vid vissa givna tillfällen vet att mitt riktiga namn säger människorna i det sammanhanget mycket mindre än just Bokbabbel gör. Nu har jag ju inte tänkt sluta blogga, absolut inte, det finns ju fortfarande så många böcker att läsa och skriva om, men tänk om jag någon gång gör det? Då kommer jag fortsättningsvis att få de där mailen, och, så som det känns nu i alla fall, också fortsätta att betala. Det är ju mitt hörn, min oas, och då ska väl ingen slå upp dörren och komma instövlande, slänga ut mina böcker och börja bära in något annat. Nej, det blev .com och jag för exakt tre år sedan i dag, och det kommer nog att få hänga med tror jag. Speciellt som någon hagalen hade gått och roffat åt sig adressen med wordpress inklämt emellan – kom igen, vem var det och vad gjorde du där innan du raderade sidan?

Och jag ska ju så klart ändå läsa till livets slut, och då kan jag väl lika gärna blogga om det också, eller hur?

Sockrig ökenfläkt

Publicerad den av
2

Stargirl av Jerry Spinelli XXX+
Screen Shot 2014-07-02 at 12.58.20Till den lilla sömniga staden Mica i Arizona sveper det en dag in en frisk fläkt över den hårt packade ökensanden. ”Have you seen her?” är frågan alla ställer varandra den första skoldagen: Our interest in each other was never keener than during the fifteen minutes before the first bell of the first day. Snart får också bokens berättare Leo syn på henne. Stargirl. I långa svepande klänningar och med en ukulele hängd över ryggen trollbinder hon den stirrande skolmatsalen där hon sitter och äter för sig själv, tills hon hakar ner ukulelen från ryggen och spelar en trudelutt.

Den här boken var ett av tipsen från underbara bokhandeln Booksmith i San Francisco, och visst är den lite annorlunda i sin tunnis-framtoning. På under 180 sidor hinner Stargirl svepa in över staden och gå från mystisk till populär till… ja, vadå? Berättelsen rör sig framåt genom korta men effektiva scener, och även om Leo och Stargirl är de viktigaste personerna, är det hela den trollbundna skolan som får stå i centrum, nästan som en kollektiv huvudperson. Det här motiverar också i viss mån att Leos föräldrar och eventuella (!) syskon får en remarkabelt liten roll – skillnaden blir speciellt markant då jag läser den här boken efter att någon dag tidigare ha lyssnat först på bokpodden Allt vi säger är sants avsnitt om syskon och sedan läst andra delen i Mara Dyer-trilogin där Mara är nästan överdrivet (?) nära med framför allt sin storebror.
En helt mysig liten bok att klämma på ett flygfält och en oändligt lång Atlant-flygning, men knappast något jag kommer att blicka tillbaka på i december när jag i huvudet och på bloggen (obs, ej samma sak!) försöker sammanfatta läs-året. Det finns detaljer i Stargirl jag gillar, och första kärlekar och high schools är aldrig fel att läsa om. Dess psykologi, socialpsykologi överlag, kan vara både oerhört intressant men också obehagligt i både litteratur och det där Riktiga Livet, ni vet.

[…] för har vi inte alla genomlidit de eviga korridorernas kval? Den enas catwalk, den andras golgatavandring. Ett krigsfält, oavsett.

…som Helena så bra skriver i sin novell Lady Lazarus i samlingen Vår kamp: feministiska noveller. Samtidigt tenderar Stargirl att slå över i överdrift, och de där 180 sidorna räcker bra till, så att den något sockriga känslan sitter kvar under flygningen men luckras upp när jag väl får hugga tänderna i ett eftelängtat finskt rågbröd igen.

 

Fabulösa författarbloggar

Publicerad den av
8

Bara för att jag har tagit semester och dragit ner på bloggtakten en aning, ska ni ju inte behöva gå bloggläsninglösa. Därför tänkte jag i dag tipsa om bloggar skrivna av de människor vars böcker vi kanske just nu ligger och läser i hängmattan, nämligen författarnas!

Mia ”Skrifva” Franck. En dag hittade Franck bloggandet och sedan dess har hon uppdaterat åtminstone en gång om dagen, mycket ambitiöst! Inläggen är dessutom välskrivna, och förutom tankar om det egna skrivandet och hur man hankar runt på diverse ströjobb bjuder hon på en massa skrivtips och -övningar.
Mats Strandberg. Mats blogg är ganska ny, men han uppdaterar desto aktivare om så väl författarlivets våndor som böcker han läser och releasefester han går på.
Lisa ”Onekligen” Bjärbo. Kanske den minst författarstinna bloggen i den här samlingen, men Bjärbo skriver på ett glatt och personligt sätt om saker hennes barn gör, böcker (sina och andras), hur jobbigt det är att jogga och hur trevligt det är att bo i ett trähus i Gnesta.
Maria ”Drömmar, fantasier och galenskap” Turtschaninoff. Boklig vardag helt enkelt, om författarlivets mödor och glädjeämnen. Om bokmässor, magsjukor, recensioner och äppelblom. Kuriosa: just den där Blogspot-bloggmallen var den första jag använde på Bokbabbel det ljuva året 2005.
Christin Ljungqvist. Ibland kortare, ibland längre. Ibland om böcker eller skrivkurser, ibland om trädkojehotell eller bokbranschen. Alltid, alltid välskrivet och vackert.
Nene ”Udda verklighet” Ormes. Om jobbet i SF-bokhandeln, om författarergonomi, om spännande resor i USA.

Brukar ni läsa författarbloggar? Vilka då?

Från det ena landet till det andra

Publicerad den av
Svara

Och efter Stockholm gör jag en snabb mellanlandning i den ”egna” huvudstaden och går äntligen på Tove Jansson-utställningen. En stor utställning i en vacker byggnad är mitt spontana intryck, liksom att Jansson var en otroligt produktiv människa. Och vilka skatter folk har i sina gömmor, alla dessa brev och tackkort och originalillustrationer av Tove. Kanske skriver jag mer under Tove Jansson-helgen, när jag har fått smälta mina intryck. Just nu längtar jag främst efter att få tid och ro att slå mig ner och läsa mitt lånade exemplar av Det osynliga barnet, den enda Mumin-boken jag inte har läst. Återkommer.

Stockholm, mitt litterära land

Publicerad den av
2

Är tillbaka hemma efter några roliga dagar i Stockholm, inkluderande bland annat en fem timmar lång bloggträffsmiddag där vi diskuterade allt från fotbolls-VM (!) och semesterplaner till bostadsläget i Stockholm och hur bruket av ordet nog skiljer sig mellan riks- och finlandssvenskan. Mitt resesällskap och jag hade även glädjen att få bo i en lånelägenhet med en enorm bokhylla som fick mig att a) vilja överge e-böcker för all framtid och b) sortera böckerna enligt färg igen.

En annan sak jag redan tidigare tänkt på, men som aktualiserades nu då jag hade längre tid på mig och även vandrade längs för mig nya områden, var hur mycket i Stockholm andas böcker för mig. Jag är inte så nära bekant med staden att jag ser annat än riktigt kända gator och byggnader framför mig när jag läser en bok som utspelar sig i Stockholm, nej, snarare fungerar det tvärtom för mig. Tvärtom på så vis att jag, när jag väl är i Stockholm, reagerar på gatuadresser och tunnebanestationer med att tänka – eller ibland utbrista högt – det där finns ju med i en bok! Jonas Gardells Klara Norra Kyrkogata, Sofia Olssons Hägersten, Aase Bergs Märsta och Sigge Eklunds Akalla. Med mera, med mera. Det känns fint att få turista så!

Semester!

Publicerad den av
Svara

Jag gick på semester i fredags, så de kommande veckorna kommer det att bli lite mera:ängoch lite mindre:

bloggingHelt tyst blir här dock inte, utan i sedvanlig ordning kommer det att ploppa upp lite förhandspublicerade inlägg och troligen även spontana boktankar/fina citat/bilder på bok-uppställd-mot-solig-verandavägg. Ganska som vanligt med andra ord, bara lite glesare mellan inläggen och längre tid att svara på kommentarer.
Hoppas ni har sköna dagar och att ni hinner plocka upp en bok att läsa eller åtminstone klappa på mellan varven, oberoende av om ni jobbar eller också är lediga!

Febrig stämning

Publicerad den av
8

The Fever av Megan Abbott XXXX
feverHon är skicklig, Megan Abbott, det är knivskarp stämning från de första sidorna och man är liksom där. På skolan, där Deenies bästa vän Lise får något slags epilepsiliknande anfall på en lektion och bara faller ihop. Då eleverna är lite fascinerade, lite rädda, lite äcklade kanske. Viskningarna i korridorerna, är det någon som såg något, som vet något? Att liksom vilja vara på insidan av det som hände, men inte för nära, för man vet ju liksom inte vad det är. Kanske det är… en könssjukdom?

Sexual debut. Sometimes it seemed to Deenie that high school was like a long game of And Then There Were None.

Det handlar om sjukdomen som tar först Lise och sedan några till, rädslan som sveper över skolan, förvirrningen bland lärarna och den växande hysterin hos föräldrarna. Lika mycket handlar det, som i Abbotts tidigare böcker The End of Everything och Dare Me, om flickor och flickskap och kroppar och vuxenblivande. Om skolan, den där platsen som blir nästan hela ens liv eftersom man tillbringar så mycket tid där.

Ever since that first week of school freshman year, it had been hard to find Gabby alone, at least at school, where girls clung to her like tassels.

Och om vänskap och familj, om förtroenden, om avundsjuka. Om att ha frågor men inga svar. Hela tiden med det där pricksäkra språket, som gör att jag markerar rader här och där under läsningen:

It was weird with mums, how you could see the faces of their daughters trapped in their own faces.

Det här är en av de böcker som får en att minnas hur det var att vara ung, och samtidigt vara tacksam över att tonåren, skolåren ligger bakom en. Teen noir, kallar Helena det, och det är en bra genredefinition. Min fråga blir snarare: var hittar jag mer av sådana böcker?

Bokbabbel proudly presents: Tove Jansson-helg

Publicerad den av
19

Hörni govänner, om en månad, nämligen den nionde augusti i år skulle Tove Jansson ha fyllt 100 år, och det tänkte tove100den svenska bokbloggarmaffians alldeles egna mumintroll (läs: jag) fira med ett bloggmarathon! Den 9.8 infaller på en lördag, och jag tänkte med er hjälp fylla åtminstone lördagen, kanske även söndagen, med inlägg om era egna erfarenheter av Tove Jansson. Det kan handla om er favoritmuminbok, om utställningen på Ateneum, om varför Sommarboken bör läsas om och om igen eller vad Mårran egentligen betyder för er. Ordet är ert, och jag hoppas ni vill vara med!

Nu hoppas jag ju att redan det här skulle låta tillräckligt lockande, men jag kan därtill fresta med ett antal fina bokliga vinster att lotta ut bland dem som deltar, så tveka inte, utan maila mig så återkommer jag med en turordning när helgen närmar sig!

Vad: Tove Jansson-bloggmarathon
Var: Runtom i bloggosfären
När: Lördagen den 9:nde augusti, eventuellt fortsätter vi på söndag om ni är många som vill vara med
Varför: Men hallå?
Hur: Anmäl dig till bokbabbelblogg [at] gmail.com senast den 1.8.

Unger-klipp värda att notera

Publicerad den av
3

We, that magic word, that syllable of belonging. Its sound tells others that you are a part of something instead of apart from everything, which is how I have always felt.

*

And I used to pity the poor souls who needed to record their pain on the page – the misfits, the outcasts, the wallflowers. The pretty one, the cheerleader, the prom queen didn’t need to do that, did she? She had no secret pain to share with a Moleskine.

*

There was literally a taste in my mouth, a thick oatmeal of annoyance.

*

He was a man who seemed designed to dwell only in a library or classroom, possibly in a bookstore café, sipping some sort of warm, herbal beverage from a travel mug.

 Jag slog på min Kindle för att söka upp citat till en bokrecension men snubblade först över dessa fina, pricksäkra klipp ur Lisa Ungers In the Blood. Visst får ni lust att läsa senast nu, va? Älskar den cyniska träffsäkerheten!

Skillnaden mellan en tandläkare och en gynekolog?

Publicerad den av
Svara

Mitt dåliga samvete av Stina Hjelm XXXX+
dåligaSäg vad ni vill om Instagram, men förutom frukostar, katter, barn och tulpaner kan man ju hitta fast vad i sitt flöde, så som boktips t.e.x! Mitt dåliga samvete fick jag syn på på en bild av @cecilian, och jag kan då inget annat än att hålla med i hennes korta ”recension”: Missa inte denna. Genialisk! Boken är Hjelms seriedagbok från ett jobbigt år i slutet av 00-talet, då hon precis blivit dumpad och bor i ett oroligt område i Malmö. Kanske tycker ni inte att det låter himlastormande intressant, men den här sortens grafiska romaner tilltalar mig själv verkligen. Knivskarpt, fnissframkallande, ärligt, smutsigt, aktuellt. Seriestrippar som blandas med teckningar på gamla kuvert från Vårdcentralen och frågor som ifall man är vegan då man ätit upp en hel massa bladlöss, eller vad som egentligen skillnaden mellan en tandläkare och en gynekolog (inte mycket, visar det sig!).
Enligt bokens baksida är Hjelm lärare på Serieskolan i Malmö, men jag hoppas att hon finner tiden att teckna på egen hand också, för jag vill läsa mer!

San Francisco, boknördarnas stad

Publicerad den av
1

Häromveckan hade jag glädjen att få hänga i Kalifornien ett tag, och resans huvudfokus låg på San Francisco som visade sig vara en särdeles fint resmål för just bokmalar. Inte bara finns där en hel massa fina bokhandlar, utan kärleken till böcker syns även här och där i gatubilden, så som statyn av en läsande flicka i Chinatwon och de fantastiska lysande böckerna som hängde i kvarteren nära City Lights Bookstore.


Bokhandlarna ja. City Lights fanns med på min lista över måsten, den var trång och vindlande med en förvånansvärt stor nedre våning som dock fokuserade mer på facklitteratur. Vid det här laget var jag redan rätt förkyld och eländig (restips: kvällarna i SF är helt galet blåsiga och kalla!), men jag köpte åtminstone ett City Lights-häfte som jag tänker mig kommer att passa fint som läsdagbok eller citathäfte en dag. Innan City Lights (och den galopperande bronkitisen) så hann jag dock sticka in min näsa i både en och annan boklig butik jag fick syn på. Den asiatiskaIMG_7435 kedjan Kinokuniya har jag prisat tidigare här på bloggen, och är helt fantastisk åtminstone i Kuala Lumpur, Singapore och Dubai men dess SF-filial var tyvärr väldigt liten och andefattig och fokuserade främst på asiatisk litteratur (och knappt ens på engelska, vill säga). Om ni ändå är i Japantown-trakten ska ni inte missa att peta på allehanda fina stationeryprylar som säljs i Japan Center!

I hippiekvarteren Haight Ashbury, bland vattenpipor och neonkläder, fanns så plötsligt The Booksmith. Tydligen hade även Calliope en gång i tiden varit där och förälskat sig i butiken, men det märkte jag först senare när jag entusiastiskt twittrade om hur härligt det är med små staff picks-lappar inklämda överallt (och även det skamsna erkännandet att jag i någon tillfällig sinnesförvirrning lämnade ett signerat exemplar av Emma Straubs The Vacationers kvar i butiken. Förstår fortfarande inte vad som hände?!). Blev dock två YA-böcker och några Pantone-kort (mm, sugen på hela boxen!) härifrån, så helt synd var det ändå inte om mig. Det här var nog min favoritbokhandel i staden!
Och ännu på flygfältet fick jag andas in lite trycksvärta, Compass Books i terminal 2 på SFO visade minsann att flygfältsbokhandlar inte behöver vara opersonliga. Dels hade de lockande böcker så där nonschalant framtagna på bord, dels en liten men fin YA-hylla där jag dels nickade godkännande åt dem jag redan läst, dels hade lust att köpa med mig resten av dem jag inte läst. Några i personalen har en Tumblr-sida, så kanske kan vi få suga i oss lite boktips även på distans? Även härifrån blev det en för mig helt okänd YA-bok, får återkomma när jag har läst den.

Egenmäktigt förvirrande

Publicerad den av
4

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
egenmäktigtDet här kan inte bli en regelrätt recension, för jag blir så förvirrad med den här boken! Jag gick in för läsningen med väldigt långa tänder – inte för att alla hade sagt att den är så bra och jag vill vara någon slags kärring mot strömmen, utan för att själva temat gör mig så oerhört irriterad. Jo, jag vet, vi har alla varit unga och dumma och kära, och vissa av oss fortsätter säkert upprepa de där mönstret tills vi dör. Lena Andersson är hands on, ingen tvekan om saken. Ester förnedrar sig gång på gång, hon vet det och väninnekören vet det och Hugo vet det. Ändå trillar hon dit.

Hon förstod inte. Men man får inte pressa. Man får aldrig pressa. Bara vara omtänksam och tillmötesgående utan att det blir kvävande.

Jag blir så arg! Så arg på Hugo som är ett sådant kallt svin, och på Ester som försätter sig i de där situationerna om och om igen. Hänger med på en date med Hugos nya flamma for crying out loud – vem gör något sådant?
Men jag vet inte, det känns som om jag skulle bli arg över något mer också. Typ att den här boken finns, och att den är så omtyckt och prisbelönt. Inte för att den inte förtjänar det, för det gör den, även jag som är så arg faller för det raka språket, men för att den älskas på grund av sitt innehåll, på grund av att vi tydligen kan känna igen oss i estrar och hugon. Och jag vill inte att det ska vara så! Orkar ej med de här svinen, eller med dem som förnedrar sig för dem:

Varje gång hon kommenterade något blev det stumt. Hugo följde aldrig upp det Ester sa. Ester följde alltid upp det Hugo sa. Ingen av dem var riktigt intresserad av henne, men båda var intresserade av honom.

Detta beundrande och upphävande av Den Ena (Mans)personen, urk!
För övrigt, visst känns tiden lite off också? Inte alls som om den utspelade sig i nutid, utan snarare 1960-, 1970-tal? Kanske är det något som bidrar till att alla är så lyriska, att boken känns så pass tidlös. Det kunde ha varit du eller jag, eller våra föräldrar?

Mera Linda S

Publicerad den av
Svara

Bra – men potentiellt dyrt! – tips från Johanna L på Bokhora: Linda Skugge har en lästumblr med små citat och kommentarer om böckerna hon slukar i väldig takt. Jag noterar bland annat att Linda gillar Claire Messud (såklart) och älskar Jenny Diski (SÅKLART. Vem gör inte det?). Och det här med den avsedda likheten mellan bokomslagen för Saker under huden och 40 – Constant reader var ju rätt kul, och får mig samtidigt än nyfiknare på att läsa den förstnämnda som jag hittade som e-bok. Läspepp!