The Fever av Megan Abbott XXXX
Hon är skicklig, Megan Abbott, det är knivskarp stämning från de första sidorna och man är liksom där. På skolan, där Deenies bästa vän Lise får något slags epilepsiliknande anfall på en lektion och bara faller ihop. Då eleverna är lite fascinerade, lite rädda, lite äcklade kanske. Viskningarna i korridorerna, är det någon som såg något, som vet något? Att liksom vilja vara på insidan av det som hände, men inte för nära, för man vet ju liksom inte vad det är. Kanske det är… en könssjukdom?

Sexual debut. Sometimes it seemed to Deenie that high school was like a long game of And Then There Were None.

Det handlar om sjukdomen som tar först Lise och sedan några till, rädslan som sveper över skolan, förvirrningen bland lärarna och den växande hysterin hos föräldrarna. Lika mycket handlar det, som i Abbotts tidigare böcker The End of Everything och Dare Me, om flickor och flickskap och kroppar och vuxenblivande. Om skolan, den där platsen som blir nästan hela ens liv eftersom man tillbringar så mycket tid där.

Ever since that first week of school freshman year, it had been hard to find Gabby alone, at least at school, where girls clung to her like tassels.

Och om vänskap och familj, om förtroenden, om avundsjuka. Om att ha frågor men inga svar. Hela tiden med det där pricksäkra språket, som gör att jag markerar rader här och där under läsningen:

It was weird with mums, how you could see the faces of their daughters trapped in their own faces.

Det här är en av de böcker som får en att minnas hur det var att vara ung, och samtidigt vara tacksam över att tonåren, skolåren ligger bakom en. Teen noir, kallar Helena det, och det är en bra genredefinition. Min fråga blir snarare: var hittar jag mer av sådana böcker?