I dag har The Fault in Our Stars biopremiär här i Finland, som vi har väntat!
Om ni levt under en sten de senaste åren och därför inte vet vad boken handlar om kan jag ge en kort summering:
Bild härifrån. Om ni inte håller med om att bilden säger mer än tusen ord så finns min recension här.
Annonser
i filmen började jag FAKTISKT gråta ”at hello”, där utanför stödgruppslokalen. stillsamt, peakade då och då, förutom att jag blev arg på vissa översentimentala inslag jag inte uppfattade i boken. nu säger jag inte mer.
Ska faktiskt se den redan ikväll (wohoo!), så får återkomma. Lite rädd för det sockersöta som kan bli ännu värre på film, men å andra sidan har jag lättare att gråta till filmer (och blir räddare också, hatar skräckfilmer), så få se hur det går