Och efter Stockholm gör jag en snabb mellanlandning i den ”egna” huvudstaden och går äntligen på Tove Jansson-utställningen. En stor utställning i en vacker byggnad är mitt spontana intryck, liksom att Jansson var en otroligt produktiv människa. Och vilka skatter folk har i sina gömmor, alla dessa brev och tackkort och originalillustrationer av Tove. Kanske skriver jag mer under Tove Jansson-helgen, när jag har fått smälta mina intryck. Just nu längtar jag främst efter att få tid och ro att slå mig ner och läsa mitt lånade exemplar av Det osynliga barnet, den enda Mumin-boken jag inte har läst. Återkommer.