Jakthundarna av Jörn Lier Horst XXXX-
Översättning: Per Olaisen
Jakthundarna är enligt recensionen i GP den åttonde boken om polisen William Wisting, men själv tycker jag att det går förvånansvärt snabbt att komma in i boken trots det. Att det är just den här boken som är den första att översättas till svenska beror på att den belönades med Glasnyckeln (bästa nordiska kriminalroman) år 2013, och likt andra Glasnyckel-pristagare så håller den definitivt måttet.
Polisen Wisting stängs av och utreds internt då han plötsligt misstänks för att ha fabricerat bevis i en sjutton år gammal mordutredning. Hans dotter Line som är kriminalreporter hjälper honom, och på klassiskt deckarvis är de smartare än den arbetande poliskåren. Men jag gillar! Min enda invändning är att det ibland blir onödigt mycket berättande i stället för visande, att Wisting typ stirrar ut i luften och ”tänker tillbaka” på viktiga saker. Å andra sidan är det troligen just det som gör att jag så lätt kan hoppa in mitt i serien, så jag ser lite mellan fingrarna åt den saken för den här gången.
Bokbabbel
"Fanatisk och fantastisk"
Bokbabbel 
Nu är det ju ingen större kvalitetsskillnad mellan denna Lier Horst roman och hans andra kriminalromaner! Vem som får Glasnyckeln handlar mest om politik och slump!
Jag har som sagt inte läst de andra, så jag kan inte uttala mig om den saken. Däremot tycker jag att de flesta pristagare har varit värda priset, och går bra ihop med åtminstone min smak
Jag gillade också. Tyckte det var superlätt att komma in i handlingen och tyckte den var riktigt spännande. Har inte läst de andra delarna heller men vill nog, någon gång. Eller kanske kommande delar.
Exakt, någon gång 🙂