Sista paret ut av Arne Dahl XXXX-
Kvartetten om Opcop, Europols hemliga undersökande enhet, lider med denna bok mot sitt slut, och när jag plockar upp den för att börja läsa känner jag mig glad. Glad och hemma, i det där speciella sättet bara Dahl kan skriva på. Hur gör han riktigt? Vad är det egentligen som utmärker hans sätt att skriva? Humorn åtminstone, den torra humorn. Finurligheten. Karaktärernas interaktion, cyniska repliker men med en enorm värme. Och så är det ju spännande så klart, vilket inte bör underskattas då det trots allt är en deckare det handlar om, och då boken snittar nästan 600 sidor.

Efter de omskakande händelserna i slutet av svitens tredje bok Blindbock, är det naturligt att en stor del av handlingen i Sista paret ut kretsar kring maffian. Paul Hjelm finner sig sittandes nästan helt ensam i Haag, efter att ha skickat ut sina radarpar, ett efter ett, till viktiga knutpunkter runtom i världen. Globaliseringen är total, och även om Opcop är en europeisk kriminalenhet sträcker sig tentaklerna långt bortom Europas gränser. Avlägsna är de mysiga småstadsdeckarna, här simmas det i stora fiskars djupa vatten.
Kanske är Arne Dahls deckare ett dåligt tips för lata dagar i hängmattan under sommaren, och inte bara på grund av sitt fysiskt rejäla omfång. Jag tänker dock snarare på att det här inte är en bok man slentrianläser utan att i så fall tappa greppet om vem som nu egentligen befann sig i New York och vad hen gör där. Om man däremot koncentrerar sig alla de 559 sidorna, ja då är Arne Dahls bok som vanligt en njutning.
Rec.ex. från Albert Bonniers förlag.